Heidenhammers topp fem-evangelium.

För ett par år sedan skrev vi här i Församlingen ett inlägg om vilken av KING DIAMONDs historier som egentligen är bäst. Varför inte göra samma sak även med andra lyriska mästerverk i genren? Sagt och gjort.

En för mig totalt avgörande faktor som avgör om jag kommer att ta en låt till mig eller inte består av att jag, på något vis, måste tro på det sångaren förmedlar. Givetvis måste detta ackompanjeras av övertygande musik. Jag vill inte känna att det är en röstskådespelare som befinner sig bakom mikrofonen, av samma anledning som jag inte vill se att vad som utspelar sig på en filmduk är trickfilmat. Jag vill helt kunna ta det som förmedlas på allvar.

Jag minns en intervju med ROCKBITCH, av alla band, där en medlem skanderade att om man sjunger om Djävulen, måste man också tro på densamme. Tänk att det bandet skulle vara mer true än merparten av black metal-scenen idag.

VENOM ”Sacrifice”

vebnom bmI år fyller jag trettiotre år. De flesta läsare av den här bloggen vet att DEICIDEs Glen Benton dyrt och heligt lovade att han skulle gå hädan vid denna ålder, på ett eller annat sätt. Mindre känt är kanske att David Tibet från CURRENT 93 i låten ”They return to their earth” proklamerade att ”time stops when he’s thirtythree”. Förmodligen var det dock Guds son som åsyftades i denna juvel i bandets låtkrona.

Förutom detta är det då också exakt tjugo år sedan jag införskaffade min första black metal-skiva, VENOMs ”At war with Satan”. Jodå, den fjortonde oktober 1993. Då jag planerar att skriva ett tio sidors långt hyllningstal till nämnda album lagom till bemärkelsedagen spar jag merparten av mina tankar om det tills dess och konstaterar här enkom att inköpet förändrade mitt liv. VENOM är fortfarande mitt absoluta favoritband. Att därför välja en specifik text är därför närapå omöjligt. Likväl väljer jag lyriken från en låt från deras album ”Black Metal”.

Varför? Jo, vid tretton års ålder var detta det råaste. Det är det fan också tjugo år senare. ”Sacrifice” gör utan omsvep klart för lyssnaren vad gammal god djävulsdyrkan skall handla om. Fånigt? Kanske. Raffinerat? Inte det minsta. Skit samma, säger jag. VENOM lyckades med att få mig att känna det som enklast kan beskrivas som skräckblandad förtjusning. Det är barbariskt, rakt på strupen och utan tjafs. Tillsammans med musiken skapar detta ett ondskefullt mörker som griper tag, förför och får en att vilja ansluta sig till Satans legioner, kosta vad det kosta vill. Cronos levererar förkunnelsen som om innehållet vore självklart och öppnar dörren till en värld man tidigare inte anat fanns inom räckhåll.

Welcome to Hell.

Favoritrad: “Goat of Mendes lifts his head, summons up the living dead. Virgin flesh held tight now: Hail Satanas.”

DARKTHRONE “Skald av Satans sol”

darkthrone thPå något sätt vore det rent kriminellt att inte låta Satans egen poet få inta en rättmätig plats på den här listan.

Jag behöver väl knappast nämna att vad herr Nagell sysslat med på senare tid helt sonika ignorerats från mitt håll, såväl text- om musikmässigt. När vi i Församlingen skrev vårt gemensamma avskedsbrev till Fenriz, nu sommarpratare på norsk radio, klottrade jag faktiskt ned min del med en genuin klump i halsen. Jag säger det igen; det inte var låtar som ”Sjakk Matt, Jesu Krist” som en gång fick mig att dyrka döden.

Det gjorde däremot den här lilla biten poesi, som återfinns på ”Transilvanian hunger”. Egentligen kan anledningen sammanfattas med en enda textrad från nämnda bit – ”når Helvete en gang kaller er det ingen vei tilbake”. Fattar du inte varför, fattar du inte något.

Favoritrad: Det vet du redan.

SAMAEL ”Exodus”

samael exodusMig veterligen får det här konceptet fortfarande anses som unikt i sin genre, då det förmodligen är den enda text som intar en uttalat positiv inställning till den gammaltestamentliga profetia självaste Jehova ger sitt utvalda folk.

På fullt allvar var detta en text som seriöst fick mig att överväga att konvertera till judendom. Anledningen är enklare än vad man kanske först tänker sig.

Som tidigare konstaterats, är inte genren black metal enbart förbehållen musikaliska inslag. Skall man vara pretentiös kan man räkna svartmetallens texter som en slags inverterade gospel – de ska frammana en religiös känsla. Finns inte mörkret där, i ett teologiskt skimmer, räknar i alla fall inte jag det som black metal. Vad har då detta med judiska texter att göra?

Mer än vad du anar. Först och främst, råder jag den tveksamme att läsa inte bara det Gamla Testamentet utan även andra judiska skrifter, som Tanakh och för den delen Talmud. Jag är den förste att erkänna att jag inte tagit mig igenom dessa från pärm till pärm, utan i brottsstycken då jag läste religionsvetenskap. Kontentan är i alla fall att den gud som framträder däri är, i brist å bättre ord, en rätt gemen en. Som själv hävdar att han är en nitälskande gud och som inte drar sig för att dränka hela mänskligheten då han är missnöjd med hur hans skapelser beter sig, låter svavel och aska regna över syndiga städer och som i allmänhet intar en rätt hård hållning gentemot varat i övrigt. Hur kan man inte tycka om en sådan kille?

Bortsett från det, kan man se det hela ur en mer satanisk-teologisk vinkel. Om Hin Håle nu existerar, vem skapade honom? Vem planterade Ormen i paradiset? Om man nu behagar ta satansmyten på allvar, ser i alla fall jag det som att urkällan kan spåras till Skaparen själv – den allsmäktige. Och råare än han finns inte.

Allt detta tycker jag SAMAELs främsta verk lyckas förmedla under några få minuter. Mystik, dramatik och förmåga att få lyssnaren (och läsaren!) att se på myter från olika perspektiv. Sällan har jag hört text och musik sammanfalla så väl som här.

Amen.

Favoritrad:”Do not forget the plague you came from”.

GEHENNA “Ad arma, ad arma”

gehenna maliceHela det här albumet är en sådan jävla fullträff. En anledning till det är att bandet hade som vision att allt på skivan skulle stämma överens – musik, texter och koncept. Och på något sätt lyckades de förvånansvärt väl. Från min högst subjektiva vinkel kändes det som om det här var den sista riktigt genuina skivan från Norge jag haft vett att verkligen uppskatta.

Jag vet inte om jag helt kan beskriva varför ”Malice” känns äkta på ett sätt deras senare alster inte gör. Kanske för att de i intervjuer berättade om konceptet och meningen bakom låtarna på skivan på ett sätt som kändes befriat från image och åsikter som klistrats in i uttalanden bara för sakens skull. Därför känns det också lite udda att välja ut en av de här texterna, då de tillsammans bildar en enhet som egentligen inte borde plockas isär. Lite som att dissekera lyriken till KING DIAMONDs ”Abigail”.

Nåväl. Både gällande text och musik kanske inte riffen eller ordvalen var sådär fantastiskt originella alla gånger, men det paketerades och arrangerades på ett sätt som tidigare inte gjorts. Åtminstone inte vad jag känner till. När andra band wimpade ur och gick från satanism till något annat, valde GEHENNA att utveckla det hela och plockade in nya dimensioner i författandet. I vissa fall relativt kryptiskt, i andra mer rakt på sak. Själv anser jag att mycket av storheten ligger i att använda ett kraftfullt och enkelt språk – lätt att begripa, men ibland knepigare att tolka. Detta ger på så vis lite MORBID ANGEL-känsla, från åren 1993-1995.

Jaja. ”Ad arma, ad arma” behandlar kärnvapenkrig sett från olika perspektiv. Refrängen är av ett sådant slag att en låtskrivare till Eurovision skulle kunnat döda för den. I församlingen läser vi den som morgonbön.

”Thousands die by the second. Millions die by the minute. Nations die by the hour. All hail the rise of nuclear power.”

MAYHEM ”Life Eternal”

mayhemJag skall villigt erkänna att det tog en stund för mig att bekanta mig med MAYHEMs texter – i alla fall ett par år efter att jag hade upptäckt black metal som begrepp. Texterna till ”De mysteriis dom Sathanas” läste jag inte förrän långt efter jag hört musiken, då de inte följde med i den utgåva av skivan jag hade till förfogande . För att vara helt ärlig hade det också gått så pass lång tid att mycket av det ursprungliga intresset för genren överlag så smått hade börjat blekna.

Även om jag tyckte att skivan i sig var bra, ansåg jag att den tenderade att bli väl monoton på sina ställen. Det gör jag än idag. ”Buried by time and dust”, ”From the dark past” och ”Cursed in eternity “ bleknar helt enkelt i jämförelse med resten av låtarna. Utan att gå vidare in på den diskussionen, ansåg jag att myterna om bandet var betydligt intressantare än själva tonkonsten.

Det kom faktiskt att förändras när jag till sist fick ta del av texterna. Visst gick det att tyda delar av Attilas kväkanden, men inte till den grad att det gick att verkligen få grepp om helheten. När jag väl fick texthäftet i handen hamnade saker och ting däremot i ett nytt ljus.

Nåväl. Enligt mig är helt enkelt texten till ”Life eternal” smärtsam i sitt sammanhang. Författarens självvalda och tragiska bortgång gör att detta blir obehagligt på ett sällsynt realistiskt vis, något jag fram till dess inte sett behandlas på allvar i black metal. Jag ser den här texten, helt subjektivt från min sida, som del två i en trilogi vilken inleds med ”Freezing moon” och avslutas med BURZUMs ”A lost forgotten sad spirit”.

Favoritrad:”What you found was eternal death – no one will ever miss you.”

Den känns.

Tack för kaffet.

/Heidenhammer

12 svar to “Heidenhammers topp fem-evangelium.”

  1. Är det jag som har fel för mig eller lyder inte Venom-textraden ”virgin flesh lies tied and bound”?
    Sen kan jag ju konstatera att hade en låt i Eurovision behandlat ämnet kärnvapenkrig på sådant vis så hade nog till och med jag ringt och röstat.

    • Kul iakttagelse. Det kan mycket väl stämma, då jag själv inte fick tag på ett textblad förrän flera år efter att skivan införskaffats (mitt exemplar är en utgåva på Combat med bonuslåtar utan texthäfte). Hela livet har jag dock alltid trott att det är ”held tight now” – i så fall en egen turkhit i sammanhanget. Nu har jag inte min LP till hand för ögonblicket, men skall kolla upp detta så fort jag får möjlighet.

  2. Vafan, ”Cursed…” och ”Buried…” är ju två kanonlåtar! Men visst, ”Life Eternal” har något visst över sig. Basen låter fantastisk på just den. BM-blues.

  3. Buried by Time and Dust är ju en klar favorit här och så även Life Eternal. För övrigt är Gorgoroths version av Life Eternal från tributeplattan till Mayhem en annan mycket stor favorit.

    Minns att jag blev mycket positivt överraskad av Sorhins texter, back in the day.

  4. Annars doftar ju texten i Erblicket die Töchter des Firmaments lite life-metal va? ”I wonder how winter will be
    with a spring that I shall never see, I wonder how night will be
    with a day that I shall never see”. Dödsångesten där asså.

  5. Svinbra inlägg!
    Kanske till och med skulle prova att lyssna på Samael för första gången i mitt liv…..
    Haha, minns att ”Malice” var en av de plattorna (bland många andra asbra) jag sålde (!) i tjugoårsåldern för att kunna köpa något annat. Svider än idag då det är den enda i deras diskografi som saknas.

  6. Cronos har väl i intervjuer klarlagt att han inte direkt dyrkar djävulen…?
    Avdelning tro på det man sjunger om.

    • Och vilka band utöver den s.k. ortodoxa skolan utger sig för att göra det, egentligen? Har t.ex. något av de klassiska norska banden någon övertygelse i stil med den Watain, Ofermod m.fl. (främst svenska band) ger uttryck för?

    • Heidenhammer Says:

      Förtydligande: om sångaren nu bokstavligen tror eller inte, bryr jag mig i ärlighetens namn inte mycket om. Däremot vill jag som lyssnare få det intrycket. På samma sätt som en bra skådespelare levererar repliker på ett sätt som gör att det uppfattas som genuint, ska sångaren som förmedlar budskapet kunna iklä sig den roll lyriken kräver och i det ögonblicket få lyssnaren att tro på det som sägs.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: