Archive for the Skivomslagssnack. Category

Skivomslagssnack. Del 2.

Posted in Skivomslagssnack. on 9 februari, 2011 by hatpastorn

När man har spenderat de senaste månaderna med att genomlida njurstenssmärtor som enligt säkra källor redan har uppnått legendarisk status i helvetets sjunde krets kan man hålla sig för skratt. Mitt under tillfrisknandet så kommer min hatfyllde pastor och Lars Norénar till hela min återhämtning med att kommendera ett nytt skivomslagssnack. Denna gång med det ökända klåparbolaget Invasion Records som tema.

För den oinvigde bör kanske nämnas att det var självaste skivbolagsbossen Maja Majewski (det är en han) som enligt kontrakt alltid hade sista ordet när det kom till val av sina bands konvolut och det har dessutom i flera år ryktats att det var Maja själv som skrapade ihop de flesta av mardrömskreationerna.

Ni kan konceptet. Här kommer ett gäng omslag som jag och Pastorn dissekerat.

/Dr Panzram

DEFLESHED –”Abrah kadavrah”.


Dr P: Det har förekommit lite halvtrötta teorier om varför Invasion gick i graven. Skulder, skilsmässa, tidelag, sprit, fängelse eller alla de ovan nämnda. Jag tror att svaret faktiskt finns att finna i det här omslaget. DEFLESHED var lite av bolagets paradnummer och ens hjärta och ögon blöder när man ser hur Maja valt att behandla dem. En klockstapel med en Invasionröd fejkad photoshit skymningshimmel i bakgrunden och som grädde på moset var det tryckt i klassisk Napalm Records-anda av absolut billigaste Slovenienkvalité. Detta ser inte ut som något ett death/thrash-band skulle släppa, detta ser ut som trött jävla tysk folk metal som man snabbt skulle bläddra förbi i Folter records-demolådan och aldrig någonsin skänka en andra tanke.

HP: DEFLESHED. Din boj i bukten. Hur löd resonemanget? En svart boj på ett ändlöst hav av rött och gult. Jag har haft sura uppstötningar efter liveritualer som sett mer estetiskt tilltalande ut än detta. Logotypen som består av guldfärgade yxor är inget man vill tatuera in på kroppen. Synd på en så rivig skiva.

EMBRACING – ”Dreams left behind”.


Dr P: Umeås sämsta band (förutom ENGRAVED naturligtvis). En ful drake som står på en ful klippa på ett fult omslag, det finns i ärlighetens namn inte så mycket mer att säga.

HP: För enkelhetens skull kan jag säga redan nu att jag äger i stort sett samtliga verk i detta skivomslagssnack. EMBRACING var ingen höjdare precis. Hyfsat gnällig mesdöds med en miljard slingor och en gitarrist som hade blomstjälkar ritade på gitarrhalsen. En blandning av en drake och den där Transformern som kunde förvandla sig till en syrsa rapar ljudligt över en datamåne i detta inferno av färger. I bookleten är det massa blommor och bandfoton som aldrig skulle lämnat LoFoto i Umeå. Duktiga musiker gör inte per automatik bra musik. EMBRACING skrev den regeln. De skrev även duktigt lökig lyrik.

FERMENTING INNARDS – ”Myst”.


Dr P: Det har spekulerats en del om detta band här i Hatpastorns inverterade helgedom (hans predikstol består av en säng i ett hål). För det första så gjorde vår favorit Mortiis ett intro och outro till den här katastrofen. Han släppte bara något år senare ”låtarna” själv på en sur EP och uttalade sig nedlåtande om stackarna i FERMENTING INNARDS i ett fanzine jag i ärlighetens namn glömt namnet på. Vi i församlingen misstänker utebliven betalning som anledning till dessa handlingar. Sedan har vi bandnamnet …

De började tydligen 1990 under namnet BONESAWER men bestämde sig av någon anledning att ett år senare byta till JÄSTA ORGAN. Man kan ju inte låta bli att fundera över hur usla de övriga namnförslagen som bollades runt i repan ska ha varit. Omslaget då? Det ser ut som att någon har målat ett Rorschachtest i filmjölk med blåbär och oregano. Jag tömmer mitt sinne och ser med klara ögon in i bilden: Jag ser en svängig esoterisk skelettgorilla i en syrad scharlakansfeberdröm.

HP: Vad de tänkte med när de målade en flinande baron Samedi med svankande rygg och hängbröst vet jag ej men bra blev det i alla fall inte. Det här är ett omslag jag kan titta på i timtal och undra hur i helvete detta kunde släppas. Folk gnäller på illegal nedladdning. Vill du betala för något som ser ut som det uppenbart knarkinfluerade barnprogrammet ”Hagelbäcks matrast” där Johan Hagelbäck satt och ritade bisarra saker i fil? Bandnamnet gör mig så matt.

GODGORY – ”Shadow’s dance”.


Dr P: Aaah, den förjävliga Invasionröda färgen strikes again i en photoshopspya som doftar lite lätt av RAGNAROKs ”Blackdoor Miracle”. Bruden i mitten ser ut som att hon har en hängfitta som hon stoppat in mellan benen så att den inte ska vara i vägen och på vardera sidan av hängfittepressaren står två nekromantiker som verkar vara lyfta från en Scooby Doo-tidning och invokerar helvetets herre. Jag råkar veta lite om GODGORYs lite life metal-doftande lyrik och kan garantera att skivans texter på intet sätt har något med motivet att göra.

HP: Min tama kameleont Lilith exploderade när jag visade henne detta konstverk så nu är det en sorgens tid i Hatpastorns residens. GODGORY, ni har ett liv på ert samvete. Hoppas ni sover gott om nätterna.

GOLEM – ”Eternity: The weeping horizons”.

DR P: Jag antar att med en sådan skivtitel så fick GOLEM det omslag de förtjänade. Det ska ju vara horisonten som gråter, inte vi betraktare. Photoshit in extremis.

HP: Någonstans ute i världen, med största sannolikhet i Tyskland, finns det garanterat minst en sorglig och ensam filur som runkat till detta omslag med skam och evigt självförakt som enda frälsning. Det vet jag. Det första jag tänker på när jag ser detta elände är serietidningen Pytons klassiska segment ”Nakna brudar berättar gamla vitsar”. Själv jobbar jag på idén ”Nakna SHINING-medlemmar berättar tokroliga black metal-anekdoter”, men än så länge verkar det vara ett dödfött projekt. Än så länge…

HELLSPELL – ”Devil’s might”.


Dr P: En glosögd, Invasionröd djävul med ett smil som skvallrar om att han har en halv darrål införd i pastejköket och att han nu vill dela den andra halvan med dig. Om man ska tro sina ögon så har han ett par svarta luddfillingar på sig och en benbehåring som bara kan matchas av Gorgorium från KILL.
Den inavlade svärdsvingande hjulbenta bulldogsdemonen på baksidan förtjänar även han ett hedersomnämnande.

HP: När jag fick se det här omslaget med egna ögon ville jag bara skrika. Att se Hin Håle sitta på toaletten efter en misslyckad räkfrossa på katamaranen mellan Umeå och Wasa var för mycket för mitt ungdomliga sinne. Det här är verkligen råfult. Däremot dyrkar jag bandets mer än lovligt bökiga hemsideadress på baksidan. Internet var roligare förr.

VOMITING CORPSES – ”Coma: The spheres of innocence”.


Dr P: Av alla omslag som jag plågat mig igenom idag är det här ett av de bättre. Inte för att det är snyggt utan för att det inte alls ser ut som ett Invasionsläpp. Bandnamnet låter för övrigt som något Fasttrackerprojekt den onde Pastorn skulle kunnat ha haft tillsammans med Aron i slutet av 90-talet.

HP: I det högra hörnet har vi en hybrid mellan en brontosaurus och en Flying V-gitarr som släpper brakskitar i solnedgången. I det vänstra hörnet har vi en stenad kines. I mitten har vi en skräckslagen robot med badring och simglasögon. Ponera att någon går in i en skivaffär, lyfter upp detta album och utbrister:

Wow, det här måste jag bara köpa!

Hela universum skulle förinta sig själv i ren självbevarelsedrift. Att bandnamnet låter som ett av mina gamla Fasttrackerprojekt håller jag med om till 100 %. Jag tror jag har runt tjugo timmar bedrövlig FT2-musik liggandes på hårddisken. Man kanske skulle släppa en best-of?

SCHEITAN – ”Travelling in ancient times”.

 

Dr P: Det konstiga perspektivet? OK. Den genomskinlige kanotisten? Visst. Den fåniga lilla båten? Jag överlever. Men varför i hela Guds heliga namn har den fula lilla jäveln skjorta och kortbyxor på sig?

HP: Om ni undrar vad som hände med bandet JAMIROQUAI så kan jag avslöja att de lade ner verksamheten efter att deras sångare omkom i en ruggig drunkningsolycka. Han stod enligt uppgift i en båt utan segel och åror och viftade med ett svärd iförd endast äppelknyckarbyxor och sin karakteristiska idiothatt när det otänkbara hände. Jason Kay, du är saknad.

NINNGHIZHIDDA – ”Blasphemy”.

Dr P: Bandet som i stark konkurrens med TSATTHOGGUA hade Tysklands mest svårstavade och outtalbara bandnamn. Detta omslag lider av det klassiska ”band-som-i-slutet-av-90-ville-vara-lite-exklusiva-och-släppte-sin-kassa-demo-som-cdr-istället-för-som-hederligt-folk-släppa-den-på-kassett”-syndromet. Omslaget är precis som titeln: amatörmässig, tråkig, ful, antioriginell och tysk.

HP: När man har ett bandnamn som stavas som en nysning i en Don Martin-serietidning bör man hålla sig passiv. Jag har denna på bildvinyl och vad jag tänkte när jag lade pengar på detta kan jag inte svara på men nöjd blev jag inte. Dr Zoidberg till vänster. Kejsaren från Stjärnornas Krig till höger och en knullgubbe med fånig hatt i mitten som tar för sig av de nakna läckerbitarna. Vi har även getter, ett blött golv samt ett perverst altare som får mig att minnas första gången jag klev in på en porrbutik i Tyskland. Varför har inte det landet förbjudits?

INFESTDEAD – ”Jesusatan”.

Dr P: Detta är ett band som efter sin klassiska hit, ”Burn me (beyond the grace of God)”, borde ha lämnats åt vargarna. Omslaget är väl lite så där småtrött men ändå godtagbart med tanke på bandets inställning till sin musik. Naturligtvis så måste ju Maja skadeskjuta det hela med att lägga in lite ostiga flammor på titeln som för att påminna folk om vem det är som bestämmer.

HP: Yo bitch, Jesusatan is in da house! Förutom att demonsnickarsonen står i en sann hip hop-pose och att en manlig eterisk vildvittra är på väg att överfalla honom finns det inte så mycket att klaga på. Oj, det var visst hela omslaget jag just beskrev. Jaja, så kan det gå.

MITHOTYN – ”King of the distant forest”.

Dr P: Jag antar att min hjärna i ren självbevarelsedrift har dumpat min IQ till skonummernivå bara så att jag ska kunna klara av resten av denna prövning utan att drabbas av en stroke. Jag tycker inte att det här i grunden är så tokigt för att vara ett Maja-verk men jag lägger av en stor suck och säger ”knivarna” så vet ni alla vad jag menar.

HP: Min tama kameleont Hekate exploderade när jag visade henne detta konstverk så nu är det en sorgens tid i Hatpastorns residens. MITHOTYN, ni har ett liv på ert samvete. Hoppas ni sover gott om nätterna.

Vad exakt är en MITHOTYN? Någon som vet? Hur uttalas det? I övrigt en inte alls tokig skiva och Mjölbys flitigaste trummis Karsten Larsson har en frisyr som inte går av för hackor.

MIDVINTER – ”At the sight of the apocalypse dragon”.

Dr P: Här är det faktiskt inte själva grundbilden som är problemet. Visst, det är blekt, trött, platt och utan svärta. Det är heller inte logotypen som är problemet, även fast den sitter helt idiotiskt. Det är det så trött inlagda pentagrammet med Dame Edna-glasögon som stjäl all uppmärksamhet.

HP: Babyblå text, bedrövligt typsnitt, strykful logo och en tribal som man kan återfinna på T-shirts köpta på Selånger marknad. Alltihop svävandes i rymden och där kan man tydligen inte höra någon skrika. Återsläppet är faktiskt ännu fulare vilket på riktigt gör mig rädd.

Konklusion: Tack Invasion Records för att du fanns och tack för att du inte längre finns.

/Dr Panzram och Hatpastorn

Annonser

Skivomslagssnack. Del 1.

Posted in Skivomslagssnack. on 16 mars, 2010 by hatpastorn

Låtsnack är ett klassiskt förekommande fenomen i musiktidningar som de flesta finner underhållande. Något jag inte sett tidigare är skivomslagssnack så vad passar bättre än att ta in min gode vän och kollega Dr. Panzram för att tillsammans göra djuplodande analyser över gamla och nya skivkonvolut.

Upplägget är enkelt. Vi tar ett knippe skivomslag, diskuterar dem och avslutar med att kröna vinnaren och förloraren i denna visuella kamp. Dr. Panzram börjar med sina åsikter varpå undertecknad fyller på med mina.

Denna veckas snack berör 2 norska band, RAGNAROK och OBTAINED ENSLAVEMENT.

Mycket nöje.

 

OBTAINED ENSLAVEMENT

”Centuries of Sorrow” låter som en titel något halvtrött doom/death/goth/kuklöst Göteborgsband skulle kunnat klämma ur sig 1996. Omslaget i sig är inte illa, vet dock inte om gurun på omslaget skall se förruttnad ut eller om han bara har en hög med valnötskal i knäet.

RAGNAROK

Det första som slår en när man tittar på detta Photoshop-rövknull är ”Vart är dessa svartmetallkrigare egentligen på väg”? Ska de bränna ner en kyrka? Paradiset? Majbrasan? Dagcentret för att de skurit ner på fruktsalladen?

Det ser även ut som att konstnären till denna gonorréblåsa vill förmedla betraktaren känslan av att ha halva huvudet nergrävt i marken.

OBTAINED ENSLAVEMENT

Angående risiga logotyper så har OBTAINED ENSLAVEMENT inte snålat med spindelväven på denna kreation. Inte ens John Goodman ifrån ”Imse Vimse Spindel” skulle kunna få bukt med spindelinfernot som usurperat bokstäverna. Själva bilden har jag dock alltid tyckt varit stämningsfull och rent musikaliskt så spelar de i en helt annan division än RAGNAROK. Skivtiteln luktar däremot svettig goth-metal där någon i bandet visar bröstvårtan på omslaget. Goth som i Close-Up Magazine skulle recenserats på följande vis utav herr Sörling:

SINS OF THINE LOVELESS CARESSING AUTUMN målar sin musik med breda svarta och röda penseldrag där känslorna svallar likt vågor mot en öde strand. Kontrasten mellan den späda kvinnosången och den mörka manssången skapar en ”Skönheten och odjuret”-effekt som väver ihop bandets sakrala musik och skapar stor konst. Kryp ihop med din partner i soffan, tänd några ljus och sjunk in den tragiska kärlekssaga som dessa norrmän förmedlar.

Jävla trams.

RAGNAROK

Korten på bordet. Jag har sedan 1995 varit fullkomligt övertygad om att det är tomtar med facklor som går i denna mardrömslika uppförsbacke. På riktigt. Nu ser jag ju att det faktiskt är suspekta hårdrockare som är på väg till julskyltningen på omslaget. Vad i Satans namn tänkte de egentligen? Konvolutet hade varit hundra gånger råare om det faktiskt föreställt traskande tomtar. Logotypen är sådär härligt ful på ett nästan efterblivet sätt. Den som kan nynna på en låt ifrån skivan efter att ha hört den får 500 spänn utav mig.

 

OBTAINED ENSLAVEMENT

Jag får EMINENZ ”Exorial” vibbar. En helt androgyn häxa/blackmetalsnubbe/satanisk alien som antingen skriker utav smärta eller ska se ond ut i denna föga trovärdiga häxbränning som jag kan sätta min högra kula på att de arrangerat och fotat helt själva. Det kan vara trycket men kvalitén på själva bilden doftar engångskamera.

RAGNAROK

Om ditt liv någon gång kommer att hänga på att du måste hitta något originellt eller ens minnesvärt på något utav dessa omslag så kan du lika gärna ägna tiden åt att skriva ditt testamente eller kanske klappa katten och röka en cigg istället.

OBTAINED ENSLAVEMENT

Det här är en utav mina gamla favoritskivor och det gör mig genuint förbannad att skivomslaget är så gräsligt fult. Vem tyckte att babyblått var en rå färg att sätta på en svartmetallskiva? Jag kräver svar.

Det som är riktigt olustigt är att denna bild är den snyggaste i hela texthäftet. Bandfotona är så groteska att bara vetskapen om att de finns föder mitt självskadebeteende så starkt att jag måste starta ett DSBM-projekt med ett poänglöst svenskt namn typ HATLEVNAD. Demon ”Självbefläckelsens Emissarie” kommer i april.

RAGNAROK

Omslaget till ”In Nomine Satanas DCLXVI” äger jag på en enorm plansch som förpassats längst ned i mitt skrivbord. Hopvikt. ”Diabolical Age” ser ut som en skiss som Kris Verwimp fisit ihop när bassisten i belgiska ENTHRONED ringt och väckt honom mitt i natten.  ”Arising Realm” får MORGULs gamla alster att se helt OK ut. Det är inte ett gott betyg.

 

OBTAINED ENSLAVEMENT

Är det tomten i morgonrock som blir intervjuad utav ett uppbåd demoner? Inte det fulaste i den här skaran men riktigt jävla Napalm Records-tråkigt är det.

RAGNAROK

Detta omslag cirkulerade på olika forum jag hängde på förr och jag trodde länge att det var en nidbild någon snott ihop för att jävlas med detta poänglösa band.

Jag hade fel.

Detta ser ut som något ett latinamerikanskt pissdemoband hafsat ihop. Ingenting stämmer med något och damen med tre skotthål i ryggen ser ut att ha den röda sockan framme.

OBTAINED ENSLAVEMENT

Omslaget är tyvärr så mörkt på digipak-utgåvan att det känns som man har galopperande gråstarr varje gång man kikar på det. Att de skippat vingarna i logotypen gör inget då de istället smetat ihop alla bokstäver i tryckningen så den är fortfarande lika ful och oläslig. I övrigt tycker jag detta omslag är fint som snus.

RAGNAROK

Fin stjärt, men toppen på tomteluvan som sticker ut ur hönan på flickstackaren kunde de hemskt gärna tagit bort. I övrigt blir jag mest bara trött när jag ser det här eländet. Om TV3 tar in en amerikansk TV-serie vid namn ”When Photoshop Goes Wild” skulle RAGNAROK vara med i varje avsnitt.

 

OBTAINED ENSLAVEMENT

Jag saknar på fullaste allvar ord och jag försöker inte vara rolig eller ens överdramatisk här. Det finns ingenting som kan tilläggas som du som läsare inte tänkt på när du ser detta. Ja, vad fan nu detta är.

RAGNAROK

Det verkar vara som så att bandet vänt kappan efter den senaste trenden på denna giv, snyggt men ack så använt. Det enda som gör mig riktigt förbannad är att de sabbar klimaxen och ger mig inte något roligt som punchline.

Vad fan ska jag avsluta med? Hm…

”Collectors of the King” är en så homo titel att jag aldrig ens vill veta vad den handlar om.

OBTAINED ENSLAVEMENT

Inte helt oväntat är detta den enda CD med bandet som jag inte äger. Det finns två anledningar till det.

1. Alla bra idéer blåste de redan på ”Witchcraft”.

2. Omslaget får mig att vilja begå våldsbrott.

Bröstvårtan hade passat bättre på tidigare nämnda ”Centuries of Sorrow” och sällan har en demon sett så fånig ut. Den benbehårade muskelbyggardemonen på HELLSPELLs debutplatta ”Devil´s Might” ser hårdare ut. Ni som sett den förstår allvaret.

RAGNAROK

Oj, vilket tråkigt och förutsägbart skivkonvolut. Den här trenden måste dö då man får exakt samma trötta känsla i kroppen som när alla stod i skogen i liksmink 1996. Hade RAGNAROK haft detta omslag för 5-6 år sedan så hade det fungerat för i grund och botten är det både snyggt och välgjort. Efter en tuff resa slutar RAGNAROK i alla fall på topp.

Sammanfattning:

Dr. Panzram: Vinnaren i kategorin ”fulaste omslag” är med viss tvekan RAGNAROKs ”Nattferd” på grund utav det förvisso charmigt infantila men ohyggligt töntiga motivet och hantverket.

Det snyggaste, även det med en viss tvekan, blir ”Centuries of Sorrow” i en nära match med ”Collectors of the King”.

Hatpastorn: Det fulaste måste vara ”Witchcraft” . Skivan är skitbra men sällan har ett omslag inte gjort musiken rättvisa så hårt som i detta fall. ”Nattferd” får mig att skratta i alla fall. Hejdlöst.

Det snyggaste står mellan ”Soulblight” och ”Centuries of Sorrow”.  Det som drar ner helhetsintrycket är spindelinfernot på den sistnämnda samt den risiga tryckningen på ”Soulblight”.  Idag utser jag ”Centuries of Sorrow” till vinnare.

/Hatpastorn & Dr. Panzram