Archive for the Från A till Ö Category

Från A till Ö med Heidenhammer. Ö som i ÖLÜM.

Posted in Från A till Ö on 11 juli, 2015 by hatpastorn

ÖlOK, jag erkänner. Jag äger inte den här skivan i dess fysiska format. Jag hittade bandet på Metal Archives, då jag inte på rak arm kunde komma på något band på bokstaven Ö jag ansåg vara intressant nog att ta med. Norska ÖRKENKJÖTT spelar tydligen någon sorts proggmetall, och där drar jag fan min gräns.

Istället ger vi oss iväg till Turkiet. Den enda information jag hittar om det här bandet är att musiken ska bestå av depressiv självmordssvartmetall blandat med ambient. Ett väl beprövat koncept, oftast med fasansfulla resultat. Är då detta ett undantag?

”Ölüm is Turkish for death”. Ja, det är den information som står till buds, bortsett från hemort och backkatalog. Då passar det väl bra att via MySpace lyssna på ÖLÜMs låt ”Ölüm” från demon ”Ölüm”.

Och jag får erkänna att det alls inte är så tokigt. Spontant tycker jag att detta påminner om samarbetet mellan Jarboe och NEUROSIS, en skiva jag tycker är gravt underskattad. Till skillnad från de flesta plattor i ambientgenren låter den och denna faktiskt genuint obehaglig. Dissonanta flöjtljud blandas med diffusa ackord och repetitiva trumrytmer. Om ni tänker er att BURZUMs ”Gebrecklichkeit” del ett och två hade ackompanjerats av en släpig trumtakt och konstiga ljud, hamnar ni ganska rätt.

Tyvärr blir det också ganska fort långrandigt. Effekten vill inte riktigt hålla i sig, då det krävs åtminstone en tillstymmelse till variation för att hjärnan inte ska göra en Van Helsing och göra något helt annat än att lyssna. Som bakgrundsmusik funkar det dock utmärkt, så jag ska faktiskt ta och läsa någon skräcknovell med detta puttrandes i bakgrunden.


Hatpastorn här. Då ÖLÜMs låt ”Ölüm” från demon ”Ölüm” inte fanns att tillgå på Youtube bjuder jag på hela Ölürken-demon från samma år. Den är inte alls tokig.

Och med detta, har jag nått väga ände. Åtminstone sett till det svenska alfabetet. En vacker dag ska jag ge mig på en likadan vandring till. Men då med de arabiska och kyrilliska alfabeten.

Det lär bli en rå historia.

Tack för kaffet.

/Heidenhammer

Från A till Ö med Heidenhammer. Ä som i ÄNGLAGÅRD.

Posted in Från A till Ö on 10 juli, 2015 by hatpastorn

änglagårdJag vet inte hur många läsare som minns eller känner till det, men av någon anledning fick det svenska bandet LANDBERK ett genomslag i den norska black metal-scenen … eller i alla fall hos Euronymous. Därför blev det också en grupp som syntes och intervjuades lite här och var i sådana sammanhang, trots att musiken inte har det minsta med svartmetall att göra. Jag var först lite tveksam till att skriva om den här skivan då den tonala exercisen hamnar långt från det bloggen är tänkt att nagelfara, men å andra sidan … NEPTUNE TOWERS, VALHALL och EQUIMANTHORN låter inte direkt som BATHORY heller. Texthäftet till den här skivan skulle dessutom kunna snos av KATATONIA eller valfritt DSBM-band rakt av. Ingen skulle märka någon skillnad.

Jaja. Detta är inte ens LANDBERK, men väl ett av de mer okända gängen i samma kategori. Tillsammans med de redan nämnda blev ÄNGLAGÅRD och ANEKDOTEN en trio som pysslade med liknande musik. Jag har inte lyssnat på detta på säkert femton-sexton år, så det blev faktiskt ganska roligt att få en anledning att göra det igen. Vad jag först kommer att tänka på i dessa dagar är att det påminner om ett gammalt projekt som Dan Swanö spelade in i början av tvåtusentalet. Är det någon som köpte KARABOUDJANs skiva ”Sprodzj”? Baserad på de svenska radioteaterversionerna av Tintins äventyr skrevs tre låtar instrumentalt sjuttiotalsflummande in och släpptes. Självklart blev jag bestulen på den och jag har inte sett till ett exemplar att köpa sedan dess.

Om ÄNGLAGÅRD baseras på en teaterversion av filmen med samma namn vet jag inte. Däremot inser jag att det här verkligen inte är min bag. Jag minns att de andra banden i trion med bumba hade bättre låtar än såhär. Jag tycker att det låter ”spexigt” för sakens skull, vilket påminner mig om fåniga musikestetelever på Härnösands Gymnasium som lyssnade på, och spelade liknande jox för att briljera på sina respektive instrument. Givetvis trakteras en hel myriad olika instrument även på denna giv.

För att få speltiden att gå tänker jag istället prata om Tintin, då jag insett att jag är gammeltroende när det gäller de svenska albumen. Gammeltroende ortodoxt kristna är en säregen grupp i Ryssland och delar av Ukraina och Belarus, som avfärdar den nyöversättning av Bibeln som skedde på begäran av Peter den Store i början av sjuttonhundratalet. Då denne ville reformera kyrkan och överföra delar av dess makt till sig själv, sågs han av vissa som en inkarnation av Antikrist. Därför föll heller inte nytolkningen av den heliga skrift i god jord, vilket medförde att de som höll sig till den gamla versionen – misstolkningar och dåligt översatta originaltexter till trots – kom att kallas för gammeltroende, i motsats till de nytroende som idag kort och gott kallas för ortodoxa.

Jag är likadan när det gäller Tintin. De nya översättningarna av Björn Wahlberg må vara mer i linje med de franska originalen, men jag väljer att tro något helt annat. Jag baserar min Tintindyrkan på Karin och Allan Janzons översättningar från sjuttiotalet. Det årtionde som inspirationskällorna till ÄNGLAGÅRD gav ut sina respektive verk. Som CAMEL, till exempel. Jag lyssnar hellre på dem än nymodigheter som ”Epilog”.

Kan inte den här skivan bara ta slut nu?

/Heidenhammer

Från A till Ö med Heidenhammer. Å som i AARDIA.

Posted in Från A till Ö on 9 juli, 2015 by hatpastorn

aaaardia Enligt internationell standard motsvaras bokstaven ”å” av ”aa”. Den som inte tror mig ombeds titta i texthäftena till BURZUMs ”Det som engang var” och kolla in titeln ”En ring til aa herske”. Så.

AARDIA alltså. Detta är heller inte black metal utan snarare en blandning av ambient, film- och dataspelsmusik skapad av en snubbe i min vänkrets som jag bara kan beskriva som den mest envisa och drivna musiker jag någonsin träffat. Då han alltid varit verksam på ett eller annat sätt i metalscenen här i Sundsvall anser jag, kanske med viss reservation, att skivan kan ta plats i detta sammanhang. En annan anledning är att huvudinspirationen åtminstone till en början stavades MORTIIS.

Hans första demo, som släpptes under annat namn, kan hittas från norr till söder i hela Sverige, då han lyckades kränga den i en upplaga som skulle få majorbolag att storkna av avundsjuka. Jag har träffat på den självbetitlade demon med SYMPHONY OF THE NIGHT i de mest osannolika sammanhang, vilket jag faktiskt alltid beundrat. I inte mindre än arton år har artisten komponerat och gett ut skivor och kassetter på egen hand utan att ge upp. Om jag förstår saken rätt släpptes dock denna skiva, ”Conquest of the ancient halls”, på bolaget Waerloga Records, som enligt Wikipedia fokuserar på ”dark ritualistic fantasy music”, framförda av grupper jag aldrig tidigare hört talas om.

Problemet med sådan här musik är att jag inte riktigt vet hur den ska användas. För mig blir den, hur man än vrider och vänder, till sist bara bakgrundsmusik. Då de absolut första verken med AARDIA var såpass primitiva att det fick MORTIIS debutalster att framstå som MESHUGGAH fanns där ändå melodier som fastnade, just för att de var såpass enkla. Den här skivan, som släpptes 2011, är utan tvekan kompetent framförd och arrangerad. Det hörs mycket väl att Söderlund gjort sin läxa och lärt sig använda syntar och allt på ett riktigt vis, men det tar aldrig riktigt fart.

Musik att läsa till, kanske?

/Heidenhammer

Från A till Ö med Heidenhammer. Z som i ZEMIAL .

Posted in Från A till Ö on 8 juli, 2015 by hatpastorn

zemialDen grekiska black metal-scenen gav upphov till lika mycket beundran som till spott och spe. Själv förhöll jag mig tämligen neutral till den på grund av att jag aldrig riktigt fick tillfälle att fördjupa mig i dess utbud. ROTTING CHRIST och NECROMANTIA, visst, men sedan var det i stort sett stopp. Ganska lustigt egentligen, då jag läst om de grekiska banden lika länge som de nordiska motsvarigheterna. Band som VARATHRON, THOU ART LORD, NIGHTFALL och SEPTIC FLESH medverkade i ett antal publikationer av varierande kvalitet och upplaga, men det fanns ändå alltid andra band jag prioriterade.

Såhär i efterhand framstår det som ett mycket klokt beslut. Allteftersom har jag köpt skivor med grupperna ifråga, och bortsett från några undantag har jag mest ryckt på axlarna åt låtarna, ställt in skivorna i resten av samlingen för att därefter glömma bort dem.

ZEMIAL var dock lite beryktade här i Församlingen. Detta var nämligen bandet vars selling point var att de gjort en split med ett band som i sin tur gjort en split med NECROMANTIA. Jag skojar inte. Det var alltså ZEMIALs claim to fame.

När jag nu tittar igenom bandets historik ser jag dock att vi haft fel i alla dessa år. De har inte alls gjort en split med ett band som gjort en split med NECROMANTIA. Däremot har de gjort en split med KEIWAR, som stoltserar med att de delat skivutrymme med höjdare som NOCTERNITY, SCYTHIAN och … vänta nu … jo, faktiskt, SIGH. ZEMIAL är alltså bandet som gjort en split med bandet som gjort en split med SIGH år 1994. Rätt ska vara rätt.

”For the glory of UR” är en rätt bedrövlig historia, späckad med otajt trumspel, orchestral hits och en kacklande fåne vars idiotiska ylanden får HELHEIMs dito att låta som rimliga. Några har gjort gällande att detta mer ska låta som BATHORY, DARKTHRONE och CELTIC FROST än andra grekiska band. Det är ungefär lika sant som att DEINONYCHUS låter som BURZUM fast bättre.

Jag går och gör mer kaffe i väntan på att skivan ska ta slut.

/Heidenhammer

Från A till Ö med Heidenhammer. Y som i YEARNING .

Posted in Från A till Ö on 7 juli, 2015 by hatpastorn

yearningI slutet av nittiotalet fick jag ett uppdrag. Jag skulle för ett sundsvallsbaserat fanzine samla ihop alla bedrövliga goth metal-skivor som inkommit till redaktionen för att i en krönika osa svavel över eländet. Om nu folk därute råkat glömma eller lyckats förtränga den fullständigt makabra mängd skit som spottades fram av etiketter som Napalm Records och liknande, ska jag ge er en liten påminnelse.

Jag vet inte riktigt vilka band som kan hållas ansvariga för att saker och ting utvecklades på det här viset, men THEATRE OF TRAGEDY står som huvudmisstänkta. Plötsligt insåg horder av skivbolag att det här med ”romantisk death/doom/goth” var det nya svarta, och plötsligt fylldes annonssidorna i Close-Up av kråsskjorteprydda manliga ynglingar med svårmodig blick och kvinnliga vandrande tragedier iförda billiga klänningar av krossad sammet. Successivt försvann de få element av dödsmetall som först funnits i musiken för att ersättas av gapiga tyska syntar med fruktansvärda stråkljud, samtidigt som growlsång fick stryka på foten för ”vanlig sång”.

Vanlig sång. Rensång. Vilken stinkande lögn. För, mig veterligen, fanns det ta mig fan inte en enda kvidande vokalist i den här avskyvärda genren som behärskade konsten att sjunga rent. Vad som fattades i toner skulle kompenseras med ”känsla”. Nog kändes det, när toner surare än härsken keso kraxades ut för att ge röst åt ”poesin”. Såhär många citationstecken har jag nog aldrig använt i en och samma artikel, men jag hittar faktiskt inget alternativ. Jag tror de flesta kan gissa vad för slags texter det handlade om.

YEARNING var ett av de där banden. Jag vet inte varför, men tidningen Terrorizer valde vid något tillfälle att ge dem en helsidesartikel efter att debuten ”With tragedies adorned” nyligen släppts. Om man ska tro reportern talade intervjuoffret, bandets vokalist Juhani Palomeki, med en brytning tjockare än rådjursstuvning. Det förvånar mig inte, för samma fenomen återges även på skivan.

Egentligen finns det inte så mycket mer att säga. Musiken är nämligen så intetsägande att hur mycket jag än försöker finner jag det omöjligt att hitta något att ta fasta på. Det var samma sak den där gången jag skulle hitta ord till artikeln för sjutton år sedan. Eftersom alla skivor lät mer eller mindre precis likadant och allt förvandlades till en såsig gröt erbjöd det inte ens någon humor. Den enda detalj som verkar skilja YEARNING från resten är ljudet av en flöjt. Själv önskar jag att jag hade den där trollflöjten från Legend of Zelda.

Den som tar en någon helt annanstans när man blåser i den.

Tack för kaffet.

/Heidenhammer

Från A till Ö med Heidenhammer. X som i XYTRAS.

Posted in Från A till Ö on 6 juli, 2015 by hatpastorn

xytrasEn trend som idag torde vara fullkomligt passé och bortglömd var att medlemmar i band gav sig på att göra instrumentala och orkestrala versioner av tidigare släppta låtar. Ihsahn lade ut en trevare på 1997 års EP ”Reverence” av EMPEROR, där han gjorde en syntbaserad tolkning av ”Inno a Satana”, då omdöpt till ”Opus a Satana”. Resultatet lät som bakgrundsmusiken till Fångarna på Fortet. Något år därpå valde han att återta sitt gamla bandnamn och tillika föregångaren till EMPEROR, THOU SHALT SUFFER, för att under denna namne spela in och släppa en hel skiva med liknande musik, skapad av en orkester bestående av ettor och nollor. Än idag förstår jag inte vitsen med att släppa skivan under namnet THOU SHALT SUFFER då förlagan spelade atmosfärisk death metal. Än mindre tycker jag om resultatet. Namnet på själva skivan var dock betydligt mer passande – ”Somniferum”. Maken till sömnpiller hade inte hörts sedan … XYTRAS ”Passage”.

Detta är då Xy från SAMAEL som valt att göra något snarlikt, fast då med låtar från sitt huvudbands skivor ”Passage” och ”Exodus”. Trots att SAMAEL är ett av mina absoluta favoritband kan jag säga att den här laserplasten inte snurrat många gånger i spelaren. Visst är det kompetent arrangerat och framfört, men Jesus Kristus vad tråkigt det är. Att göra en sådan här version och slänga med den som extramaterial på någon singel eller EP kan jag väl till viss del förstå poängen med, men vem i guds namn kan med handen på hjärtat säga att detta är ett utmärkt komplement till plattorna de är baserade på?

Lagom till nästa skivsläpp med det egna bandet ska jag istället spela in en trippel-CD med bossa nova-versioner av hela vår backkatalog.

Tack för kaffet.

/Heidenhammer

Från A till Ö med Heidenhammer. W som i Wine of Satan/Vinnum Dei Satanas Compilation CD.

Posted in Från A till Ö on 5 juli, 2015 by hatpastorn

wineVilket jävla klipp jag tyckte att jag gjorde när jag övertog den här plattan från Dr Panzram. Likt två hungriga asgamar satt jag och Pastorn i Panzrams kök för att frossa i begravningsbuffén. Överraskande nog kom vi faktiskt ganska snabbt överens om vem som skulle ha vad nu när den exekutiva auktionen av doktorns skivsamling skulle pytsas ut. Vissa skivor var dock svårare än andra. För att underlätta parade vi ihop vissa skivor som liknande varandra i stil, utformning och innehåll så att vi skulle kunna välja varsin. Det slutade med att jag fick denna del av dubbelmackan och att Pastorn fick ”With us or against us”, även det en smått legendarisk samlingsskiva.

När jag väl nu lyssnat igenom samtliga spår två gånger är jag inte lika övertygad om att förväntningarna infriades. Inte heller ges något vidare samlat intryck som kan sägas sammanfatta bidragen. För att göra det hela enklare tänker jag därför då igenom samtliga låtar var för sig.

BEHERITs ”Paradise of demonic lust” är precis vad man väntar sig. Ren skit. De som påstår att detta är ett klassiskt band kan knappast basera det på de musikaliska förehavandena, för jämfört med vad som släpptes i samma veva är finnarnas skivor bara patetiska. Det har redan pratats alltför mycket om BEHERIT. Det räcker så.

BESTIAL WARLUST heter i texthäftet fortfarande CORPSE MOLESTATION. Jag har alltid haft ett ganska gott öga till dessa australiensare, även om det är svårt att verkligen peka på något särskilt som utmärker dem. Det är bra rens, men även om jag har två fullängdsalbum med dem i hyllan är det ytterst sällan jag plockar ned dem. Den här låten är varken bättre eller sämre än vanligt. Tror jag.

PANDEMONIUM vet jag inget om. Annat än att de kom från Polen och spelade en ganska bisarr, tung black metal som musikaliskt kanske har mer gemensamt med primitiv doom kryddad med lite ljudeffekter. Alls inte illa, då det faktiskt finns en genuin stämning i materialet som dessutom är ganska tajt framfört. Klart är att CELTIC FROST och HELLHAMMER står för den huvudsakliga inspirationen, men PANDEMONIUM är ändå ganska egna.

MASTER’S HAMMERs låt ”Lithographic calender’” återfinns här i demoversion. På alla sätt och vis är detta det bästa du någonsin hört. Vad vi glömde bort i den första turkhitssamlingen är att det dessutom finns en fortsättning på den svenska texten som innefattar hockeyproffs med bröst, fast med breda ben i mjölk, soppa och speed. Jag skämtar inte.

En av de skivor vi ännu inte kommit överens om är THE BLACKs ”The priest of Satan”. Det står mellan den och TORMENTORs ”Anno Domini”. I alla fall återfinns ”The book of Leviathan” från de förstnämndas demo här. Jag gillar’t, även om musiken i sig inte är så värst märkvärdig. En papperstunn produktion gör inte saken bättre, men likväl går stämningen inte att ta miste på.

CRUCIFIER då? En evighetslång biografi om bandet som jag inte orkar läsa igenom finns att fördjupa sig i på Metal Archives, om nu någon orkar bry sig. Den låt som tråkar ut min själ och mina öron nu vill jag mest bara att den ska ta slut. En habil gitarrist försöker sminka över ett annars extremt mediokert trams. Trams!

Fram tills alldeles nyligen var vi i Församlingen övertygade om att den enda låt som funnits att tillgå i skivformat med PERDITION HEARSE är den på ”The wine of Satan”. Jag har i väldigt många år undrat hur det här bandet egentligen lät, då det varit smått mytomspunnet tack vare dess kopplingar till MAYHEM och butiken Helvete. Det kan hända att om gruppen fått publicera något mer på riktigt, skulle det kunnat ha blivit något. Här är ljudkvaliteten usel på ett sätt som verkligen inte passar själva musiken, vilket gör att eventuella nyanser helt går förlorade. Äsch, det låter tekniskt ganska kompetent men riffen hänger inte ihop för fem öre. Dessutom vill jag passa på att säga att band som insisterar på att ha med intron på låtar skickade till samlinsskivor förtjänar nackskott.

Sist ut har vi italienska MORTUARY DRAPE, ett band som existerat sedan vår skapare befläckade sig själv och intet genom att spruta ut den spermafläck kallad Jorden och dömde oss till ett evigt straff, inte i brinnande eldar men väl genom italiensk black metal. Det här är ett band som inte ens har vett att leva på gamla meriter. Det lever bara för att det är gammalt. Fy fan, den här skiten får mig att bli socialdarwinist och införa ättestupan på nytt.

Tack för kaffet.

/Heidenhammer