Från A till Ö med Heidenhammer. Ä som i ÄNGLAGÅRD.

änglagårdJag vet inte hur många läsare som minns eller känner till det, men av någon anledning fick det svenska bandet LANDBERK ett genomslag i den norska black metal-scenen … eller i alla fall hos Euronymous. Därför blev det också en grupp som syntes och intervjuades lite här och var i sådana sammanhang, trots att musiken inte har det minsta med svartmetall att göra. Jag var först lite tveksam till att skriva om den här skivan då den tonala exercisen hamnar långt från det bloggen är tänkt att nagelfara, men å andra sidan … NEPTUNE TOWERS, VALHALL och EQUIMANTHORN låter inte direkt som BATHORY heller. Texthäftet till den här skivan skulle dessutom kunna snos av KATATONIA eller valfritt DSBM-band rakt av. Ingen skulle märka någon skillnad.

Jaja. Detta är inte ens LANDBERK, men väl ett av de mer okända gängen i samma kategori. Tillsammans med de redan nämnda blev ÄNGLAGÅRD och ANEKDOTEN en trio som pysslade med liknande musik. Jag har inte lyssnat på detta på säkert femton-sexton år, så det blev faktiskt ganska roligt att få en anledning att göra det igen. Vad jag först kommer att tänka på i dessa dagar är att det påminner om ett gammalt projekt som Dan Swanö spelade in i början av tvåtusentalet. Är det någon som köpte KARABOUDJANs skiva ”Sprodzj”? Baserad på de svenska radioteaterversionerna av Tintins äventyr skrevs tre låtar instrumentalt sjuttiotalsflummande in och släpptes. Självklart blev jag bestulen på den och jag har inte sett till ett exemplar att köpa sedan dess.

Om ÄNGLAGÅRD baseras på en teaterversion av filmen med samma namn vet jag inte. Däremot inser jag att det här verkligen inte är min bag. Jag minns att de andra banden i trion med bumba hade bättre låtar än såhär. Jag tycker att det låter ”spexigt” för sakens skull, vilket påminner mig om fåniga musikestetelever på Härnösands Gymnasium som lyssnade på, och spelade liknande jox för att briljera på sina respektive instrument. Givetvis trakteras en hel myriad olika instrument även på denna giv.

För att få speltiden att gå tänker jag istället prata om Tintin, då jag insett att jag är gammeltroende när det gäller de svenska albumen. Gammeltroende ortodoxt kristna är en säregen grupp i Ryssland och delar av Ukraina och Belarus, som avfärdar den nyöversättning av Bibeln som skedde på begäran av Peter den Store i början av sjuttonhundratalet. Då denne ville reformera kyrkan och överföra delar av dess makt till sig själv, sågs han av vissa som en inkarnation av Antikrist. Därför föll heller inte nytolkningen av den heliga skrift i god jord, vilket medförde att de som höll sig till den gamla versionen – misstolkningar och dåligt översatta originaltexter till trots – kom att kallas för gammeltroende, i motsats till de nytroende som idag kort och gott kallas för ortodoxa.

Jag är likadan när det gäller Tintin. De nya översättningarna av Björn Wahlberg må vara mer i linje med de franska originalen, men jag väljer att tro något helt annat. Jag baserar min Tintindyrkan på Karin och Allan Janzons översättningar från sjuttiotalet. Det årtionde som inspirationskällorna till ÄNGLAGÅRD gav ut sina respektive verk. Som CAMEL, till exempel. Jag lyssnar hellre på dem än nymodigheter som ”Epilog”.

Kan inte den här skivan bara ta slut nu?

/Heidenhammer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: