Bandfotokatastrofer. Del 20.

Påsken är sedan länge över och jag hoppas att ni hyllat Jesu död riktigt ordentligt. Själv blev jag matförgiftad på långfredagen och spenderade den iskalla natten med att stå i skogen i Lyckseles utkanter och kvastspy. Varför i skogen? Ja, jag önskar att jag kunde svara något tuffare än att jag glömde ta nyckeln till föräldrahemmet och att gäststugan jag bodde i saknar sanitetsanläggning. Å vad jag spydde. Däremot återuppstod jag betydligt snabbare än Jesus. Ett – noll.

På temat sura uppstötningar ska vi idag bege oss till bandfotografiernas fantastiska värld. Observanta läsare kanske minns när jag satte tänderna i EREVOS. Ni vet, de där grekerna som på sin fritid gillade att stå och balansera på betongfundament iförda stängda skinnjackor. Denna gång är det dags för ett annat grekiskt gäng och återigen stärks min tes om att samtliga grekiska orkestrar som inte har någon sorts form av samröre med NECROMANTIA bör närmas med största försiktighet. Mina damer och herrar. Jag ger er SHADOWCRAFT.

Shadowcraft

Först och främst. Vad många de är! Sju bleka greker. Enligt Internet ska de vara sex snubbar i bandet, men bilden visar helt klart att de är sju. Mystiskt. En större mängd suspekta personer har spelat i denna konstellation genom åren. Gemensamt för dem alla är den starka oviljan att välja ett rimligt artistnamn, vad sägs om följande exempel: Amethyst, Stellar Master, Spectral Cannibal, Lord Mephisto Draven och Shadowfiend. Samtliga låter som bossar ifrån valfritt TV-spel från 90-talets slut. Att världens reserver av krossad sammet sinade när SHADOWCRAFT skulle inreda sin svartkonstlya sörjer nog ingen. Ja, förutom tonårstjejerna som förpestar medeltidsveckan i Visby då. Nog om det, nu kör vi.

Återigen följer vi den vänstra handens väg och börjar från … ja, vänster. Där finner vi en lirare som har en fäbless för att stoppa fingrarna i eluttaget. Eller så ser han ut sådär på riktigt och då ber jag så hemskt mycket om ursäkt. Tänk om det där suddet i själva verket är en blond kalufs som han kammat framåt. Hjälp. Det får mig att tänka på en episod som utspelade sig i gymnasiet. En polare till mig hade legendariskt tjockt hår, när han försökte spara ut kalufsen såg det ut som han gömde tennisbollar bakom öronen. Fatta allvaret. En dag ironiserade jag över att det skulle se grymt ut om han kom till skolan i totalt omöjlig Manga-frisyr. Till allas stora förvåning gjorde han det. Tydligen hade jag kanske varit lite väl oklar över att jag skämtade, men å så vi skrattade. Först blev det skitkonstig stämning givetvis men så fort den släppte. Åh, vi skrattade. Och skrattade. Och skrattade.

Min frisyrkamrat skrattade ungefär lika mycket som den gången när han stolt dök upp med en skiva med ett nytt ”skitgrymt” band han hittat och vi påpekade att bandet hade tre kristna kors i logotypen och var helt ökända i undergrounden som life metal av absolut värsta sort. Inte alls med andra ord. Vilket var bandet kanske ni undrar? MORTIFICATION. Först blev det skitkonstig stämning givetvis men så fort den släppte. Åh, vi skrattade. Och skrattade. Och skrattade.

Om vi lämnar mina gamla vänner därhän och går vidare med SHADOWCRAFT så har vi en riktig skönhet näst på tur. Om ni någonsin undrat hur Lucky Lukes ärkefiende Joe Dalton (den kortaste Daltonbrodern) skulle se ut i risigt hårdrocksbarr och corpse paint får ni svaret här. Med rejält tilltaget luktorgan och svarta ankläppar väljer Joe bort det här med att titta in i kameran och fokuserar istället på att nypa sin granne i lillstjärten. Det lyckas han riktigt bra med. Vid närmare eftertanke är han även ganska lik Lord Kaiphas, ständigt aktuella ANCIENTs gamla frontman. Det kan vara näsan som gör det.

Grannen i ljus och fluffig rollspelsbutiksfrisyr har uppenbarligen ledsnat på att bli nypt av Joe/Kaiaphas. För att göra slut på dumheterna plockar han fram en klassisk manöver, den beryktade Udo Dirkschneider-handen. I folkmun kallad ”Udo-handen”. Denna handling kan vara svår att förklara för den oinitierade, men alla som någonsin sett Udo i en musikvideo vet att när den tyska gnomen vill ha någonting ordentligt sagt plockar han fram ”Udo-handen” för att förtydliga sin ståndpunkt. Att grekiska Udo himlar med ögonen kan bero på två saker. Antingen gör han det för att visa hur barnslig Joe/Kaiaphas är eller så gör han det av välbehag. Att det finns en erotisk underton mellan de bägge bordsockupanterna råder det inget tvivel om.

I mitten finner vi en blandning av ett ägg och en björkruska. Synd att jag inte satte igång med detta tidigare, påskspecialen hade ju skrivit sig själv. Som Nordman skaldade i ”I lågornas sken” pysslar grabben både med trolldom och magi och har här lyckats trolla fram en turkos rymdringmuskel där en rödögd och minst lika turkos rymdpiraya är på väg att ploppa ur. Äggmannen blev så paff över att hans magiska färdigheter faktiskt fungerade att han blev alldeles vindögd och stel. Titta på honom. Bara titta på honom.

Till höger har vi en uppretad/upphetsad jävel som tydligt förklarar för sin granne, den store äggmagikern, att om denne inte omedelbart slutar med sina invokationer kommer han att öppna upp en burk med tjottablängare. Antingen det eller så kommer han att sensuellt slicka ägget i örat. Att han står så nära att getskägget vilar mot sin kompanjons axel tyder på att det här är ett gäng grabbar som pysslar med närhet och ömhet på sin fritid.

Näst sist i ledet står en korthårig sammanbiten grek i ambitiös corpse paint och finskjorta med händerna i begynnande Mr Burns-pose. Inga konstigheter. Hade man sett grabben på COOP hade man ju såklart höjt på ögonbrynen, men i de här sammanhangen är han normal.

Vart kan man då finna en skönsjungande liksminkstenor med risigt hår i dessa kretsar? Sist i ledet såklart. Nu är jag ingen operaexpert, men nog fan ser det ut som att han river av refrängen i ”Fantomen på operan”? Varför han gör det är höljt i dunkel och resten av musikanterna i SHADOWCRAFT är nog minst lika förvånade som vi. Han kanske blev inspirerad av maskerna som ligger på bordet och bestämde sig för att plocka fram sin inre tjockis och brista ut i sång. Konstigare saker har ju hänt. Eller så försöker han bara se jävligt rå, tuff och farlig ut och det misslyckas han ju med så det stänker om det.

Om vi sammanfattar det hela så blev ju detta fotografi inte alltför lyckat. Ambitionsnivån var hög, framförandet levde inte upp till förväntningarna. Är man många medlemmar så blir det problem, det är alltid någon som inte blir bra på bild. Här blev ingen bra och det är nästan imponerande. Hade de suttit på stolar och tagit det lilla lugna kunde detta blivit betydligt bättre. Lägg till kåpor och varmt ljus ovanifrån och vips hade det blivit esoteriskt och de hade kunnat komma undan med det mesta. Istället står de och ser lika vilsna ut som tallrikslösa kretiner på IKEAs julbord. I corpse paint.

Ni förstår ju själva allvaret.

Vi avslutar med att kröna vinnaren i stå bredbent-tävlingen.

gorgoroth

Infernus, vi ger dig våra varmaste gratulationer. Lycka till nästa år!

/Hatpastorn

27 svar to “Bandfotokatastrofer. Del 20.”

  1. Demolithia Says:

    makabert!!
    men hm..hatpastorn inte bara resurrected” snabbare än Jesusfiguren..utan ävenså betydligt starkare!

  2. Hahahaha, Mortification! xD


    Jag har aldrig tidigare hört så skitnödig sång. En lustig detalj är att sångaren gärna vill höra ”some shouting!”. Inget scream här inte, kristna skriker tydligen inte.

    Stort plus i kanten för kontorsheadsetet.

    • Ralf Scheepers Says:

      Hur översätter du shout då, menar du? Skrik ligger nära till hands även där.

      • Tja… ”ropa”? Man översätter väl inte exempelvis ”scream and shout” med ”skrik och… eh… skrik”? Eller dra till med ”vråla”, så låter det snäppet tooofare.

      • Shout skulle jag översätta med ”ropa”. Att ropa, det ger ett mer kontrollerat uttryck, medan ett skrik, det är mer primalt och energiskt. Hursom helst låter det i mina öron väldigt tamt med ”shout” i ett rock n roll-sammanhang.

        Oavsett vad är ju hela framförandet högkvalitativ humor.

    • Kristoffer Says:

      Sångarens scennärvaro är ju också av legendarisk karaktär. Hela han dryper av lust och energi; det märks tydligt att mannen älskar att stå på scen och underhålla.

  3. Kristoffer Says:

    På tal om artistnamn så var jag för en massa år sedan involverad i ett kortlivat projekt där trummisen absolut ville kalla sig för Skin Beater. Det tyckte han var tufft. Jag hade inte hjärta att tala om för honom att det mer lät som att han var ivrig onanist än tuff black metal-trummis.

    • Murkrets Förste Says:

      På pricken min bäste Kristoffer! Igenkänningsfaktorn är hög. Jag kan kontra med Aristothelles Knifeslasher och Soulburglar. Det första namnet är bara konstigt. Väldigt konstigt. Men så var trummisen finne med och hade en mamma som jobbade som bambatant. Det andra namnet låter som något Anton LaVey skulle servera under sitt gästspel på McDonalds.

      Båda killarna var dödligt allvarliga med sina nick och gick all in vad gäller utstyrseln. Herr Aristothelles Knifeslasher stal sin storebrors militärcamoflaguestift innan en spelning på fritidsgården. Han hade druckit kopiösa mängder billig tysk folköl och sminkade sig på en mörk toalett med den gröna sidan av stiftet. Aristothelles Knifeslasher satt sedan bakom trumsetet och såg ut som en blandning av en kragödla och finansminister Anders Borg. Det rosa hårbandet han förmodligen fått av sin ömma mor lyste ondskefullt i UV-ljuset. Men kvällen avlöpte väl. Jag tror till och med att han fick hångla med en tjej i kuddrummet efteråt. Själv somnade jag under en balkong. Med nedspydda kläder. Ja jävlar.

      Soulburglar var en kort och småfet kille som förutom att se ut som Karlssons på Takets avlägsne kusin kunde slå skiten ur vilka trumset som helst. Vi gillade honom. Hans röda hår brukade
      döljas under lager av sotad kork och zinkpastan dolde effektivt de för svartmetallens ej alltför karaktäristiska fräknarna. Tyvärr flyttade han till Filipstad. Nu jobbar han som massör. Stackarn.

    • Wulfahariaz Says:

      Själv tycker jag förstås att ALLA engelska artistnamn är förkastliga.

  4. Fantastisk blogg. Ni borde få pengar för det här!

  5. Kaffepetter Says:

    Gorgoroth-bilden är ta mig fan helt underbar!

  6. Ravencult har väl inget med Necromantia att göra? Förstklassig BM spelar de hur som helst.

    • Jo, vissa undantag finns. Typ de och Nocternity.

    • Haha! Ravencult!? Mmmmm, ”förstklassigt” om man har sömnproblem eller aldrig hört något annat än Electric Banana Band dessförinnan möjligen.

      Skönt med en ny bandfotoanalys iaf. Detta foto var dock så episkt att det inte ens hade behövts en enda skriftad stavelse för att göra inlägget superbt.

      Vågar man ens kolla upp hur detta band låter? Jag gissar att de låter som Bishop Of Hexen fast med mer keyboards.

      …och varför står Infernus så bredbent? Hade han möjligen nyss delat koj i turnébussen med Ghaaaaal pga platsbrist?

  7. Cristofer Says:

    Är personen längst till vänster ens en person? Ser bara ut som kludd. Kanske har dom andra kluddat över honom, som man gjorde i skolfotokatalogen, för att radera bort den sjunde medlemmen som fått kicken? Eller bara för att han/hen/hon/hum är så ful eller saknar den rätta imagen. Eller så är det nåt photoshopat monster av något slag. Ser jäkligt skumt ut i alla fall.

  8. Lite för många greker i den här moussakan. Tsatsiki, morsan och vem? Ska man ändå prestera ett så bedrövligt klass-, förlåt, bandfoto hade jag gärna sett att man gått all in och lagt in ett foto på grek nr. 1 som infälld som man gjorde i skolkatalogen!

  9. Cristofer Says:

    Jag blir inte klok på den där 7:e medlemmen. Jag har mixtrat lite med bilden i photoshop för att se vad som egentligen döljer sig där. Är ingen expert på photoshop och det veti tusan om det blev så bra. Men det ser skumt ut, det ser ut som den 7e medlemmen är något slags spöke som befinner sig framför Dalton, men ändå så syns Daltons arm igenom. Sedan finns samma bild på bandets facebooksida, och om man pekar på snubbarna så dyker deras namn upp, men nummer 7 har inget namn. Hur som helst så kommer några bilder här.




  10. I övrigt kan jag tipsa om Nebular Mystic i just denna sektion. Bara bilden som gives på metal archives ger mig större obehagskänslor än en livboj runt ringmuskeln…

    För att byta ämne totalt – jag har efter ett antal timmas nostalgiskt naglfarande (göteborg!) av denna blogg upptäckt en sak. Vart är den maryländska dödsfesten del tre – vitt folk i slummen? Och in med mer trivia dolorosa ffs! Sitter fortfarande och skrattar högt åt dårskaperna, till min sovande, nattjobbande frus mindre irritation.

  11. Vad säger herr Hatpastor om Sepultura i sin oblyga ungdoms skrud? http://oi32.tinypic.com/29c5d76.jpg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: