Hatpastorn analyserar vanlig musik

Eftersom jag har semester tänkte jag unna mig att göra något helt annorlunda, nämligen att spana in vad andra musikgenrer förutom black metal har att erbjuda. Testa något nytt, vidga sina vyer och sådan skit. Det finns otroligt mycket musik så rent teoretiskt borde jag kunna hitta några riktiga guldkorn. Musiken vi ska utforska idag är väl vad normala människor anser vara normalt. Ingen goregrind eller vegetarisk postgaze med andra ord. Och innan ni börjar pusta och frusta, nej. Detta är bara ett raskt sidosprång. Efter detta blir det primärt svartmetall för hela slanten fram tills döden oss alla tar.

Vi börjar med soul. Jag kan ingenting om soul. Förmodligen för att jag saknar själ. Den sålde jag för att få He Man-borgen i julklapp när jag var liten. Jag fick en bävernylonsoverall istället. Skönt haveri. Nåväl, lite sexig soul på sommaren. Vad kan gå fel? Nu ska vi se. Steve Wilson. Verkar vara en glad snubbe.

Oj.

Detta förändrade mitt liv. Fantastiskt gubbsjuk lyrik och toner jag inte visste fanns. Stundtals lite Oxiplegatz-doftande. Detta måste avnjutas till sista sekund då det inte finns något på denna jord som är roligare. Ska sanningen fram var det Lustre-Henke som tipsade mig om detta. En bekant till honom sökte någon låt med tjommen från Porcupine Tree som heter något likartat. Han fann detta istället. Rättelse: Nirvana. Han fann nirvana. När nyss nämnde Henrik var på besök sist gick den här låten varm. Faktum är att jag kan texten till ”Get your groove back” utantill. Det kan jag inte ens med mina egna band.

Vi kör musikvideon med.

Det här är klass. Ett nonchalant upphängt lakan och en snubbe som dryper av svett orsakat av vad jag antar är brinnande sinnessjukdom. Eller någon sorts form av blandmissbruk. Jag som faktiskt hört HELA hans platta väljer dock att tro att han svettas rent testosteron. Grabben är kåt. Och desperat. Om all soul är såhär gudomlig är jag ett fan.

Soulen avklarad. Lite av en succé. Något som verkar vara populärt är danspop med exotisk touch. Gärna med en pikant sångerska bakom mikrofonen. Jag ger mig ut på Youtube och skriver ”dance pop exotic female vocals”. Bingo. Detta måste vara bra. SEX MILJONER VISNINGAR?! Ja, majoriteten har talat. Detta måste vara det hetaste just nu.

Åh söte Jesus. Det här var surt. Miscreants cover av ”Fade to black”-surt. Det, mina damer och herrar, är surt. Om sanningen återigen ska fram blev jag presenterad den här låten av kantor Aronsson när jag torpederade en grillfest genom att spela ”Get your groove back”. Sedan var kriget i full gång. Värdinnan för festen, en kvinna som har en ängels tålamod bör tilläggas, valde att ”gå in och sminka sig” när vi hamnade på riktigt djupt vatten. Nu när jag tänker efter torpederade jag faktiskt en annan grillfest för bara någon dag sedan med Gnesas musik. Betyget från en av deltagarna löd: ”Det kryper så mycket under huden att jag vill slita av mig skinnet och kasta det till måsarna.” Needless to say drunknar jag inte i festinbjudningar.

Jag vill ändå inte räkna ut etnopopen, herregud, jag gillar ju Drudkh. Vi satsar på en manlig artist istället. Femton miljoner visningar på Youtube. Jisses.

Jag blev alldeles kall. Mot slutet när han rimmar inte helt utan rim men med stora avsaknader av reson …  mind blown. Jag vet inte vad som känns mest olustigt, att han försöker rimma ”anger” och ”danger” eller att han kallar sig ”child lover”. Indien alltså. Tanken på västerlänningar som ska hitta sig själva genom att vara påtänd på någon jävla technostrand samtidigt som det lever barn i ett Mount Everest av sopor ett stenkast bort får det fan att koka av ilska. Sedan när de kommer hem himlar de drömskt med ögonen och skanderar om hur trist och tråkigt det är att vara hemma och att man bara kan känna sann frihet i Indien. Håll gärna käften och åk tillbaka och protestera mot kastsystemet istället.

Hip Hop då. Ja, det kan väl omöjligt bli sämre än när Maniac rappade på ”Grand declaration of war”.

Det kunde det. Många anser att DSBM är rent strunt. Jag vill här gå till försvar för den genren genom att säga att ”Why must I cry” ligger betydligt högre på strunt-listan. Nu när jag tänker efter, vad fan är det med folk och att vara deprimerad i våtutrymmen? Jag har tidigare redogjort för badkarskulturen inom svartmetallen, men det verkar vara en gränsöverskridande företeelse. När den här tjommen löddrar in sig och tjuter ”Why must I cry” undrar jag varför jag måste gråta och stänger av skiten. Vilken jävla idiot.

Jag ger den här genren en chans till. TLC fanns det väl ett populärt band som hette?

Jag har nu lärt mig att chasing waterfalls inte är något jag bör syssla med. 2018, året då Hatpastorn drog tunga TLC-referenser. What a time to be alive. För att gottgöra tycker jag vi pratar om Lividitys låt ”TLC”. I deras värld stod det för ”tight little cunts”. Givetvis ett av världens sämsta band. Vad fan är det med folk egentligen? Jag åkallar mitt kraftdjur Bertil Enstöring från Skrot-Nisse för att finna inre frid och lyssnar på Ildjarn en stund.

Nu känns det lite bättre.

Vi avrundar med lite klassisk amerikansk rockmusik. Jag hatar såklart rock, men jag ska försöka hålla ett öppet sinne.

Det här gör mig så förvirrad. När jag lyssnar på det utan att kolla på videon gillar jag det. Det låter som någon bortglömd 70-talslåt från ett gammalt band som uppkallat sig efter en stad eller ett land. När jag tittar på videon ser jag bara en seriemördare med grava balansproblem framför en hysterisk greenscreen. Mark Gormley. Man blir glad. På den där grillfesten där jag blev introducerad för bland annat Gnesa blev jag även tipsad om den här Youtube-kanalen, The Uncharted Zone. Om man är som jag och älskar bisarr musik och lika bisarra musikvideos är detta en guldgruva av sällan skådad kaliber. Om inte bör man hålla sig så långt borta som möjligt.

Sammanfattningsvis kan vi väl enas om att jag aldrig mer ska bjuda på vanlig musik.

På återseende.

/Hatpastorn

Annonser

7 svar to “Hatpastorn analyserar vanlig musik”

  1. Du spenderar verkligen din semester på bästa sätt. Tack.

    • För övrigt är Mark Gormley en begåvad låtskrivare och sångare. Hade han fötts i Norge i mitten eller slutet av 70-talet så hade karriären varit utstakad. Han kunde lätt döljt sin autism med corpsepaint, nitar och misantropi.

  2. Fuckin brilliant Pastorn!!
    Clas@MC

  3. Blev lite besatt av Steve Wilson. Överväger att beställa skivor direkt från hans hemsida (http://www.angelfire.com/empire2/goldtownsteve/myhomepage.html), men jag är fortfarande inte helt övertygad att han är på riktigt.
    Hemsidan ser urgammal ut, men youtubefilmerna är upplagda under hans namn och är från 2015.

  4. Proscriptorsson Says:

    ”Sammanfattningsvis kan vi väl enas om att jag aldrig mer ska bjuda på vanlig musik.”

    Ett djupt beundransvärt initiativ….

  5. Gnesa har ju snott The Residents – Constantinople vilket samtidigt verkar helt osannolikt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: