Arkiv för 2 mars, 2017

Konstnärsdrömmen. Dagens artist: Alex Kurtagić.

Posted in Uncategorized on 2 mars, 2017 by hatpastorn

I dagens avsnitt av konstnärsdrömmen tänkte jag att vi skulle titta lite närmare på mångsysslaren Alex Kurtagićs målningar. Innan vi gör det drar vi av lite snabba fakta om Alex. Förutom att måla tavlor driver han skivbolaget Supernal Music, som släppt skivor med bland annat Woods Of Infinity, Ethereal Woods, Drudkh och Hate Forest. Mycket skog och grumlig politik med andra ord. Han är även författare samt föreläsare och sist, men inte minst, var det han som styrde och ställde i Benighted Leams. Ett av de konstigaste banden jag vet. Jag äger de två första plattorna och jag pratar extremt ofta om höjda ögonbryn, men det som tar det absoluta priset är Alex sånginsatser på låten ”The fnead” från frågeteckensfesten ”Caliginous romantic myth”. Jag vet att den funnits på Youtube men när jag skulle sopa in länken nu är den spårlöst försvunnen. Mystiskt. Jag kan komma att återkomma till den låten framöver då det liknar inget annat man hört.

Vi börjar med hans verk från 1995 och jobbar oss framåt.

Tormentor – ”Anno domini”

torm

När utsökta Nocturnal Art gjorde kulturgärningen att återsläppa skatten ”Anno domini” 1995 var det Alex som skötte omslagskonsten. Jag har alltid älskat det här omslaget så det är svårt att koppla bort nostalgin. Här ser vi hur det ser ut när en brutalt låghalt prins tittar upp mot slottet där Törnrosa ligger och latar sig. Det är måhända inget mästerverk, men det är ett verk. Vädret och tiden känns lite oklar. Det är mulet och mitt på dagen, men när molnen skingrar sig ser vi att det är full jävla natt med månar och stjärnor och hela baletten. Sedan är det något blått mög uppe till vänster som jag aldrig förstått vad det ska föreställa. Det kan ju inte vara mulet, stjärnklar natt och blå himmel samtidigt. Eller vad fan vet jag? Kopplar man bort alla dumheter är det här ett klassiskt konstverk till en klassisk giv. Hurra!

Deinonychus – ”The silence of December”

dein

Mer slott. Deinonychus är bland den värsta dyngan jag vet, men logotypen och omslagsmålningen som Alex fes ihop är bra. I alla fall logon, den är skitsnygg. I övrigt är det mest en halvtrött borg i fjärran och massa kvistar. Vad fan var det med svartmetallare och slott i mitten av 90-talet? I bloggens begynnelse började jag skriva på en slottartikel, något som visade sig vara en exakt lika korkad idé som mitt försök att räkna ut vilket band med ordet ”goat” i namnet som var mest goat.

Isvind – ”Muspellz sònir”

isvind

Slottfrossa med Alex Kurtagić. Den här gamla godbiten är inte helt lätt att få tag i nuförtiden. Å andra sidan såg man den inte speciellt ofta förr om åren heller. Omslag och logotyp av Alex. I likhet med Deinonychus är logotypen klart skönast för ögonen. Han hade bra snits på bokstäverna, om fler hade bett att få logos av honom än av herr Christophe Szpajdel hade vi haft en betydligt större mångfald. Det finns inte så mycket mer att tillägga. Slott i fjärran, knotiga grenar och söt liten måne. Inte direkt värd att tatuera hela ryggen med.

Nattvindens Gråt – ”A bard´s tale”

natt

Utan att förhäva sig kan man påstå att Kurtagić har en fäbless för märkliga perspektiv. Nu är vi i ett träd och tittar ner på en borggård. Jag gillar det här omslaget men det finns ett GIGANTISKT problem. Det är Nattvindens Gråt vi snackar om. Min musikaliska kryptonit. Det spelar som ingen roll hur omslaget ser ut, den här skivan kommer inte innanför min dörr. Tro det eller ej, men min skivsamling har faktiskt gränser. Varför fick inte något annat band den här för?

Ancient – ”The Cainian chronicle”

cainian

Vi möts igen …

Nu kan man kanske tro att detta är ett skivomslag som saknar ett slott. Det räcker dock bara att vända på skivan så är det full jävla slottsbonanza igen. Man blir snabbt mätt. I övrigt, blixtar och dunder, magiska under. Vill man läsa mer om det här omslaget kan man kolla in mitt inlägg om skivan som ligger under kategorin Ancient-veckan. Jag vill mest bara gå vidare från Ancient så hej svejs!

Benighted Leams – ”Caliginous romantic myth”

beni

Ett mycket märkligt verk. Det är inte direkt fult och det saknar slott, skål för det. Men. Det är något som inte riktigt stämmer. Återigen ser vi det ur ett märkligt POV-perspektiv där jag antar att man tittar genom en drakes eller en bevingad demons ögon på en med livet tillfreds höggravid häxa. Är besten fadern till barnet? Det väcker onekligen ens fantasi! Sedan har vi hatten som nog ingen kan missa. Bor man i en tät skog känns det som att den där huvudbonaden är topp ett det sämsta man kan bära. Är det därför hon inte har någon nacke kvar? Åratal av hukande kanske reducerar ens nacke till ett sköldpaddsliknande stadie. Nu yrar jag, men vad fan ska man göra då när man har med Benighted Leams att göra?! En vacker dag ska vi gå igenom det här bandet från pärm till pärm. Den dagen är INTE idag.

Bewitched – ”Diabolical desecration”

bewi

 … och slottet gör comeback. Det här omslaget gillade jag aldrig då färgerna inte tilltalade mig. Gult, dassbrunt och fegrött på yxorna i en gudlös förening. Sedan har jag alltid undrat vad i hela helvetet det är som hovrar ovanför slottet. Är det vingmonstret från Benighted Leams-omslaget? Är det en enorm insekt med silikonbröst? Är det Batman-logon om den legat på vinden och blivit förstörd på grund av en låda med julpynt som barskt placerats på den? Jag vet inte. Sedan ser ju slottet helt förjävligt ut. Den arkitekten tänker jag då inte anlita.

Darkwoods My Bethrothed – ”Autumn roars thunder”

darkw

Inget höjdarband direkt, men vi ska försöka fokusera på Alex målarkunskaper istället. Det brinner i en kyrka och massa gestalter ryar omkring ute på gården. Inte direkt ett effektivt släckningsarbete. Färgerna går i liknande skala som Bewitched så det är stolpe ut. Mer studs i färgerna tack! Detta må vara ett av hans svagare verk och när det kombineras med ett riktigt jävla gycklarband finns det inga vinnare. Fy!

Dimmu Borgir – ”Stormblåst”

dimm

Ännu ett slott, ännu ett märkligt perspektiv. Detta kan nog vara ett av hans kändaste verk och jag tycker att det är ganska coolt, om än lite väl murrigt när det kommer till detaljer och färgskalor. En kul detalj är att när jag läste Bild i skolan gjorde jag en variant av denna då jag bytte ut slottet mot statyn av Gustav II Adolf som står på torget här i Sundsvall. Sedan ersatte jag skogen med höghusen i Skönsberg som ondskefullt tornade upp sig. Jag fick en femma i Bild. Om jag inte missminner mig har jag kvar den teckningen någonstans i gömmorna. Lovar att panga upp den på min Instagram om jag hittar den.

Perkele – ”Erotic circus”

perkele

Perkele var ett sidokör till favoriterna i Morningstar. Ett brutalt snedsteg till musik i form av ryslig gothrock med skitdålig sång. Bandnamnet sög och skivtiteln förbryllar. Sedan tjackskadad sjöjungfru på det. Vad denna amfibie har med erotiska cirkusar att göra vet ingen, däremot hade ”hjärnan” bakom bandet en likadan häxhatt som fröken nacklös från Benighted Leams. Väldigt rörigt.

Throne Of Ahaz – ”On twilight enthroned”

toa

I grund och botten är det här inte så pjåkigt, kruxet är att det är så galet mörkt att man inte ser vad det egentligen föreställer. Jag har ägt skivan i eoner, men det är bara nyligen jag sett att det är en man i kåpa som sitter på omslaget. I typ 20 år har jag på fullaste allvar trott att det varit en insekt som suttit på tronen. Lite lustigt.

Troll – ”Drep de kristne”

treoll

Snackar vi ambitionsnivå och detaljrikedom är ”Drep de kristne”-omslaget Kurtagićs svar på takmålningarna i Sixtinska kapellet. Sedan när man väl börjar kolla på vad det här egentligen föreställer blir man lite paff och undrar varför han lade ner så sinnessjukt mycket tid på det här. Det är ett gäng lurviga In Aeternum-medlemmar som går bananas i byn. Jesus står som ett mongo i mitten och verkar helt ovetandes om det kaos som försiggår i bakgrunden. Det är extremt juvenilt men samtidigt brutalt charmigt. Precis som musiken. Jag blir på gott humör när jag låter mina ögon och öron smekas av den här triumfen av nostalgi. På brakhiten ”Kristenhat” sjunger Nagash EXAKT som Kalle Anka. Bara en sån sak.

Covenant – ”In times before the light”

cove

Det är helt galet hur många skivor man äger som Kurtagić målat omslaget till. Det är lite märkligt varför han inte blev anlitad oftare och det är ännu märkligare att han såvitt jag vet inte gjorde ett enda omslag efter 1999. Vågar vi anklaga Matrix-viruset? Banden ville inte ha målade omslag längre utan flashiga Photoshopspyor. Så måste det vara. Det är Matrix-virusets fel.

”In times before the light” är ännu ett slott i mängden, eller snarare ett avkapat slott. Är målningen större i original eller ska det se ut såhär? Det ser inte riktigt klokt ut. Eller gör det? Jag vet fan varken ut eller in längre.

 Sathanas – ”Armies of Charon”

sath

Perspektivet. Vingarna. Charon sitter alltså i en tvådimensionell båt som är proppfull med Nifelheims rekvisita. Hur ska folk få plats där? Sedan ställer jag mig starkt skeptisk till huruvida en träbåt och en träåra klarar av att användas i magma. Är det kanske därför Charon ser så förvånad ut? Dumt och fult i en ljuvlig symbios. Lägg därtill att Sathanas är ett riktigt jävla luftslott till band.

Tyrant – ”Under the dark mystic sky”

tyrant

Japansk black metal med mycket synt. Den har sina poänger den här skivan. Skivomslaget är väl OK. Lite Morpheus-mediokert sådär. Det saknas något. Ett slott kanske?

Det känns lite trist att avsluta med Tyrant, men som sagt, jag tror inte att han gjorde fler målningar efter denna. I alla fall inte något som hamnade på ett skivomslag. Ja, såvida det inte är han som kladdade ihop omslaget till en viss anti-Bob Geldof-samling …

Men det är en helt annan historia.

Avslutningsvis måste jag säga att Alex Kurtagićs omslag är ganska coola. Det blir snabbt ett överflöd av slott, men hans stil är egen. Man ser direkt att det är han som varit i farten med penslar, staffli och lustiga vinklar. Trist att han inte verkar ha fortsatt att måla. Det hade varit intressant att se hans utveckling. I övrigt verkar han mest vara en mycket besynnerlig herre.

På återseende.

/Hatpastorn

Annonser