Heidenhammer plågar herr och fru Hatpastorn med det mest överdjävulska låtsnacket.

Ett av favoritavsnitten i gamla fanzines var ju låtsnacken, där halvobskyra ”kändisar” fick öppna truten och bräka ur sig putslistigheter om olika talanger i scenen. Var och en skickades ett kassettband med diverse musikstycken och fick plita ned kommentarer om dessa, utan att de på förhand fick veta vilka band och låtar det handlade om. Vi vill inte vara sämre.

Hatpastorn och Hatpastorinnan, här under pseudonymen Lilith H Hekateson, ger svar på tal.

 

122 STAB WOUNDS ”Reign alive”

Bandnamnet var rätt hårt för att vara mitten av 90-talet, och man ville ju minnas att det var relativt kompetenta musiker det handlade om … men trots att detta var ett av de där norska banden förväntningarna hade trissats upp inför tog jag mig aldrig tid eller ork att kolla upp dem. Tydligen måste majoriteten av folket ha resonerat på samma sätt, för jag känner faktiskt ingen som haft skivan. Och efter att ha lyssnat igenom eländet minst fem gånger såhär på senare tid, minns jag likväl inte en ton av hur det faktiskt låter efter att sista låten klingat ut.

HP: BEDRÖVLERS? Härligt otajta kaggar. Är det tyska NIGHT IN GALES? Är det USA:s svar på SACRAMENTUM? Här finns det en stor risk att jag gör bort mig rejält … nej, jag ger upp. Det har gått en halv låt och jag har redan gett upp allt hopp.

LH: (Stirrar lakoniskt.) Det här är allt. Samtidigt. Den där ballerinaboxen som öppnats halvvägs in i låten kunde de gott ha låtit vara stängd.

Låttitel och bandnamn avslöjas och HP konkluderar att det likväl är Norges svar på SACRAMENTUM.

LEGENDA ”Wolves, honey, wolves”

Det här är faktiskt lite av en guilty pleasure från min sida, något jag kanske inte borde säga högt. I en härligt pixlad digibook vars omslagsbild mest likande ett experiment i Photoshop för barn kom skivan som salufördes som ”the earthshaking”, och det är inte ens Invasion Records vi pratar om. Syntar, kräksång och ballader i en märklig röra, men helt oävet är det inte. Efter att den där andra Luttinen fått sparken från IMPALED NAZARENE startade han alltså upp det här, medans hans mer kända bror Mika slet sitt hår i diverse intervjuer över hur avgrundslikt uselt han menade att LEGENDA var. Jag undrar fortfarande hur stämningen kring familjejulbordet var hos dem där borta i Finland på den här tiden.

OBS: Inte ens Youtube orkar bry sig om LEGENDA, detta är dock en låt från samma platta.

HP: Fy fan. NATTVINDENS GRÅT? De här var nog de otajtaste trumfill jag någonsin hört … Är trummisen CP-skadad? Life metal är vad det är. Kan det vara CATAMENIA?

LH: Finskt. Pretentiöst. Smäktande. Det här kan väl inte ha blivit något? Någonting med ”ever” måste de heta … FOREVER ALONE? 

HP och LH: Ja, det här är finska FOREVER ALONE.

Titeln avslöjas och Hatpastorn rodnar över att ha gått i fällan, då han vid ett tidigare tillfälle prisat LEGENDAs storhet. Han harklar sig och ett evighetslångt försvarstal jag vägrar skriva ner tar sin början. Fröken Hekateson nöjer sig med att skratta sig fördärvad över låttiteln.

ANGIZIA ”Kapitel IV”

Ja, jisses. Är det någon som minns hur Napalm Records till sist förlorade det sista omdöme som fanns kvar i smaklökarna och bestämde sig för att satsa alla pengarna på den av mul-och-klövsjuka hårdast drabbade hästen i stallet? ANGIZIA var ett fruktansvärt ”band” som skulle förena opera, goth och ”black” metal i en fasansfull kryddmix för att sedan steka det i härsket smör. Österrike … Hitler, Schwarzenegger, Josef Fritzl, Jörg Heider och ANGIZIA.

Självklart hatar Youtube ANGIZIA. Den här låten är emellertid exakt lika usel som deras andra hits.

LH: Herregud. Det här är något av det sjukaste … vad fan … alltså … vad?

HP: DIE VERBANNTEN KINDER EVAS? GOLDEN DAWN? Barockt var det … Mycket läderskjorta och kråsbyxor.

LH: Inte tvärtom?

HP: Nä, ett par stadiga kråsbyxor är något som alla i bandet bär. Helt sanslöst uselt.

Ledtråd: Napalm Records.

LH: Alltså, det låter som en fruktansvärd musikal som handlar om … ja, absolut ingenting. Snacka om musik man inte trodde fanns. KEYDRAGON är ett bättre band i jämförelse.

HP: Ett barns dödsrosslingar är en större musikalisk njutning. Det här måste bara vara Österrikes svar på PECCATUM.

Det är ANGIZIA.

HP: Ingen har någonsin hört en hel låt med det här bandet. Inte ens de själva. Inte ens jag köpte något med ANGIZIA. Fatta allvaret.

COUNTESS ”Give me your soul”

Jag kan inte säga att jag vet mycket om det här bandet, annat att de kom från Holland och att jag alltid haft för avsikt att låna dem ett hundöra. Lätt att vara efterklok, men det här är sannerligen inte bra. Antar att jag dock alltid gillat bandnamnet, efter att som 17-åring haft en internetflirt med en tjej (tror jag, i alla fall) med samma nick i det hårdaste av chatrum – blackmetal.com.

HP: Det här måste vara det råaste. Jag tror faktiskt jag vet vilka de här är!

LH: Det dog av en smula vid det första trumpetsyntljudet. Det är nog Pingvinen från Batmans band.

HP: Bara för att man lyssnar på KING DIAMOND är man inte KING DIAMOND. Jag ger upp. Är plågan över snart?

FESTER ”Frustration”

Med korten på bordet: det här bandet brydde sig INGEN om, hur mycket man än ville hävda att man gjorde det. Ett av No Fashions första släpp tillsammans med DIABOLICAL SUMMONING, men vad hjälpte det. Släpig, trött, intetsägande flåsmetal med förstoppning.

Inte helt otippat fanns inte detta på Youtube. Däremot en låt från samma album som låter exakt likadant.

HP: Ett riktigt jävla Heidenhammer-band. Jag gillar att han viskar högre än han sjunger.

LH: Ingen aning.

Norskt.

LH: Har de fått släppa en skiva?

HP: ALLA har fått släppa en skiva.

Namnet avslöjas.

HP: Livet är en FESTER.

LH: Det var inget som FESTE sig.

Göteborgspåbrå ist krieg.

NECROMANTIA ”Devilskin”

En special vi länge dragit oss för att göra här i Församlingen är den om den grekiska BM-scenen som påstods kunna mäta sig med den norska och svenska. Jojo. Greklands scen var en försmak på den ekonomiska kollaps som skulle komma. Valutan var oduglig redan från början, och det hjälpte inte att måla allt i ett europeiskt skimmer av sockrade solsemestrar. De enda undantagen som bekräftade regeln var ROTTING CHRISTs demo ”Satanas tedeum” och det här bandet. Någon som minns bandet ZEMIAL? Det var bandet som var känt för att de gjort en split tillsammans med ett band som gjort en split med NECROMANTIA.

HP: Originellt intro. Sjörapporten? Ah, vänta … det här är ju NECROMANTIA. En riktig kanonlåt för övrigt. Det är bara i black metal man kommer undan med att spela ”Old Lang Syne” på speldosa. Kul att en black metal-låt gjorde entré i denna låtgissartävling.

LH: Det här var det SÄMSTA jag hört!

HP och HH: VAD ÄR DET DU SÄGER!?

WONGRAVEN vs. PÄRONSODA ”Walking away from the end of the world”

Vill minnas att jag redan kommenterat detta i listan over uppföljare vi väntar på. Ibland ska man vara försiktig med vad man önskar sig. Så här går det när musiker växer upp och ska bli märkvärdiga, och av någon anledning är norrmännen absolut värst på det området. ULVER, DHG och nu MYRKGRAV. Et tu, Brute?

LH: Alicia Keys. Japansk porrmusik. Eller, porr med japaner i. Jag känner mig lite våldtagen i alla fall …

HP: Börjar någon rappa på svenska nu åker stereon ut genom fönstret. Är det här ett känt band? Är det ingen sång?

Vet ej.

LH: Ingen har nog någonsin kommit så långt i låten för att orka höra hur det ligger till.

HP: Ett ostigt hip hop-beat … men ändå inte. Den gamla guldrullen ”Det får bara inte vara sant” som visades på Femman mitt i natten för hundra år sedan är det som poppar upp i skallen. Av någon anledning känns det tryggare att tänka på eldsprutande skalbaggar än att lyssna på detta.

LH: Försöker komma in under kläderna på en.

Det är WONGRAVEN. Ni kanske borde tänka över den där vinsamlingen ni har med honom i barskåpet …

HP: Hoppsan … ja, det här har man alltså stödköpt.

LH: Obehagligt. Lätt illamående, men ändå fyllekåt.

ASTARTE ”Voyage to eternal life”

Åh, som jag har väntat på detta. Det här bandet har jag hånats för att jag smyggillat i evigheter. Det slår mig förresten just som jag skriver detta att de faktiskt också är från Grekland.

LH: De lyssnar inte på KENT i alla fall.

HP: Rätt schysst.

Det var kul att du säger det, för det här bandet har du sågat i tio års tid. Sydeuropeiskt, är det.

HP: Då är det ASTAARTH.

Så nära att det nästan är kusligt… ASTARTE.

HP: Usch då … från ”Doomed dark years”, eller hur? Tja, inte så dåligt som jag minns det, men inte direkt ett wow-band heller. En polare till mig köpte den här skivan då han trodde att det var ett nytt släpp med ARCTURUS. Deras logotyper var hyfsat snarlika och han var väl desperat. Han blev minst sagt paff när han kom hem och lyssnade igenom möget.

Försök inte rädda situationen nu.

LH: Det är den där satans synten som är det största problemet. Varför skulle alla envisas med att peta in skitdåliga syntljud? Förklara för mig!

HP: The way it was supposed to be.

EMINENZ ”Praise the death”

Här trodde jag att jag skulle få min ultimata hämnd. Hade någon gått i den här fällan hade jag aldrig slutat tjata om det. Men, den gubben gick inte. Nåja, jag vet inte vad som tog åt mig. Men jag erkänner: för tolv år sedan drabbades jag av någon märklig psykos inne på Skivboden i Sundsvall och krävde att mannen bakom kassan skulle dra på EMINENZ på styv kuling. Jag tyckte faktiskt att skivan inte var så tokig – plus att de hade självaste Dark Man på bas, med tysk frisyr och ännu tyskare jeans. Sedan blev jag EMINENZ-Heidenhammer för all framtid.

LH: BAAL!

HP: Det här är ett sådant där klassiskt band som jag bara därför inte kommer på.

(Synten kickar in.)

HP: Vad i helvete…? Det här måste vara engelskt. Eller är det KRYPT OF KERBEROS?

LH: Inte tillräckligt poppigt. Det har lyssnat mycket på CARCASS i alla fall.

(Sologitarren kickar in.)

LH: Åh herregud … jag trodde det var en fiol. Den där nödsynten går som vanligt fetbort. En söt CARCASS-kopia med synt. Kunde varit värre.

HP: Ta bort! Jag orkar inte mer … är det något osläppt med NOCTURNUS?

Det är för fan EMINENZ.

HP: Ja, självklart. Heidenhammers favoritband.

CANCER ”Cancer fucking cancer”

Ett klassiskt döds/thrashband. Det finns egentligen inte så mycket mer att säga, förutom att det var en sanslöst positiv överraskning när jag väl hörde det första gången. En mytoman jag känner ville också göra gällande att tre av medlemmarna i bandet vid olika tillfällen drabbats av just cancer, men det visade sig vara rent hittepå. Nåja, som 87:an Axelsson, eller 88:an Axelmaktsson, skulle sagt: bättre en rejäl lögn än en dålig sanning.

HP: Det här måste vara typ något hemligt med SLAYER, fast med bra sång.

LH: Uff. Måste vara jättegammalt. Härligt skitdåligt ljud. Det låter som om man tittar på något svartvitt.

HP: Du är för ung. Ljudet är typ topp ett världens bästa ljud.

Refrängen kommer in och avslöjar såväl bandnamn som titel.

EDGE OF SANITY ”Twilight”

Ytterligare en av de där skivorna jag hoppade över men som ändå funnits där i bakhuvudet. Skivan låten är hämtad från, ”Purgatory afterglow”, ger ett aningen schizofrent intryck, men suger likväl bitvis tag i en som en könssjukdom. Få band lyckades ha en sådan här maffig produktion vid denna tidpunkt … men herr Swanös skönsång i början av låten hade vi kunnat vara utan.

Introt går i gång.

HP: Nu tror jag väl … är Dan Swanö involverad?

Självklart.

LH: Det här var det bögigaste introt jag hört … men en ganska rå gitarr. Schizofrent.

HP: Är det så lätt så att det är EDGE OF SANITY?

LH: Det låter som AMON AMARTH blandat med FALCONER.

HP: TVI!

AGHAST ”Totentanz”

Detta kan vara det enda BM-relaterade dark ambient-släpp som är värt att offra en sekund av ens dyrbara liv på. Vet fortfarande inte om det är ren inbillning, men jag har alltid tyckt att den här plattan likt OLW har någonting som andra saknar.

HP: Absolut Kroumata. Låter som ett par häxor som spelat in en cover på SEPULTURAs ”Roots”.

Lustigt att du sade det…

HP: Är det AGHAST? Ha! Vill minnas att jag tyckte det här var grymt bra. Plattan blir sådär skönt obehaglig i längden. Inspelad med Deads mikrofon. DET är kunskap om något!

LH: Vet inte hur man ska kommentera det här. Som någonting ur Blair Witch Project … om man gjorde musik av filmen skulle det låta ungefär så här. Konstskoleprojekt av Blair Witch. Mycket bastkjol och svart kajal.

INQUISITOR ”Damnation for the holy”

I Close-Up beskrevs detta 1996 som ”den mest extrema thrash som går att uppbringa”, blandad med dödsskriken från en stucken gris. Tror också recensenten tyckte att sången lät precis som Tom Arayas yl i början på ”Angel of death”, fast att det sedan varade hela skivan igenom. Och det är faktiskt sant. Hårdare än så här blir det knappast, men det hjälper inte då det till sist krävs tandpetare instuckna i ögonen för att hålla öronen intresserade. Kortfattat var detta ett band jag ville tycka om.

LH: Det här var inte så tokigt, förutom sången då. Jag vill ha riktig grisdödssång på detta, inte en grisunge. Piglet.

HP: Det här är riktig Heidenhammer-musik. Du lyssnar bara på artister INGEN brydde sig om.

Ledtråd: holländskt. En skiva. Blev senare ett mycket större band.

HP: Ah, det är det där pre-CENTURIAN-köret! USURPATOR? Nej, SOMETHING-SOMETHING-ATOR?

INQUISITOR.

HP: Det var ju det jag sa!

EH: Nästan lite komiskt. Stumfilmssnabbt, som när man ser de där ryckiga rörelserna man inte riktigt hänger med i.

VENOM ”Crucified”

Kommentarer överflödiga. Du väljer: VENOM eller ANTHRAX. Är du life metal? En lustig anekdot om just den här låten, tagen från den mer obskyra ”The waste lands”, är att jag träffade på ett Youtube-klipp med scener från ”Passion of the Christ” av vår favoritantisemit Mel Gibson ackompanjerad av just detta örongodis.

HP: Säkert ett klassiskt band jag inte har vett att uppskatta. Antingen något med VENOM eller Cronos soloprojekt. Heavy metal med tuffare sång.

LH: Säkert från Litauen. Inte dåligt, men lite kvart-över-två-på-dagen på Sweden Rock.

VENOM var rätt. Vi kan för enkelhetens skull kalla det för det bästa.

HP: Därom tvista de lärde.

LAKE OF TEARS ”Floating in Darkness”

Jodå, fetare antiklimax har jag aldrig varit med om. I inte mindre än sexton år hade jag väntat på att få se LAKE OF TEARS live igen, då de i fisförnämt sinnelag i stort sett vägrat spela på svensk mark under hela perioden. När jag väl kollade in dem i St Petersburg förra året förstod jag varför. Daniel Brennare och Company suger kuk live och jag riktigt skämdes över det taffliga framförandet. Till och med spelningen i Sundsvall 1995 var bättre, vilket jag även i efterhand kan konstatera då det finns dokumenterat på en dammig VHS-kassett. Nåja, detta är från den senaste skivan och givetvis låter den helt annorlunda än tidigare. Den senaste helgjutna given kom 2004. Det börjar bli en stund sedan nu …

LH: HELLACOPTERS på crack? Äh, jag ger upp! Svenskt, i alla fall. Bredbent, spelat kaxig attityd. Man blir så trött.

HP: Är det här smuts med usla CEMETERY? Eller SUNDOWN? UNLEASHED?

Det där med CEMETARY hoppas jag nästan att bandet själva läser och tar åt sig av. Vill minnas att det faktiskt fanns någon slags konkurrens mellan de båda banden.

Efter en stund avslöjas bandnamn och titel.

HP: Okej, ja det hade jag faktiskt aldrig kunnat tro. LAKE OF TEARS med mangel och tvåtakt? Mycket ska man onekligen höra, innan de berömda öronen trillar av. Jag är genuint glad över att jag knappt lyckats plocka en enda låt i detta life metal-quiz! Jag ska sätta ihop ett låtsnack som kommer att göra dig gråhårig!

THEATRE OF TRAGEDY ”Dying – I only feel apathy”

Undrar hur många som kommer ihåg att THEATRE OF TRAGEDY lät på det här viset. Det känns så avlägset, men när de dök upp var de faktiskt fullkomligt unika med att låta som de gjorde. Jag har alltid haft ett gott öra till just den första skivan, sina barnsjukdomar till trots. Efter debuten skulle dock hjärnan bakom bandet, Raymond, självklart också växa upp, utveckla storhetsvansinne och bli märkvärdig. I intervjuer började han orera om hur barnsligt metal var, då han själv minsann upptäckt sådan där häftig och nymodig tysk industripop. Och en sak var klar – inget skulle hindra honom och hans käraste, tillika sångerskan i bandet, Liv Kristine från att nå toppen. Stor humor blev det därför när han ironiskt nog blev brädad av Alex Krull från det bedrövliga tyska industripopmetalbandet ATROCITY som under en gemensam turné fattade tycke för Liv Kristine som i sin tur dumpade Raymond och flyttade till Tyskland med syntaren i stället. Så kan det gå.

Intervjuerna blev dock betydligt roligare, särskilt när Raymond kved om vilket as nämnde Alex Krull var och hur han bönade och bad om att fröken Espenes skulle hitta hem till Norge i stället.

HP: Oh, sådan här musik görs inte längre. Väldigt KATATONIA-doftande när väl gitarrerna och gruffet kom in.

LH: Tänker på bergatroll som stampar och härjar ned träd. Snart kommer garanterat tjejrösten in … vill inte.

… och det gör den.

LH: ARGH! Jag sa ju att det …

HP: Det här måste vara någon hemlig låt med KATATONIA jag inte hört … vänta nu, det är ju THEATRE OF TRAGEDY! Kuk. Liv Kristine, hon uppfann ordet och betydelsen chipspanna. Tacka vet jag TOTAL TRAGEDY från Indonesien. Brudklänning och corpse paint. De släppte en liveplatta som spelades in på deras skola. Fatta allvaret.

/Heidenhammer

 

Annonser

21 svar to “Heidenhammer plågar herr och fru Hatpastorn med det mest överdjävulska låtsnacket.”

  1. Fullständigt fenomenalt. Tack!

  2. Ja, det var ju nte många bra låtar där. Och jag slutar aldrig förvånas över hur fel du ständigt lyckas ha ang. DHG och Ulver.
    666 International och vilken Ulver som helst efter Themes… (en platta vars uselhet jag helt håller med om) är det bästa de gjort.
    Kul förresten att du tog med Theatre of Tragedy, jag tog fram deras två första plattor för första gången på över tio år häromdagen. Vissa grejer är svinbra, andra så jävla ostiga att man skäms å deras vägnar.

  3. ”Lilith H Hekateson” oj! Så länge som vår käre Hatpastor väntat på att ha med en tvättäkta Lilith i ett av sina projekt. jag kan tänka mig att du sover mycket bättre om nätterna. 🙂

  4. ”Auld lang syne” heter den väl, men det var inte det jag hade på hjärtat. På tal om Lilith: http://politikerlilith.wordpress.com/

  5. Jag träffade trummisen i Eminenz på fyllan i Wacken 1998. Otroligt att man fortfarande minns sånt. Samma år campade vi f.ö nära skäggona i In Aeternum. Vilken kändisfest…

  6. ”Tacka vet jag TOTAL TRAGEDY från Indonesien. Brudklänning och corpse paint. De släppte en liveplatta som spelades in på deras skola. Fatta allvaret.”

    Jag hoppade smånervöst i den här texten, men den avslutande kommentaren gick rakt in i solar plexus. Det är så fantastiskt antikosmiskt. Tack för den och skål!

    • Heidenhammer Says:

      I Förintelseförsamlingen var vi tidigt ute med att dyrka den livsfarliga indonesiska scenen. Redan 1999 skapades en diskussionsgrupp på skunk.nu (någon som minns detta community?) som avhandlade asrå indonesisk BM. Tyvärr var det inga andra än vi som hakade på, men storheter som Bealiah, Hellgods och Impish var det grymmaste. Allt material hämtades ursprungligen från en samlingskassett inspelad 1994 med blandat rått fanskap från den tidigare holländska kolonin.

      Sedan upptäcktes Total Tragedy. Det bandet låter verkligen som en total tragedi.

      Det var det råaste.

  7. Lysande tilltag som nog samvetslöst och ohederligt kommer att stjälas till Getvargen.

  8. Jag såg Lake of Tears på WGT i somras och kunde bara konstatera att det var en av de tråkigaste spelningar jag sett. Helt obegripligt ofräsig. Jag kunde inte bestämma mig för om jag längtade efter att Tiamat skulle gå på och köra Pink Floyd-covers eller om jag ville ha tillbaka Dornenreich och deras fiolblack. Huvudsaken att det där jävla gubbpopbandet kunde gå av scen.

  9. Dornenreich förresten… orsaken till varför folk som spelar fiol bör hållas i en bur på Kalle Moreaus bakgård.

  10. Bestial Summoning hette de väl?

    • Heidenhammer Says:

      Helvete vilken miss. Beklagar. Självklart är det Bestial Summoning som åsyftas.

      Å andra sidan hade de ju lika gärna kunnat heta Diabolical Summoning, det hade inte gjort någon skillnad i alla fall.

      • Shit happens.
        Man måste även notera att det skall uttalas ”Bess tajjul Sa Moaning”…
        Svårt att återge i skrift.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: