Bandfotokatastrofer. Del 18.

Jag vet att det är fusk att hacka på bandfoton föreställandes power/heavy/AOR-orkestrar, men idag tänkte jag göra en så kallad ”gränsryttare” och spana in det finska black/heavy metal-gänget WIZZARD. Observera att detta WIZZARD ej bör förväxlas med genrekollegorna i tyska WIZARD. Det enklaste sättet att skilja dem åt, förutom det extra zätat förstås, är att veta att tyska WIZARD har en trummis som heter Snoppi. Det kan man aldrig glömma. Vidare har finska WIZZARD följande skivomslag som likt smält bly lämnar perpetuella ärr på hornhinnan. Det glömmer man heller inte så lätt. Så, då var alla oklarheter utredda och vi kan ägna oss åt det viktiga i sammanhanget. Eller vänta lite, jag glömde nämna att det naturligtvis finns en NATTVINDENS GRÅT-medlem i denna soppa.

Nu kör vi.

Till vänster hittar alla som vågar hålla ögonen öppna en barsk finländare som med tom blick och svårjobbad Kristina Lugn-frisyr hatar sig igenom den här dagen. Lägg därtill att han måste utstå en fotosession där han tvingas samsas med tre andra snubbar vars blotta existenser genererar motsatsen till ordet ”fotogenisk”. Guldberlocken han har runt halsen är bara grädde på moset. Eller grädde på moshet som det skulle hetat om han spelat i ett thrashband som satsar mer på stora plösar på skorna än bra riff.

Den lilla killen bredvid hårtsunamin har inte bara en motorvelocipedsmustasch av legendarisk karaktär, han lyckas även med konststycket att se både rädd, dryg och blyg ut samtidigt. Jag har aldrig träffat den här människan, men jag vet instinktivt att han är en sådan person som inte skäms över att gå omkring med plånboken i framfickan. Om man skulle göra en undersökning över vilka personer som de facto bär börsen i den främre byxfickan så kan jag ge mig fan på att samtliga av dem spelar någon sorts form av omdömeslös power eller heavy metal. Jag skulle kunna kommentera hans frisyr men jag har redan dålig karma så det räcker och blir över och jag har två medlemmar kvar att analysera.

Nummer tre i denna fantastiska fyrmannaorkester har jag sett spela ond trollkarl i en miljard rådåliga fantasyrullar. Har man regnbågsstarr och tittar väldigt snabbt är han även ganska lik Loa Falkman, om herr Falkman i fyllan och villan klätt ut sig till Legolas vill säga och ersatt ringbrynjan med en ståtlig polotröja. Dagen då jag blir ekonomiskt oberoende ska jag se till att nyss nämnda Loa lägger om all sång på GHOSTs ”Opus eponymous”. Inte för att det är dålig sång på skivan från start, mest bara för att jag tror att slutresultatet skulle bli utsökt.

Sist ut har vi radioprofilen Annika Lantz som med våldsam snedbena och två svalor tatuerade på armen mest bara verkar ha gett upp. Kameran verkar ha gjort samma sak då han lyckas se både inklippt och oskarp ut på detta fotografi som aldrig borde framkallats.

Min förhoppning var att finländarna till på köpet snickrat ihop en musikvideo. Det hade de tyvärr inte gjort. Däremot hittade jag ett annat WIZZARD på Youtube så nu tycker jag vi ser på den videon istället och låtsas att det är samma band.

Sjukt catchy låt för övrigt.

När vi ändå är inne på genrer som jag vanligtvis inte brukar prata om är det lika bra att jag passar på och kör ett band till innan vi slutar för dagen. Från Finland är steget inte långt till Ryssland och där huserar en pikant kvintett som bär namnet BLACKSWORD. Även de har ett skivomslag som inte går av för hackor. Om ni någonsin undrat hur omslaget till CIRITH UNGOLs ”Frost and fire” sett ut om den ritats av någon som hade viljan men inte talangen har ni svaret här. Tack så mycket. Ingen orsak.

Vi börjar analysen med killen med problemlugg högst uppe till vänster som mest liknar någon ur MOONSPELL på den tiden portugiserna tyckte att det var rimligt med fuktiga tal om en viss ”Vampiria”. Förutom det så sköter han sig bra och den klassiska ”armarna-i-kors”-posen sitter som en smäck. Visste ni förresten att en av synonymerna till ordet ”smäck” är bröstlapp? Från och med idag kommer jag säga att någonting sitter som en bröstlapp, allt till min omgivnings stora olycka.

Det är vid medlem nummer två det börjar gå utför. Här har vi en monumentalt bakfull ryss med frasig lugg som har fullt upp med att försöka hålla ögonen öppna samtidigt som han pressar sin lekamen mot medlem nummer tre och effektivt distanserar sig från medlem nummer ett. Anar vi en romans i bandet eller är det bakrusets köttsliga lustar som spökar?

Efter en problematisk lugg och en frasig dito så känns det naturligt att medlem nummer tre kombinerar både fras och uppenbara problem. Han är faktiskt inte helt olik en ung Nergal från BEHEMOTH. Det som lämnar mig mest förbryllad är musklerna killen har i pannan. Vilken övning på gymmet generar sådan maffig muskulatur? Tacksam för svar.

På huk till vänster finner vi en helt vanlig ryss. Inga konstigheter. Eftersom han haft vett att klippa av sig barret tippar jag på att han spelar trummor.

På huk till höger har vi i alla fall en gentleman som inte skäms över att flexa sina ryssmuskler samtidigt som han ger oss en intensiv blick. Om inte han är sångare i bandet heter jag Ulf Lundell. Jag kan sätta Förintelseförsamlingens VITHATTEN-kassett på att denna individ använde detta foto för att ragga stenhårt på MySpace eller Rysslands motsvarighet på Helgon.

Till skillnad från finnarna har ryssarna i alla fall den goda smaken att ge oss en musikvideo. Vid två minuter och elva sekunder får vi ett prima exempel på vad som händer när basister får sin vilja igenom. Inte ens Laserturken hade kunnat ställa till med ett sådant kaos.

/Hatpastorn

Annonser

21 svar to “Bandfotokatastrofer. Del 18.”

  1. Tuff låt med ryssarna. Exakt den sortens hårdrock jag hade velat spela när jag var 14 och inte förstod att Satan hade bättre musiksmak än så.
    Dessutom, någon får ta och snacka allvar med killen som lirar vit Steve Vai-ibanez med bärhandtag. Det och hans sorgligt korta hår sänker hela bandet på ett sätt som den mysige sångaren inte kan lyfta.
    För övrigt ser jag videon i kombination med bandfotokatastrofen som ett tydligt bevis på hur bra skägg är. Notera killen med muskelpannan och hur mycket rimligare han ser ut med skägg, han ser ut som en helt annan kille… och det är möjligt att han är det. Men då var det ju bra att de röstade in en snubbe som förstod att kombinera sin Karl Kalkyl-lugg med ett stadigt Haddock-skägg.

    Om bassolot har jag bara ont att säga. Bassolon är något som utförs av folk som inte förstår vad det är de håller på med. Ville du ha avsugningar och halvsjaskiga handjobb skulle du ha plockat upp en gitarr. En riktig basist ser ner på övriga bandet där han står, lite i i skymundan, snett bakom de övriga tryggt lutad mot sin förstärkare likt John Entwistle i slutet på en genomsnittlig The Who-video.

  2. pressureulcer Says:

    Basutflykten hade nog gjort sig bättre på ett fjäll än på en jordskredsbenägen sandhög.
    Basljudet för tankarna till Non serviam’s ”Between light and darkness”, ett annat band där basisten i egenskap av banddiktator fick alldeles för mycket utrymme. Non serviam är för övrigt ett band som passar väl in i forumet bandkatastrofer.

    • Det är många som efterfrågat Non Serviams bandfoto och eftersom jag hade en sann Invasion Records-psykos en gång i världen äger jag rubb och stubb. Så fort jag åker hem till Sundsvall nästa gång ska scannern gå varm.

    • För en del år sen pluggade jag på komvux med Non Serviams gamla vokalist; han verkade inte allt för stolt över sin ungdoms synder i bandet. Men jag har alltid haft en hemlig kärlek till dem, och kan än i dag komma på mig själv nynnandes på just titelspåret “Between light and darkness.

  3. Sångarens gestikulerande gav ju fler dimensioner till deras musik, dock… *hosthost*

  4. Ulf Lundell här ovan hade ju principiellt sett rätt i alla fall. Bicepsmannen spelar ju just bas, och som konstaterat är det basisten som bestämmer här.

  5. Erik (Void) Says:

    Haha. Annika Lantz.
    Stämmer på pricken.
    Kommer ihåg att en polare hade både ”Between light and darkness” och ”Necrotical”. Bägge var svinbra!

  6. Varför vill basister så gärna spela så höga toner som möjligt? Det förfelar ju hela syftet med basen. Genom att kämpa skitmycket mer än en gitarrist får han fram något som inte ens går att jämföra med det sämsta gitarrsolo.

    Och det är inte bara i hårdrock. Vår klassiska musik behandlar basfiolen likadant: i princip den enda repertoar som finns utgår från 1800-talsvirtuosen Bottesini som turnerade Europa runt med så höga toner som möjligt; även om det lät skit var det svårspelat på en bas.

    JV

  7. Är inte den korthåriga trummisen Magnus Betnér?

    • Utplåningsprofeten Says:

      Antingen det eller kan det vara så att det där fotot togs i samband med att Heidenhammer befann sig i Ryssland?

  8. Nu blev du Ulf Lundell va?!
    Ett svartvitt filter hade gjort susen på videon förresten. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: