Arkiv för oktober, 2017

Hatpastorn rekommenderar. Bardo Methodology.

Posted in Uncategorized on 11 oktober, 2017 by hatpastorn

För lite drygt ett år sedan tipsade jag om Bardo Methodology. En fantastisk sida om man vill förkovra sig i läsvärda och välskrivna intervjuer med allehanda band och artister som kan vara av intresse för er som läser dessa sidor. Mycket har hänt sedan dess. Förutom den digitala delen har det även hunnit blivit två tidningar innehållandes dels material som tidigare funnits online och helt exklusivt material. Om ni inte redan har köpt dem, gör er själva en tjänst och gör det. Nummer ett är helt slutsåld, men nummer två finns det exemplar kvar av. När det kommer till högkvalitativ tryckt media som berör de extremaste formerna av musik är vi inte bortskämda. Tidningarnas glansdagar är sedan länge förbi och ska vi vara helt ärliga var en stor del av de gamla alstren dåligt skrivna eller i värsta fall erbarmligt tråkiga. Därför får man fan passa på när det faktiskt bjuds upp till dans på riktigt. Bägge numren är på över 60 sidor vardera och nivån på band som är representerade är imponerande. Abigor, Inquisition, Master´s Hammer, Sadistik Exekution, Bölzer, Mgla, Forndom, Clandestine Blaze och så vidare. Layouten är snygg och lättläst, även om min nostalgiska sida är upprörd över avsaknaden av bilder knyckta från Tolkiens Bestiarium. En bok som på 90-talet måste legat etta på toppen över böcker stulna från bibliotek.

Så. Oavsett om ni köper tidningarna eller spanar in sidan digitalt är det viktigt att dylika tilltag uppmärksammas och premieras. Allt som kan förhindra att genomruttna skitsidor som Blabbermouth och Metalsucks får fortsätta måste stödjas.

Niklas undrade om jag ville bli intervjuad på Bardo så jag fick berätta för en engelsktalande publik vad vi pysslar med på dessa sidor. Sprida ordet om Matrix-viruset om man så vill. Jag sa naturligtvis ja, med en tydlig regel: att intervjun skulle göras på svenska och att Niklas fick det otacksamma jobbet att översätta mina svar. Ända sedan Hatpastorns Likpredikan startades har jag klurat på om det vore rimligare att skriva på engelska. Svaret har alltid varit nej. Jag är inte i närheten lika bra på att uttrycka mig på engelska som jag är på svenska. För Dr Panzram och Heidenhammer hade det garanterat fungerat, men för mig tar det tvärstopp samma sekund som jag inte hittar en bra engelsk synonym för typ ”Johannes Brost-ljudbild” eller ”landstingsfrisyr”. Svenska må vara ett fattigt språk om man kollar till antal ord i ordlistan, men möjligheten att kombinera ord som normalt sett inte borde kunna kombineras gör det till ett enormt nöje att skriva. Sedan finns det en risk med att ironi och sarkasm inte skulle lysa igenom på samma vis om jag skulle börja skriva på engelska. Något jag har noll procent tid med är att svara på upprörda mail från icke-engelsktalande läsare som tolkar exempelvis ordvitsar som absolut sanning. Det får räcka som det är idag med band som kör Google Translate och blir upprörda. Jag har ett standardsvar vars budskap är att om de ägnade mer tid i replokalen och att de tänkte efter några gånger innan de beslöt sig för att göra något visuellt efterblivet skulle jag inte behöva vara ett sådant rövhål. Det faller inte alltid i god jord. Märkligt.

Intervjun blev iallafall jävligt underhållande och Niklas ska ha en eloge för det brutala översättningsarbetet. Nu kanske vi till slut får svar på de frågor jag, Heidenhammer och Dr Panzram har stött och blött i evigheter. Detta är ett steg i rätt riktning. För er som raskt vill klicka sig fram till detta har vi en länk i det högra fältet samt här:

http://www.bardomethodology.com

Vill man köpa ett exemplar av tidningen finns den här på Nordvis sida:

https://www.nordvis.com/bardo-methodology-m-11/

Hatpastorns Likpredikan kommer självfallet att vara skriven på svenska även i fortsättningen, men om det finns intresse hos en internationell läsekrets för fortsatt samarbete med Bardo Methodology vet man aldrig vad som kan hända i framtiden. Jag tipsade Niklas om att det finns ungefär 16 artiklar med Ancient-relaterat material som skulle göra sig bra på engelska.

Han har inte svarat på tre dagar.

På återseende.

/Hatpastorn

Annonser

Omdömeslöshetens nirvana. Sol Evil.

Posted in Uncategorized on 2 oktober, 2017 by hatpastorn

Amerikansk black metal. Vart börjar man? Det finns såklart bra band från USA, men i det stora hela fattar de helt enkelt inte grejen. Ska man göra en grov generalisering kan man säga att amerikaner har lika bra koll på black metal som norska band har på death metal. Vi snackar en klar minoritet som får till det.

Ett typexempel på hur bisarrt det kan bli när amerikaner bestämmer sig för att spela black metal är Sol Evil. Redan på bandnamnsstadiet anar man oråd. Dessa tuffingar har tröskat på sedan 1997, men hade ett uppehåll på en sisådär tio år då vokalisten Raymond ”Lord Mörder” Shipley valde att avfyra ett vapen mot en kristen drogrehabiliteringsklinik. Det föll inte i god jord hos myndigheterna och när de såg att han spelade i ett svartmetallband gick det som det gick.

Lärde sig Raymond något av detta? Nja, runt 2012 vankades det nytt material med Sol Evil. Musikaliskt rör det sig primärt om rätt kass black metal. Man har hört sämre band och man har hört jävligt mycket bättre band. Det finns som ingen anledning att lyssna på skiten.

Skivomslagen däremot. Här snackar vi stor konst. Att sätta bandmedlemmar på skivomslaget är ett koncept som funnits sedan musikbranschen var ung. Däremot är det inte varje dag man ser något som uppnår omdömeslöshetens nirvana.

Vi börjar med ”Descent into hell” från 2014. Här står Raymond och tomskriker i en grushög. Musklerna är spända till max och med tanke på de där nackmusklerna blir man lite fundersam om Lord Mörder är ovilligt inställd till det man i folkmun brukar kalla ”ren idrott”. Jag anklagar inte snubben för att knapra anabola, men skjuter man hejvilt omkring sig och tycker att DET DÄR är ett bra omslag blir man fundersam.

”Master of ascendancy Vol. 1” från 2015 höjer ribban. Här hittar vi den där Raymond på en sorglig borggård. Den svarta collegetröjan sitter som ett korvskinn. Med suktande blick tittar han på en halvnaken version av sig själv i en magisk spegel. Jag anklagar inte Lord Mörder för att vara narcissistiskt lagd, men det känns som att han gillar att runka lillkuken åt sin egen spegelbild.

”Lux diaboli” från samma år är en återgång till ”Descent into hell”. Här är det dock full fokus på Raymond och noll fokus på den soliga grushögen.

”Master of ascendancy Vol. 2”, återigen 2015, är ett magnifikt litet fiasko. Den nakna torson gör comeback, nu i symbios med en klassisk photoshopspya. Kolla blicken på honom. Han är nöjd. Jävligt nöjd. Låt oss nu leka med tanken att de där ynkliga vingarna finns i verkligheten. Hur långt tror ni att de kan bära honom? För mitt inre öga ser jag Raymond planlöst spinna runt på golvet som en vårtrött kärlekshumla.

Vi spolar fram till 2016, ”Master of ascendancy Vol. 3” ligger färsk på skivdisken. Nu ljög jag. Den släpptes bara digitalt. Om vi får tro låttitlarna, ”Seeker of truth”. ”Echo of my soul” och ”My lover´s embrace” rör sig det här om genomvidrig life metal av värsta sort. Omslaget bekräftar det. Något jävla myspys. Lord Mörder har träffat kärleken. Vad fan är det som händer?

Vad Sol Evil kommer att leverera i framtiden kan vi bara spekulera i. Däremot har jag på känn att Raymond ”Lord Mörder” Shipley är en filur vi inte sett för sista gången på dessa sidor.

På återseende.

/Hatpastorn