Hatpastorn i Tjeckien.

Det finns inget som slår undergroundfestivaler. Särskilt inte när man befinner sig i Tjeckien. Sist jag var i detta fantastiska land var 2002 på Open Hell Fest. En magisk helg. Jag blev dödshotad två gånger inom loppet av några timmar då jag hade mage att tycka att ROOTs ”The book” var ett bra album. När jag dessutom fes ur mig att BEHEMOTHs ”Satanica” mycket väl kunde vara deras bästa släpp var jag nära att bli utkastad ur landet. Det var som ni förstår en underbar weekend. Det var förresten på samma festival som jag i storfyllan styrde upp en turné med MANIAC BUTCHER. Tyvärr blev det inget av det. Jösses, nu när jag tänker efter hände det extremt mycket den resan. Min polare Simbah blev så packad på tjeckisk kvalitetspilsner att han inte blev insläppt på hotellet utan fick sova i rännstenen utanför hotellet. Själv fick jag ett bryskt uppvaknande då IN AETERNUM-David valde att slå in dörren till mitt hotellrum och sedan slunga sin skinnvästbeprydda lekamen på min sovande dito. Att jag och mina bandkamrater tidigare under natten valt att flytta varenda möbel på hotellet och placera dem utanför IN AETERNUMs hotellrum kan ha förklarat Davids dörrbrytarhyss. En vacker dag måste jag nog berätta om hela den resan.

Idag tänkte jag emellertid berätta om min senaste resa till detta fantastiska land. Jag borde ha skrivit om detta för evigheter sedan men då vi har sommaruppehåll här på Hatpastorns Likpredikan är det ju ingen stress. Det känns ju lite sådär att sitta inne och skriva när det för en gångs skull är någon sorts form av väder i staden. Idag är det klassiskt spöregn så då kan man ju passa på.

Nu kör vi.

Själva resan till Tjeckien gick väldigt smärtfritt. I alla fall om man jämför med min senaste tripp 2002 då det bara var vår inhyrda trummis Henke som hade körkort och vi bilade från Sundsvall till centrala Tjeckien i en Volvo 240 utan luftkonditionering. 2002 bodde jag på ett hyfsat tjusigt hotell, 2013 fick jag bo i en bungalow.

Eller…

Ja, enligt förhandsinformationen skulle jag och mitt resesällskap bo i en bungalow med dusch och toalett. Det skulle finnas sju rum och då vi bara var tre personer denna resa lät ju detta som rena guldet.  Dessvärre verkar bungalow på tjeckiska betyda fuktskadad fjällstuga utan toalett och dusch. Sju rum var det typ om man räknade lite optimistiskt. Förutom att allt var genomfuktigt och iskallt då det inte fanns några element samt att huset saknade sanitetsanläggning var boendet kanon. Främst då huset låg cirka etthundrafemtio meter från själva festivalen.

Festivalområdet doftade lite Under The Black Sun då det låg mitt ute i skogen och var precis lagom stort. Matutbudet var strålande. Dels var det sinnessjukt billigt, dels var maten utsökt. Min personliga favorit var deras variant på en langos som egentligen var en friterad pizza. Tänk er en tallriksstor langos med tomatsås och ost. Topp ett det nyttigaste jag ätit. Utöver det serverades det kebabrullar, nudlar och kyckling, någon mystisk korvrätt samt mycket annat. Till det slukades stora mängder tjeckisk dunderpilsner. Arrangören som var en mycket sympatisk ung man gav oss tjugo ölbiljetter var, men de användes knappt då han bjöd oss konstant på både mat och dryck. Nyckeln till att hålla griniga svenskar på bra humör är att fylla dem med föda. Tyvärr är det väldigt få arrangörer som förstår det. Ni som orkade läsa igenom min reseskildring från Portugal kanske minns att vi höll på att dö svältdöden i det landet.

Merchkulturen på festivalen var OK, inte mer. Personligen hade jag laddat inför att köpa på mig tonvis med MASTERS HAMMER-merch. Det gick åt helvete då det BARA såldes NSBM-prylar. Det fanns ett helt eget NOKTURNAL MORTUM-tält. Fatta allvaret. Ursäkta, nu överdriver jag. Det såldes annat i NOKTURNAL MORTUM-tältet med. Håll i er nu … ULTIMA THULE-skivor. Jag flög baklänges. Under den första dagen frågade jag en trevlig tjeckisk herre i full thrashmundering om NSBM fortfarande var det hetaste i dessa länder, kom ihåg att östländerna har en helt annan inställning till den genren än vad vi har, och jag fick svaret att just den här festivalen absolut inte var en sådan tillställning utan det var mer vanligt i de norra delarna av Tjeckien. Med tanke på merchutbudet och antalet högst suspekta tröjor som florerade på området undrade jag i mitt stilla sinne hur fan en riktig NSBM-festival skulle se ut. Jag nämnde tidigare att tjeckerna har en minst sagt avslappnad inställning till hela NSBM-grejen. I ett kompisgäng kunde man exempelvis se några grabbar med NAPALM DEATH och D.R.I-tröjor och några med tröjor det helt enkelt bara stod ”Relax, take it easy and listen to NSBM” på. Hade jag varit intresserad av politik hade man garanterat snott ihop någon analys av detta men för mig var allting mest bara förvirrande.

Tjecker, om än fullkomligt odugliga på det engelska språket, är ett djävulskt trevligt folk. Det var inga problem att stå och kallprata med diverse festivalbesökare om allt från bra skivor till fjällturism. Det är omöjligt i Tyskland då det enda man får höra där är att första skivan man släppte är bäst och att allt annat är sämst. Givetvis spelar det ingen roll om man spelar första plattan från pärm till pärm, man får ändå frågan varför man inte spelade något från första albumet. Antingen det eller något fyllerelaterat mummel som avslutas med att tysken tjoar ”SLAYER” i örat på en. Dock bör jag tillägga att jag träffade en jävligt trevlig tysk i Tjeckien som man kunde ha en vettig konversation med. Jag undrar om tyskarna uppför sig annorlunda så fort de kommer utanför landsgränsen? Tyvärr minns jag inte vad snubben hette, men på 90-talet hade han tydligen hängt en del i Stockholm med bland annat MALIGN-folket så det blev en hel del snack om gamla klassiska demos.

Atmosfären på denna tillställning var väldigt avslappnad och det kryllade lustigt nog av småbarn. Finns det något som kan få en berusad festivalpublik spiknykter är det just små glin. Det bästa vore att avskeda alla krogvakter och ersätta dem med treåringar. INGEN skulle våga spåra ur och ställa till med tok. En ögonbrynshöjare av rang var när jag fick se en gigantisk rakad polack med tvivelaktig politisk övertygelse bli jagad av en femårig tjej beväpnad med en rejäl pinne. Att en östeuropeisk svartmetallfestival kunde vara en så gemytlig familjefest hade jag inte kunnat ana på förhand.

Då vi bodde så nära festivalområdet kunde man faktiskt bemöda sig med att se en hel del band och det är väl hög tid att jag betar av vilka grupper jag bevittnade denna magiska helg.

TROLLECH

Jo, jag tackar jag. Ökända TROLLECH var alltså det första bandet jag bevittnade. Finns det ett förintelsemanuskript jag måste skriva klart är det mitt öppna brev till TROLLECH. Efter att ha bevittnat dem live har jag än mer saker att säga om dem. De låter exakt likadant som på skiva, ni som hört dem förstår ju allvaret. Ni som inte är bekanta med TROLLECH sedan tidigare bör kanske känna till att de spelar tjeckisk forest metal. Forest metal innebär färgglada ponchos, corpse paint och idiotiska riff. Kul att ha sett dem dock. Särskilt i fullt dagsljus. Det finns ju få saker som är så festliga som att se liksminksorkestrar tröska på när solen gassar. Särskilt när det inte är en själv som står på scenen bör tilläggas.

IPERYT

IPERYT är ett sidoprojekt till INFERNAL WAR och de lirade trummaskinsbaserad svartmetall med fokus på hat och intolerans. Inte helt oävet, men inte riktigt min kopp kaffe. INFERNAL WAR försöker tvätta bort sin NSBM-stämpel men det är något med rakade polacker i rånarluvor som rimmar illa med det projektet.

FINSTERFORST

Tyska FINSTERFORST, som jag för övrigt alltid förväxlar med holländska FLUISTERWOUD, är olidlig folk metal när den är som mest tysk och hurtig. Kompetensen finns och publiken dyrkade skiten, men personligen blir det lite väl mycket ”Hej tomtegubbar slå i glasen” möter trallpunk från Strängnäs för min smak. Däremot var de grymt trevliga, något som stärker min tes om att germaner är betydligt vettigare så fort de befinner sig någon helt annanstans. Min reskamrat kommendör Hellkvist kallade detta för Roland Cedermark-svartmetall. Jag skrattade så jag fes.

BIALY VITEZ

Polsk folk metal med medlemmar från bland annat CHRIST AGONY, BLAZE OF PERDITION och polska SKOGEN, kan det vara något? Ja, antingen var jag lite väl onykter eller så var detta betydligt bättre än väntat. Tänk er klassisk polsk black metal i rakt nedåtstigande led från GRAVELAND med skitnödig rensång och oceaner av flöjt. I sammanhanget tjeckisk skog, mörker och pilsner var detta kanon. I hemmet rodnar man lite väl mycket när man lyssnar på godsakerna då det är sötare än en säck aspartam.

SATOR MARTE

Redan kring lunch dag två klev det på några ynglingar på scen och rev av någon sorts form av musik. Själv satt jag och inmundigade en utsökt gyrosrulle och kunde inte ha brytt mig mindre om vad som försiggick på scenen. Jag kastade ett gult getöga på spelschemat men dessa glin fanns inte med någonstans och ingen verkade veta vad bandet hette. Bra var det inte, men sångaren uppträdde som David Vincent resten av festivalvistelsen. Kul att han i alla fall var nöjd. När jag får tid ska jag sätta ihop en film där jag beskriver de olika gångstilarna som finns på hårdrocksfestivaler. En svartmetallens ”funny walks” om man så vill. Näktergalen i detta okända band gick särdeles festligt. En stil man bara ser hos festivalbesökare med polsk undercutfrisyr som har byxorna instoppade i kängorna. En havande groda i skitande ställning kan man kalla gångstilen för.

Efter lite efterforskningar har jag tagit reda på att de heter SATOR MARTE. Ni behöver inte lägga det namnet på minnet.

WAR FOR WAR

När WAR FOR WAR drog igång satt jag och surrade med thrashsnubben jag nämnde tidigare. Han förklarade att WAR FOR WAR, ett sidoprojekt till TROLLECH bör tilläggas, tidigare spelade snabb svartmetall i stil med MARDUK men att de på senare tid sadlat om till något SAMAEL-doftande. Det lät varken som MARDUK eller SAMAEL, däremot lät de som en klassisk halvtvåpådagen-orkester. Underbart mediokert och hopplöst. Ungefär som bandnamnet.

HELDENTOD

Här började jag krokna. Trött ungersk black metal med Janne Josefsson på sång. Inte ens jag orkade genomlida detta elände. Jag vet inte om det är kul eller tragiskt att folk fortfarande är i stånd att skriva dylika riff. Det var ungefär nu som jag valde att gå iväg och duscha. Då det inte fanns dusch i vår ”bungalow” fick man uppsöka en cementbunker där det fanns en gemensam dusch. Genom att stoppa tjeckiska slantar i en automat startade man vattnet. Jojo. Jag öste i en halv förmögenhet utan att det hände ett skit så jag fick blaska av mig i ett handfat där det bara fanns kallvatten. Givetvis lämnade jag handduken hemma i Sverige då jag i min enfald trodde att det skulle finnas handdukar. Som tur var nöp jag ett lakan från huset vi bodde i. Efter denna uppfriskande tvagning skramlade man tillbaka till festivalområdet i hopp om att få njuta av lite fin musik …

ASHAENA.

Idel kända band som ni hör. Tyvärr hittade jag inget videoklipp med bandet ifråga, men jag kan beskriva möget så ni slipper kolla upp dem närmare. Utsiktslös rumänsk svartmetall med näverlur och flöjt med en trummis som i sann rumänsk anda spelar över sin egen förmåga exakt hela tiden, det är ASHAENA i ett nötskal. Lägg därtill världens sämsta basist. Ljusår bättre än HELDENTOD, men det säger ingenting.

SEKHMET.

Ja, var jag inte riktigt jävla säckmätt på usel svartmetall så skötte SEKHMET den biten med bravur. Det hela började med att basisten kliver upp på scen i full svartmetallmundering och börjar soundchecka sin bas genom att spela ”Hey Sharona”. Den lilla magi som fanns dog hårdare än en person som försöker parera en kärnvapenmissil med torson. Efter det lilla bashysset serverades det en oaptitlig sörja av buskisthrash och black metal. Att de rev av en DARKTHRONE-cover från ett nyare alster säger allt. Lyssna på den. LYSSNA på den! Jag stod till höger om scenen under ett träd med armarna i kors och tjurade. Sedan gick jag till vår bungalow och åt ett tuggummi.

Under tuggummituggandet såg jag att nästa band på tur var FROSTMOON ECLIPSE och jag kände något kallt dra över mig. FROSTMOON ECLIPSE var nämligen ett bandnamn jag och en gammal spelkamrat vid namn Göran hittade på under en tråkig och högst ironisk stund på en turné 2006. Tänk att det faktiskt finns grupper som döper sig till något så festligt på riktigt. Jag spottade ut tuggummit och sprang tillbaka till festivalområdet för att få bevittna detta gäng.

FROSTMOON ECLIPSE

Ja, ni ser ju det mäktiga publikstödet. Korthårig italiensk black metal utan corpse paint, men med en skitsur gitarrist, föll inte i god jord hos den tjeckiska publiken. Personerna ni ser på filmen är hela publiken, resten satt och åt mat och drack pilsner. Klokt. Sedan fick jag veta att namnet som hittats på en gång i tiden var BLOODMOON ECLIPSE. Ett betydligt bättre namn. Det fanns alltså ingen som helst anledning att se FROSTMOON ECLIPSE, men det gjorde jag. Ända tills det bittra slutet.

HROMOVLAD

Vid denna tidpunkt var jag så galet trött i benen av att stå och dumglo på hängig svartmetall att jag höll på att kollapsa. Jag satte allt mitt hopp till HROMOVLAD. Jag menar, folk metal från Slovakien, det kan ju bara inte bli dåligt.

Det kunde det.

Ja, ni ser ju själva.

ARKONA

Polska ARKONA, ej att förväxlas med det ryska bandet med samma namn, räddade allt. Jag hade tappat hoppet, ARKONA styrde upp. Filmklipp kan aldrig fånga magin vid en bra spelning, men detta var bland det bästa jag sett på mycket länge. Plötsligt var jag inte längre trött i benen utan fann mig stå och våldsdyrka med förnyad styrka. Det hyttades med näven, osynliga äpplen plockades som aldrig förr. Jag njöt i fulla drag. Jag får lika mycket gåshud idag som jag fick när jag var på plats när 90-talssyntarna börjar dåna vid 3:15. Förstår man inte storheten i polska ARKONA förstår man ju fan ingenting alls. Klädvalet vita huvtröjor var jag lite tveksam till, men det funkar.

Har ni möjlighet att se dessa lirare live eller ännu hellre boka dem för en Sverigespelning så rekommenderar jag det varmt. Det var magiskt.

NEGURA BUNGET

På skiva är NEGURA BUNGET helt OK. Särskilt de lite tidigare prylarna. Orådet anades emellertid snabbt då det var tusen personer på scen med näverlurar, hipsterfrisyrer, klockspel, flöjtar, balalajkor och fan vet allt. För första gången under festivalen ballade ljudteknikern ur så det enda man hörde var kagge, gitarr och sång. Behöver jag ens säga att trummisen spelade över sin förmåga som bara en rumän kan göra? Inte ens en rak fyrtakt fick vara ostörd utan fåntratten skulle prompt panga in massa extraslag på kaggen som fan inte lät klokt. Jag hittade inget filmklipp, men det var nog lika bra. Det var tyvärr en enda lång besvikelse. Då rekommenderar jag avkomman DORDEDUH istället. De var bra live när jag såg dem för några år sedan, olyckligtvis har även de en trummis som borde få en smäll på fingrarna. Vad är det med rumänska trumslagare?

INFERNAL WAR

När det kommer till snabba trummisar så borde INFERNAL WARs batterist Stormblast vinna en pokal. Faktum är att han oftast spelar ifrån alla andra i bandet. På gott och ont. Ljudet var ingen höjdare, främst för att det skulle tjorvas med triggade trummor i en halv evighet innan de kom igång. När allt fokus riktas på trummisen i ett black metal-band kan det bli problem. Olyckligt nog blev det så denna kväll. Jag har aldrig varit någon större entusiast av INFERNAL WARs musik, publiken verkade dock nöjd. Får jag möjlighet att se dem igen ska jag absolut göra det och hålla tummarna att de får ett bättre ljud.

INFERNO

Sist ut var Tjeckiens stoltheter INFERNO. Jag lyssnade en hel del på ”Black devotion” när den släpptes 2009 och jag undrar varför jag inte fördjupat mig mer i denna djävulsdyrkarorkester. Live var de mördande bra och det är skönt att se att de dammat av de gamla 90-talsmantlarna. En perfekt avslutning på en, ja kanske inte perfekt men väldigt minnesvärd festival.

Sammanfattningsvis måste jag säga att de stora vinnarna blev ARKONA och INFERNO.

Det jag gillar med mindre festivaler är att man får möjlighet att se artister man aldrig får se på större tillställningar som exempelvis Party-San och Wacken. Visst, man får utstå en hel del dynga men jag utsätter mig tusen gånger hellre för bedrövlig östeuropeisk folk metal än att se en sekund av exempelvis ILLDISPOSED, KATAKLYSM och DEW SCENTED som verkar prenumerera på att sprida avföring på de större europeiska festivalerna.

Hur gick det med dödshoten denna tripp då? Tja, efter att ha avnjutit INFERNO valde jag att samtala med en gigantisk tvåmeterstjeck som burit liksmink och nitar hela festivalen. Vi kom in på ROOT och likt den storidiot jag är tog jag upp att jag tyckte att ”The book” är ett bra album. Det var ju förbannat dumt.

Kom igen, är det bara jag som tycker att ”The book” är bra?

/Hatpastorn

9 svar to “Hatpastorn i Tjeckien.”

  1. Underbart!! Dags att åka & festivala i Tjeckien!:D

  2. Alltid lika jävla underhållande att läsa om dina resor och annat, turnéerna brukar smälla högst. Vore ju trevligt om man fick läsa om en resa ner till Stockholm med Setherial nån gång (det är nu du läser mellan raderna att ni ska komma hit och spela)!

    Trodde först det skulle vara en rapport från Prague Death Mass som hölls förra helgen, men det här var minsann också underhållande.🙂 keep up the good work!

  3. Jag föredrar ”Black Seal”… (kan vara för att det är enda Root-album jag hört… fy skäms på mig)

  4. Erik (Void) Says:

    Helt underbar läsning från början till slut! Bästa inlägget på länge.
    Däremot är jag genuint oroad angående Arkona. Som sig bör (med obskyra östband) så ligger det ett tjog plattor på spotify. Om det inte är så att bandet är cirka 106 gånger bättre på scen än på platta så undrar jag om inte pastorn hinkat i sig ett par tjeckiska pilsner för mycket?
    Men ändå som sagt, grym läsning!

    • Det glömde jag skriva. Arkona är bättre live än på platta, dels är ljudet tusen ggr bättre live, även på Youtube-klipp, än vad skivorna kan uppbringa. Lustigt nog. Dessutom är de tightare live än på skiva, särskilt då deras nya trummis är högst kompetent. Snacka om tvärtom-band.

      • Erik (Void) Says:

        Haha. Så kan det vara. Negura Bunget låter som ytterligare ett tvärtom-band fast tvärtom då.

  5. Kul läsning! Åh jag visste fan inte att Iperyt var aktiva längre. ”Totalitarian Love Pulse” är i princip den enda plattan jag kan lyssna på utan att irritera mig över trummaskinerna. Eller nej där ljög jag – det är lite irriterande men det går.
    (För övrigt är ”The Book” helt ok, men deras senaste är fan inte rolig.)

  6. Tysken som umgåtts med Malign på 90-talet måste ha varit Christophe från Darkness Is My Pride (appropå bra bandnamn) eller Oliver från Winterblut (Snäppet mindre sämst namn)???
    Charmiga orkestrar och bra killar. Kul/lustigt att höra att de tröskar runt än.

    En rapport från Open Hell KRÄVS! Var där några gånger och att ”bara” bli böghögad av Grismannen låter ju som en småputtrig ynnest jämfört med vad vi genomlidit där.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: