Hatpastorn botaniserar. Del 8.

När man kommer på sig själv med att på fullaste allvar sitta och jämföra vilket SONS OF SATAN som är bäst vet man att man borde ta en paus från livet en stund. Idag ska reda ut vilka av Satans söner som är på riktigt och vilka som är charlataner.

Vi börjar med den olustigt ultratyska thrash metal-orkestern SONS OF SATAN som med stor marginal nöp bandnamnet först. De släppte två ointressanta demokassetter i mitten på 80-talet innan de bytte namn till SPEEDRAGE. Under den fanan släppte de en till lika ointressant demo innan de lade ner verksamheten. Ingen brydde sig. Satans söner? Jag tvivlar. Frisyrerna var emellertid mer än lovligt sataniska och det farsartade bandfotot väcker något mörkt inom mig. Det finns faktiskt inte så mycket mer att säga. Tysk thrash från 80-talet brukar vara av intresse, men detta är bara för hopplöst.

När vi ändå är inne på den musikgenren har jag en gyllene regel. Jag lyssnar bara på gammal thrash. I nio fall av tio innebär ny thrash att det är ett gäng svart eller dödsmetallare som i tokrolighetens namn klätt ut sig i gamla kläder och spelar riff som andra band redan gjort. Visst, mycket annat lider av detta problem men thrashen är värst. Hör jag ett till nytt band där medlemmarna klätt ut sig i tighta blåjeans och vita gymnastikskor och använder ordet ”nuclear” i parti och minut när de veckan innan stått i corpse paint och dyrkat Hin Håle kommer jag att spy likt en tjockis i en Monty Python-sketch. Vi minns alla när den norska svartmetalleliten snöade in på thrash i slutet av 90-talet. Vi minns alla resultatet. När lyssnade ni på exempelvis INFERNÖ och DESEKRATOR sist? Just det. En annan sak som upprör mig är när man läser intervjuer med nya thrash-orkestrar. I tio fall av tio säger de att alla bra riff redan har gjorts. Med den inställningen kanske ni fattar varför jag inte springer till närmaste skivbutik och lägger pengarna på senaste plattan med typ VIOLATOR, usla jävla GAMA BOMB eller överskattade MUNICIPAL WASTE.

Just nu känner jag bara ett svart bottenlöst hat.

Vi ska nu bege oss till Shakiras hemland Colombia för att kolla vad grabbarna i SONS OF SATAN håller på med. Deras hittills enda demo, ”El pacto”, är självfallet ingen höjdare då min kvot för trött thrash är uppfylld, så vi koncentrerar oss på det som är väsentligt istället.

Längst till vänster har vi en söt liten gitarrväska i tyg som av storleken att döma snarare ser ut att innehålla en ukulele. Den står lite tufft lutad mot den uppenbart urinstinkande betongen och jag är övertygad om att den söta lilla väskan har mer attityd än resten av killarna i den här orkestern. Om nu Satan är farsa till dessa individer undrar jag hur morsan ser ut i det här fallet. Efter en blockfylla i Helvetet kanske Hin Håle råkade stoppa in infernosnabeln i en bävernylonsoverall av honkön och detta blev resultatet nio månader senare. En rimlig förklaring.

Son nummer två ser rätt nöjd ut och jag förstår honom. Det är en mardröm att försöka hitta så grymma gymnastikskor. De mörka fläckarna i ljumskområdet gör mig dock orolig.

Son nummer tre försöker se hårdkokt ut samtidigt som han vill bjuda oss på en kopp nybryggt kaffe. Jag har sett mycket konstigt i mina dagar, men en termos har jag då aldrig sett på ett bandfoto förut. En kopp kaffe är emellertid aldrig fel och jag lyfter på hatten för detta fina initiativ.

Många verkar tro att Dio är död men han flyttade bara till Colombia, opererade bort överläppen och började lira i SONS OF SATAN. Något som gör mig genuint imponerad är att Ronnie lyckats få ett nitarmband runt överarmen. Alla som orkar lyfta en vikt tyngre än en korv med bröd vet att detta är fysiskt omöjligt. Varför Dio har ett pärlarmband på underarmen vet ingen. När vi ändå är inne på armband så har han på låret ett nitarmband som verkligen inte lever upp till namnet. Två nitar är i klenaste laget.

Son nummer fem, Paulo Roberto, visar här hur man på bästa sätt knyter näven för att på ett adekvat sätt ”knacka en bög”. Med Sydamerikas rödaste tröja på torson och ett blodstoppande nitarmband på låret ger kungen av Kungsan järnet i denna häftiga pose. Har ni kikat i OKEJ-boken förresten? Snacka om tidlös underhållning. Bilden där Paulo Roberto gör en flygspark i full karatemundering fick mig att bryta ihop fullständigt. Citatet ”knacka en bög” är för övrigt taget från den bildtexten. 80-talet… ja, vad ska man säga egentligen?

Vad en blandning av The Toxic Avenger och Alice Bah gör på fotot vet ingen, däremot är det alltid lika festligt med band som skiter så hårt i fotograferingen att de lämnar en gigantisk hög med kläder i bakgrunden.

Nä, dessa snubbar kan knappast kallas Satans söner. Vi får hoppas att vi svenskar håller måttet istället när Uddevalla (med omnejd får jag anta) får representera den blågula fanan. Med namn som Birkenau Overlord Angel Incinterator, Panzerfaust Benidictus Ultima 13, SS Pentagram Werewolf Tiselius och Pogrom Blitzkrieg Stormtrooper borde man leverera godset. Detta SONS OF SATAN var ett sidoprojekt med folk från BESTIAL MOCKERY. Ett band som vet hur man lever om. Om jag inte minns helt fel gjorde sig BESTIAL MOCKERY kända som gruppen som vid tillfälle valde att tårgasa sin publik. Ett fint initiativ. Det som däremot förbryllar mig gällande svenska SONS OF SATAN är att de hävdade att de varken var ett NSBM-band eller ett plojband. Spana in namnen en gång till så förstår ni varför jag höjer mina ögonbryn mot hårfästets generella rikting. Kollar man dessutom in skivomslaget och texterna till ”Our visions of a holocaust to be” så måste man väl ändå säga att det djuphavsfiskas i hyfsat grumliga vatten. Enligt egen utsago ska de dock stå för död, krig, utrotning och Satans rike på jorden. Gott så, men om man inte vill bli stämplad som ett NSBM-band kan man ju börja med att undvika att släppa sina alster på kassett i 88 exemplar och ha låttitlar som ”Der führer is our life”, ”Meine ehre heist treue” och” Returning to Treblinka”.

Vilka vann då kampen? Efter en pyrrhusseger måste jag säga att svenska SONS OF SATAN tog hem priset, det bandet minns man i alla fall. På gott och ont. Efter min DSBM-special är det hög tid att börja fila på en NSBM-special. Frågan är bara vart man ska börja. Vid närmare eftertanke tror jag att jag börjar med vad som hände när jag 2002 gjorde det enorma misstaget att kika in på black metal-forumet på Helgon.net.

/Hatpastorn

Annonser

26 svar to “Hatpastorn botaniserar. Del 8.”

  1. Hannibal Grape Says:

    Alla vet väl att om man inte själv uttalat säger att man är NSBM så kommer man undan med lite vad som helst. Det är väl en gyllene regel inom metalscenen?

  2. Jag undrar lite över symboliken på det sista skivomslaget. Den enda tolkning jag kan komma på, så här på rak arm (yeah, I went there):
    ”lyfter man på det nationalsocialistiska tyglagret, är det bara judendom, ledsna kvinnor och diverse virvelkrumelurer/moln där i alla fall – precis som vanligt!”

    Tänkvärd symbolik, helt enkelt.

  3. En gemensam nämnare för 98% av all NSBM är att de är lika flinka som de svenska vitmakt-gängen. Alltså, raggarpunken då. Jag känner inte till något svenskt NSBM-band.

    Jag och några polare har gjort en egen vitmakt-låt och har rent musikaliskt inspirerats av reella, samtida fontanellkrigare (vars gemensamma närmare är att inga medlemmar någonsin sett en 7-Eleven-butik IRL) Nationalsocialistteatern heter vi. Hojta om det låter intressant!

  4. Var vänlig se över numreringen av de Colombianska sönerna.

  5. Det konstiga i det hela är ju att Bestial Mockery verkar vara uttalat emot NSBM, i och med att de har medverkat på en samlingsskiva vid namn ”Burning Roots. Anti-NSBM compilation”.

    • Det har du helt rätt i. Jävligt obskyr comp för övrigt. När Bestial Mockery är det överlägset mest välkända bandet på en samlingsplatta vet man att detta kommer att vara en rå historia.

  6. Det är väl bara att konstatera att de gitarrgnagande tyskarna gjorde mig minst deprimerad.
    Nej, nu går jag och spänner ett nitbälte runt högerlåret och vädrar den röda t-shirten.

  7. Kan man kanske tipsa herrn om skivan Töten für wotan med Wolfnacht inför NSBM artikeln?

    Tycker förvisso skivan är bra men både introt och outrot fick mig att dra täcket över huvudet då jag inte kunde hålla mig för skratt och likt en liten skolflicka blev knallröd i ansiktet.
    Sen slår ju aldrig låtar med tysk låttitel och engelska texter fel, speciellt inte när dom framförs av en grek.

  8. Du gillar ny thrash. Vektor är bra enligt dig. Jag är övertygad att det är en åsikt du hyser. Så det så.

    I övrigt är det som vanligt en av dagens höjdpunkter att läsa vad du/ni skriver! Keep on skriving.

  9. Att sönerna från uddevall har lite höger xtrema åsikter är inget dom verkar hymla om, kolla bara in höger hands hälsningen på bassisten. rätt bra ös endå. http://www.youtube.com/watch?v=TNGR7Cn9KpI

  10. Skulle vara synnerligen underhållande med en granskningen av NSBM – scenen i öststaterna. Där finns det gott om exempel på spännande låt och skivtitlar, skrattframkallande bandbilder (hej Graveland och Nokturnal Mortum!), tankeframkallande skivomslag och allt annat värdigt en granskning av Hatpastorn

  11. Man vill ju inte vara en glädjedödar, eller det vill man väl visst, men termosen är nog inget annat än något så oheligt ont, dödsbejakande och överjävligt sataniskt som en pava danskt livselixir…

  12. Heidenhammer Says:

    För i helvete!

    Venom gjorde 1989 sin första spelning med Tony Dolan bakom mikrofonen under det tillfälliga namnet Sons of Satan. Namnet kom från det första spåret på debut-LP:n ”Welcome to Hell”.

    Detta är väl allmän kunskap?!

  13. Nu slår jag väl in en öppen dörr här apropå NSBM, men det mest komiska av allt är väl ändå att det överhuvudtaget finns band som kombinerar satanism och nazism, oavsett om det handlar om seriösa livsåskådningar eller ”oskyldiga” flörtar med den nazistiska estetiken. Vilket ju illustreras på ett utmärkt sätt av omslaget längst ner med den välputsade Kraft durch Freude-killen till höger.
    Det har sagts förut men tål att sägas igen: den varmt katolske Hitler hade ju säkert uppskattat att dyrkas och representeras av ett gäng långhåriga, nitbeprydda och allmänt avvikande killar spelandes musik som gjord för att föraktas av samhället och etablissemanget, musik och uppenbarelser som dessutom säger sig stå för den rena ondskan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: