Hatpastorns årsbästalista. 2011.

Ja, då var det dags igen. Årets årsbästalista. För enkelhetens skull gör vi som förra året. Jag bjuder på mina tio favoritalster som släpptes detta år, medan Dr Panzram och Heidenhammer gör bäst fan de vill.

2011 har faktiskt varit ett ganska bra år och som vanligt är det ett gäng artister som förtjänar ett hedersomnämnande. Senaste ARCKANUM var exempelvis inte alls dum och den borde kanske egentligen hamnat på min lista. Nu gjorde den inte det och jag ångrar mig redan. Överdrivet hajpade NEGATIVE PLAIN föll mig däremot inte alls i smaken och samma sak gäller KRODAs senaste platta. SORGELDOM låg länge på min lista då de haft den goda smaken att döpa sitt alster till ”Vithatten”, men rent musikaliskt hamnade deras kraftigt VED BUENS ENDE-doftande skapelse strax utanför. VALLENFYRE låg länge och puttrade i toppen, men fick vika sig för några andra akter som var snäppet vassare. PRIMORDIALs nya är säkert jättebra, tyvärr är jag inte riktigt klar med makalösa ”The gathering wilderness” än. BLUT AUS NORD släppte tre skapliga plattor i år, även de hamnade utanför listan. Många har tjatat om nya LEVIATHAN. Fortsätt lyssna på ”Massive conspiracy against all life” istället. Senaste plattan var ingen höjdare, men folk lär skrika sig hesa av förtjusning iallafall. METALLICAs samarbete med Lou Reed var emellertid det bästa jag någonsin hört i hela mitt liv.

Tjena.

DIAPSIQUIR släppte en jävligt ologisk skiva som jag inte riktigt vet vad jag ska tycka om. Att de döpte den till ”A.N.T.I” gav mig grått hår. Tröttare albumtitel får man nämligen leta efter anno 2011. CHAPEL OF RITUALs promo var dock grymt fet. PAGANVIL och THE FLASH OF THE SILVER HAMMER…

Nä, nu får det fan vara nog.

I likhet med förra årets lista ska jag undvika att lägga upp länkar till väl valda slagdängor. De skivor jag kommer att rekommendera är släpp som förtjänar ens totala uppmärksamhet och bör avnjutas från pärm till pärm. Att panga upp enstaka låtar som man slölyssnar på under läsning ger inte musiken den rättvisa den förtjänar. Är det något på listan som ni anser vara värt pengarna, ta om det finns möjlighet kontakt med banden direkt. Då hamnar slantarna där de hör hemma.

Nu kör vi.

1. BURZUM – ”Fallen”.

Ja, detta var väl inte direkt otippat. När jag fick se att Greven skulle släppa ett nytt alster blev jag en smula skakig då jag verkligen inte ville att magin jag upplevde med ”Belus” skulle grusas av ett undermåligt album. Det tog dock bara en lyssning innan jag insåg att ”Fallen” höll BURZUM-klass. Där ”Belus” övermannar en med sitt hypnotiskt repetitiva mörker är ”Fallen” en lite mer mångfacetterad resa. Greven står fortfarande ohotad på tronen. Det finns inte så mycket mer att säga.

Jo, det finns det visst det. Är det bara jag som tycker att Greven borde rycka upp sig vad det gäller intron och outron? Ge mig blandat blipp-blopp i den gamla skolan och jag är nöjd.

2. WOLVES IN THE THRONE ROOM – “Celestial lineage”.

WITTR, som kidsen skriver, har byggt hela sin karriär på outro-riffet på BURZUMs megahit ”Inn i slottet (fra drømmen)”.

Ett succérecept.

När de inte rippar Greven rakt av lånar de friskt från DEAD CAN DANCE-plattan ”Within the realm of the dying sun”. Självfallet är nyss nämnda DEAD CAN DANCE-platta en av Grevens favoritskivor så man kan säga att cirkeln är sluten när man lyssnar på sanslöst intressanta ”Celestial lineage”. Låt två, ”Subterranean initiation”, överraskar dock med ett lite ABIGOR-doftande stuk och det var väl egentligen här jag svalde betet totalt.

WITTR är inte bara ett av få bra black metal-band från USA, de är även ett av få band som lyckas ge mig samma känsla som när jag lyssnar på gammal fin black metal i allmänhet och BURZUM i synnerhet. Känslan av ett obskyrt mörker kan man inte få nog av.

3. GRIFTESKYMFNING – ”Likpsalm”.

Detta är överdjävulskt bra. Genom att spela in på en kassettbandare i de norrländska skogarna har GRIFTESKYMFNING fått till den där perfekta ljudbilden som man bara kan drömma om. Låtmaterialet doftar tidigt skandinaviskt nittiotal där grabbarna inte varit rädda för att bränna av en miljard guldriff per låt. Arrangemangen är bitvis totalt ologiska och därför helt bländande. GRIFTESKYMFNING får mig faktiskt att minnas tillbaka till tiden då man själv var ung och hade tid att spela i en miljard band.

Ett minst sagt gott betyg.

Jag trodde länge att deras instrumentala demo skulle vara svårslagen men ”Likpsalm” sopar mattan med allt de gjort tidigare. Årets överraskning.

4. SÓLSTAFIR – ”Svartir sandar”.

Ett idiotiskt bra album som träffar en rätt i hjärtat. Jag har alltid velat uppskatta dessa islänningar, men de har fan inte gjort det lätt för mig. På ”Svartir sandar” klaffar dock allt. Att beskriva deras musikstil är omöjligt, så jag kallar detta black metal då genrens kolossala identitetskris godkänner allt som har en distad gitarr numera. Tänk er en mix av IN THE WOODS, PRIMORDIAL och ALCEST, fast samtidigt inte alls. Ja, inte fan vet jag hur man ska beskriva möget. Förbannat bra är det i alla fall.

Att de har en häst på omslaget i samband med att de kommer från Island gör att jag instinktivt associerar till maffiga FLAMES OF HELL. Redan där har vi ett skäl till att peta in dessa solstrålar på listan. Att döpa sitt band till ”solstrålar” var väl förresten kanske inte direkt världens råaste idé.

5. CRAFT – ”Void”.

Ja, denna giv fick man vänta på en stund. Tydligen var jag inte ensam. Att ta sig in på svenska försäljningslistans sjundeplats är inte fy skam. En femteplats på Hatpastorns lista slår dock lite hårdare.

”Void” svänger hårdare än en hängd ljusdyrkare i styv kuling. Ha det i åtanke när ni inser att trummorna är programmerade. Tydligen blev det något strul så Dirge Reps trumspel blev bortplockat. Då trummorna ligger lite längre tillbaka i mixen än brukligt så kommer sången fram bättre på denna skapelse. Något jag verkligen uppskattar. När Nox bräker fram pur misantropi i braksuccéer som ”I want to commit murder” nickar jag minst sagt gillande och just den låttiteln förtjänar ett kraftigt hedersomnämnande. Nä, CRAFTs återkomst var sannerligen välbehövlig. Det saknas nämligen driv och sväng bland majoriteten av dagens artister.

6. SKOGEN – “Svitjod”.

Vid en första anblick så är SKOGENs andra fullängdare “Svitjod” inte direkt superspektakulär men i likhet med RUTTHNAs ”Doomsdaylight” finns det en hel del godsaker att finna bara man tar sig tid att verkligen sätta sig ner och absorbera alstret. Är du en stresslyssnande MySpace-fjant som hoppar till nästa låt så fort första riffet inte visar sig vara det bästa du någonsin hört är detta inget för dig. SKOGEN vet nämligen hur man suger på karamellen och när du minst anar det dyker det upp partier som är så bra att du lyfter armarna mot skyn och bara dyrkar. Refrängen i majestätiska ”Vinterriket” är ett gott exempel, den extremt snygga gitarrslingan i härligt ostigt betitlade ”Midnattens glimrande stillhet” ett annat. Faktum är att alla låtar innehåller någon sorts form av deluxearrangemang. Är du inte övertygad när rensången kommer in i öppningsspåret ”Dighra dödh” så är detta inget för dig.

Då bandet härstammar från Växjö fick jag emellertid snabbt onda aningar. Givetvis finns det kopplingar till OVERDETH. Joakim Svensson som sköter sång, gitarr och bas är även insyltad i BIRDFLESH under namnet Panda Flamenco. Vem spelar han med i BIRDFLESH månne? Jo, Smattro Ansjovis, även känd som Andreas Mitroulis. En gammal klassisk OVERDETH-medlem.

7. SARKE – ”Oldarhian”.

Jag skrek rätt ut av förtjusning redan vid första genomlyssningen av ”Oldarhian”. SARKEs första album, ”Vorunah”, kändes mest som en ryckig samlingsplatta varpå jag blev minst sagt paff när duons andra giv visade sig vara ett genuint kvalitetsalster.

Här finner vi sväng. Här finner vi skapelseförakt. Här finner vi hitpotential. Ta de smaskigaste bitarna från CELTIC FROST, MOTÖRHEAD, BATHORY, DARKTHRONE och TULUS/KHOLD, lägg till lyrik så maffig att man drabbas av illaluktande vallningar och ni har ”Oldarhian” i ett nötskal.

En nackdel med albumet är att den är för bra på en gång. Hängde ni med där? Risken är stor att man lyssnar sönder alstret relativt snabbt. Då låtarna är ganska enkla finns det inte så mycket mer att upptäcka efter ett större antal lyssningar. Jämför det med TARTAROS ”The red jewel” som jag lärde mig uppskatta efter elva års stenhård lyssning. Detta är likväl ett rent lyxproblem, ibland kan det vara skönt med skivor som man kan ta till sig till fullo redan vid första lyssningen.

8. OBSCURE ANACHRONISM –“Metanoia”.

Vissa skivor har bara “det”. När jag lyssnar på ”Metanoia” så inser jag att grabbarna fattat allt. Detta är även det ett album som kräver ens totala uppmärksamhet och dedikation. Låtar som exempelvis ”Gaze beyond” tar arvet från det glödande 90-talet och inkorporerar det med den rådande ortodoxa black metal-trenden. Det får mig förresten att minnas att jag inte tog med FLAGELLANTs ”Monuments” på förra årets lista. Skandal.

Det är ingen slump att denna Likpredikans första tävling är en utlottning av denna mäktiga skapelse. En tävling som det kommit oväntat många svar till. Det bäddar inför framtida tävlingar.

9. SKUGGEHEIM – ”Kjøt og blod”.

Denna utgåva släpptes 2010. Nu pratar vi inte mer om det. Tiden är en stenlagd grav som WONGRAVEN skulle ha sagt. SKUGGEHEIM är ett av Norges absolut bästa band och att inte nämna magiska EP:n ”Kjøt og blod” vore ett kardinalmisstag från min sida. Exakt såhär vill jag att det ska låta. Ljud, riff, sång och atmosfär. Helt i min smak. Varför låter inte fler norska band på följande vis? Lyssna exempelvis på låten ”Jærteikn” från pärm till pärm. Antingen fattar ni det eller så fattar ni inte. Bara det generöst ekande sångljudet förtjänar en plats på denna lista.

10. NECROS CHRISTOS – “Doom of the occult”.

Detta är inget annat än en rejäl portion esoteriskt smaskens. Blytung ockult dödsmetall med en orientalisk touch. Lägg därtill lite lätt arrogant gruffgruff-sång där näktergalen Mors Dalos Ra sjunger ordet ”death” på det tyska viset, det vill säga ”dess”.

Att jag har stora problem med NILE är ingen hemlighet, men om de mot all förmodan hade varit ett bra band skulle det låtit såhär.

Att basisten kallar sig själv för ”Black shepard of doom” kan vi ha överseende med. För den här gången.

/Hatpastorn

Advertisements

35 svar to “Hatpastorns årsbästalista. 2011.”

  1. Bra där!
    Saknar omnämnande av LIK och Taake, men smaken är ett varigt anus.
    Nu väntar Getvargen med spänning på dina intervjusvar! Grifteskymfning skall kollas upp.

  2. Har inte hört allt men flertalet är klockrena plattor. Saknar dock Uncle acid & the deadbeats och The devil’s bloods nya. Sedan är du lite tidig med listan för Teitanblood släpper ju en ep den 21 december.

  3. Björn Sundberg Says:

    Du menar alltså att The Red Jewel till slut kan bli bra? Jag dyrkade deras demo samt EP vid altaret där hemma i många år, men det som skulle bli Juvelen i samlingen har varit en besvikelse som hotade självaste IX Equilibrium från tronen av förlorade förhoppningar. Och nu tänder du alltså ett hopp om att det kan finnas lite gött under det där vidriga omslaget? Nog dags att gräva fram den ur skivdjupet igen.

    • Det tog mig som sagt 11 år innan jag kunde uppskatta plattan. Jag satt i köket och allmänt andades medan skivan var på i vardagsrummet. Då föll bitarna på plats. Håller med dig om allt i ditt Tartaros-resonemang. Som sagt, tog en djävulsk tid innan jag kunde uppskatta den röda juvelen.

  4. Det finns ju minst ett släpp från 2011 som man tycker saknar omnämnande, med tanke på herrns fäbless för black metal som låter och känns som black metal gjorde förr:

    Epheles – ”Je Suis Autrefois…”. Jag har aldrig varit med om att en fransman fått mig att känna mig så omsluten av mörkret och vintern! Och jag stör mig inte ens egentligen på trummaskinen!

  5. Jag älskar verkligen Taake, Over Bjoergvin Graater Himmerik ger mig gåshund varje gång och inte tala om Nattestid ser porten vid, Och nya given var ju klockren tills Banjo jäveln började plinka likt en tobaks spottade röd-nacke från djupaste södern i landet där satan inte existerar! var nåt så in i helvete störrande! kan nån förklara va fan Hoest tänkte?

    • Håller med. Hela stämningen ödeläggs av banjon. Det räcker med ett buskis-band från Norge och det är Carpathian Forest. Jag ser ingen anledning till varför Taake ska behöva hålla på med dylikt trams.

  6. Vad tycker du om nya ISVIND då? Jag gillar den faktiskt – ingen Dark Waters Stir givetvis, men den har en del fina bitar. Faktiskt. Och Diapsiquir-dissen fattar jag inte alls, den är ju stenhård hela plattan…

    • Diapsiquir dissar jag egentligen inte, men är man på fel humör när man lyssnar på den kan man få fnatt. Själv försökte jag sova i en bil medan mina medpassagerare blastade Diapsiquir på högsta volym. Det var min inkörsport till det bandet haha.

      Isvind ska jag kolla upp!

  7. För min del var 2011 året då jag fick två nya norska konstellationer att hålla ögonen på, nämligen Svikt och Djevel som båda släppte mycket bra debutalbum.

    Håller med om klagomålen på Grevens tramsiga experimenterande i början och slutet på Fallen, som utöver dessa frågetecken var ett utmärkt album.

    Årets vad-tänkte-han-här-pris går till ovan nämnde Greve för hans oförklarliga släpp av ”From the depths of darkness”. Tvi vale.

  8. Värt att tillägga är ju att Sorgeldoms ”Vithatten” även är inspead just på Vithatten.

    Är dessutom 80% säker på att Sorgeldom och Grifteskymfning är i princip samma band.

    • I princip samma band? Två skilda medlemsuppsättningar (nämn vad ”Sir N.” har med Sorgeldom att göra här: ……………….), två skilda sound, och två skilda uttryckssätt/inriktningar. 80% säker att någon tappade dig i golvet som liten.

      (Ja, jag blir arg när du befläckar bra grejer.)

  9. Erik *void* Says:

    Bra att banjo-Taake uppmärksammas och dissas. Tycker hela skivan är piss i övrigt också.
    Sarke? Är du allvarlig? Nästan lika kasst som Darkthrone.
    Eftersom Burzum alltid har varit kasst var det ju knappast så jävla svårt för greven att göra något bra för en gångs skull.
    Skogen är däremot guld. Tack pastorn för det tipset. Makalöst bra. Håller även med om Wittr, även om det är deras hittills sämsta släpp.

    Avichi ” The devils fractal”
    Negative plane ”Stained glass revelations”
    Djevel ”Dodssanger”
    Primordial ”Redemption at the puritans hand”
    Tid ”Giv akt”

    Fem snorbra plattor från 2011 som ingen borde vara utan.

    • På Avichi svarar jag prosit. På Negative Plane svarar jag att jag inte alls fattar hypen. De tre sistnämnda är dock finfina alster. Din kommentar om Burzum låtsas jag inte om.

    • Vad har du tagit? Kan du fixa till mig?

      Dessutom släpptes ”Giv akt” 2010.

      Din kommentar om Burzum låtsas jag inte om.

      • Erik *void* Says:

        Oj, 2010 var den från ja. Upptäckte Tid i höstas så det känns som en årets platta. Svartir sandar ska jag garanterat kolla upp då den enligt pastorns beskrivning låter sjukt intressant.

      • Svartir Sandar är en kanonplatta som jag tror faller dig i smaken. Ska själv göra en djupdykning i Tid!

      • Jävlar så bra Svartir Sandar var! In the Woods liknelsen var klockren. Påminner en del om Omnio och Strange in stereo. Galet bra. Tycker mig även höra en del likheter med Kents Isola.
        När änglakörerna kommer in i slutet av titelspåret är man ju helt såld.

  10. Tack för Skogen tipset, sitter med hakan vid bröna, måste rycka upp mig! men satan vad bra! Hedersknyffel där!

  11. Old silver key, inte speciellt ond men jävla vackert album

  12. En intervju med allas vår Hatpastor låter väl lockande?
    Kolla in http://getvarg.tumblr.com NU och berätta för era usla vänner.

  13. När jag lyssnar på Sarke-låten ”Pessimist” på YouTube får jag se en sponsrad videolänk uppe till höger: ”Hur tillagas en Big Mac?”.

  14. Hmm, trodde inte någon över 14 år och/eller som inte precis upptäckt black metal brydde sej om Burzum överhuvudtaget?! Enda tronen Greven skulle vara ohotad på är möjligtvis porslinstronen.

    • Det är väl snarare så att alla som är över 30 år/inte precis upptäckt Black Metal minns hur bra Burzum brukade vara!? Aske, Hvis Lyset Tar oss!?

      • Bra svar Jonas och många gånger kan det säkert vara så, att man glömt vad man tyckte en gång i tiden. Men jag tyckte att Greven sög även när de där alsterna var nya för (oj oj) närmare 20 år sen nu och han har inte blivit bättre varken som artist eller person sen dess.

  15. Griftskymfad Says:

    Man tackar för tipset om Grifteskymfning. Den där Sören (Sir N) vet minsann hur man skapar överjävlig black metal.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: