Band man inte trodde fanns: GOATTHROWER.

Att det tagit mig sådan här lång tid att redogöra för det amerikanska bandet GOATTHROWER tyder på att jag helt enkelt inte varit redo. Jag kom i kontakt med denna bisarra konstellation via den gamla kvalitetsblaskan Metal Wire där recensionsmaestron Granvik sågade deras platta ”Cult of the germanic horde” på ett så begåvat sätt att jag än idag står mållös. Självklart var jag tvungen att skaffa detta alster omgående.

Drygt tio år senare är albumet äntligen mitt. Det visade sig att det var hyfsat omöjligt att lägga rabarber på denna guldklimp, men tack vare Internet kan jag nu avnjuta dessa amerikaners stordåd. Varför känner jag mig då helt död inombords? Jo, vissa saker gör sig bättre i fantasin. När sanningen uppdagades och mina illusioner om detta alster fullständigt infriades sitter jag nu hålögd och önskar att jag tagit Granviks varnande ord på allvar.

Det här är sannerligen en mystisk skiva.

Vi börjar med att bena ut vilka GOATTHROWER egentligen var. Denna duo ifrån Massachusetts drog igång verksamheten 1995, vilket innebar att de var rätt tidigt ute med att spela black metal ur ett rent amerikanskt perspektiv. 1997 släpptes deras förstlingsverk, en split med LISA THE WOLF. Jag har inte hört den men om vi kollar på skivomslaget så vet vi exakt hur den låter. Året därpå, 1998, var det då dags för trummisen The Mad Arab och multiinstrumentalisten och sångaren Sabbatic Goat att erövra världen med sin fullängdsdebut ”Cult of the germanic horde”.

Herre Satan.

Vi startar med att spana in konvolutet. Jag har sett betydligt fulare omslag i mina dagar men jag lämnas med en känsla av smuts och fördärv då jag beskådar detta tecknade fantasimissfoster. Att svartmetallmusikanter tecknar sig själva på vis som är helt verklighetsfrånvarande är tyvärr inget ovanligt. Med svällande muskler och bister min står de ofta i situationer som bara existerar i sjuka människors sinnen. GOATTHROWER är inget undantag. Grabbarna står här på huk på ett sataniskt slagfält med Hin Håle själv svävandes i bakgrunden. Om vi kollar med verkligheten och jämför med hur grabbarna ser ut på ett riktigt fotografi kan till och med en pärlhöna förstå att världen är ur led.

Titta på The Mad Arab. Titta på honom. Tydligen är det inte bara DEF LEPPARD som föredrar enarmade batterister. Har han en brudslöja på huvudet eller är det bara ett spöke som kör ett velodromrace över den galne arabens fontanell? Inget vet. Några svällande muskler ser vi inte skymten av, däremot en härligt insugen mage och en tillhörande ansträngd min. Vi fyller på med boots, patronbälte, skinnväst och knäskydd för att accentuera att den här snubben menar allvar.

Från det ena till det andra. Sabbatic Goat. Finns ordet ”Sabbatic” i verkligheten förresten? Den sabbatiska geten.

Genialiskt.

En näslös jänkare med svartfärgad landstingsfrisyr, jazzbyxor och knölpåk är det inte varje dag man ser så ta tillfället i akt att bränna in detta på näthinnan.

Ja, det var det rent visuella. Vi har en lång resa kvar innan vi är färdiga så fyll på med Sobril och grillchips så beger vi oss djupare in i träsket.

”Cult of the germanic horde” börjar med att slå på den stora trumman med ett intro lånat från guldrullen Conan Barbaren. Efter introt med det originella namnet ”Intro” glider vi raskt över till deras stora epos, ”Germanic-satanic-barbaric”. Här invaggas man i en falsk säkerhet med ett inte alls illaljudande akustiskt intro. När allting väl drar igång så doftar det faktiskt en hel del GRAVELAND, sunkigt men inte helt oävet.

Sedan kommer sången.

Tänk er om ett gäng uppretade ankor skulle bilda en kör tillsammans med odrägliga barn som skriker rätt ut då de ej fått något svindyrt i namnsdagspresent.

EXAKT så låter det.

När The Mad Arab sedan börjar slå på trummorna så snabbt han bara kan utan en tanke på morgondagen når låten sitt crescendo. Efter denna urladdning går grabbarna listigt tillbaka till GRAVELAND-sunket för att sedan börja grinda igen. Här river den sabbatiska geten för övrigt av ett gitarrsolo som… ja, jag vet inte riktigt vad jag säga. Låten når här sitt första stopp och geten släpper nu alla hämningar med ett svävande riff som doftar lite ”Don´t fear the reaper”. Majestätiska pukor kommer in, vindsynten används till fullo och en pilgrimsfalk samt en deprimerad uggla hörs tjutande i fjärran. Sedan blir det bara tyst.

Låt nummer tre, ”Thunderbolt from the north”, river igång med ett hyfsat thrashriff och ettriga trummor.

Sedan kommer sången.

När man inte tror att det kan bli märkligare börjar araben att spela så snabbt han kan igen, geten river av ett panikartat solo samt kacklar osammanhängande med sin ankröst. Innan man fattat vad som hänt är vi tillbaka på ruta ett med det nu i sammanhanget helt briljanta thrashriffet. Succéreceptet upprepas två gånger till innan allt äntligen tystnar och en skrattande röst börjar eka. Mardrömmen är emellertid långt ifrån över för nu börjar pukorna ljuda igen och den sabbatiska geten levererar inte bara allehanda utslag på gitarren utan även ett brandtal där han förklarar att åskbollen från nord äter din nöd. Mina ögonbryn befinner sig numera permanent planterade i nacken.

”Battle scars” bjuder på ännu en thrashattack, men i detta epos så kommer sången igång redan från start. Det tackar vi inte för. Nu börjar jag skönja ett mönster för jag blir inte längre paff när den galne araben dundrar igång med ännu ett krampartat rens. Det är i princip den tredje låten i rad med exakt samma låtuppbyggnad. Som efterrätt serveras vi esoteriska körsyntar och ett märkligt ploppande ljud.

Här har vi lite tid att andas ut för nu kommer det ett instrumentalt parti fyndigt betitlad ”Instrumental”. Här finner vi rymdsyntar, knarrande gungstolar, en stillstudie i hur någon med lungsot och KOL låter när de andas samt ett plingande ljud som är stulet rakt av ifrån skräckfilmen Halloween. Att det inte är någon sång på spåret känns som att vinna storvinsten på Keno.

Låt nummer sex, ”King of the north umberland”, förvandlar snabbt Keno-vinsten till en hånskrattande nitlott i livets lotteri. I likhet med ”Germanic-satanic-barbaric” startar eländet med ett akustiskt parti som övergår i en vit makt-stinkande marschtaktsspya. Som grädde på moset låter det som geten sjunger ”Hurra” när trummorna väl övergår i en mystisk ompa-ompa.  När det börjar grindas ger jag bara upp och begraver ansiktet i mina kallsvettiga händer. Ja, det är samma låtuppbyggnad som vi hört tidigare så vi behöver inte analysera detta närmare.

Istället kastar vi oss handlöst över till ”Pure hate”, en låt som startar ursinnigt med ett rasande otight rens och ett riff som bäst kan beskrivas som ledmotivet ur Knight Rider framfört på elgitarr av någon med svårartad Parkinson. När den akustiska gitarren plockas fram i mitten av låten förstår jag verkligen ingenting. Vad vilda västern har med black metal att göra vet ingen men tydligen skulle geten prompt ha med detta saloon-plink till varje pris.

Plötsligt exploderar hela universum.

Efter avslutat Bonanza-lir börjar geten bräka fram ett MANOWAR-dekret där han förklarar att hans yxa minsann inte är fy skam och att rent hat är det bästa som uppfunnits sedan jordnötssmöret. Innan jag hunnit hämta mig från detta så hamnar vi en underjordisk tortyrkammare där de stönande rösterna, främst den kvinnliga, får DAWN OF THE OBSCENEs gamla intro att likna ett mästerverk. I bakgrunden hör man även hur någon sågar i ett stycke obehandlat virke.

Innan jag ens fått tid att smälta alla dessa intryck pruttar ”Hymn to Pan” igång med vindsyntar, släpande fyrtakt och hopplösa riff. Sången når nu sin absoluta botten och nu råder det ingen tvekan om att det verkligen är ankor och barn som tillsammans gått ihop och bildat världens mest skapelsefientliga kör. Olidliga solon dyker med jämna mellanrum upp i ljudbilden likt en kär gammal dödsfiende. Det finns en positiv sak jag kan komma på med ”Hymn to Pan” och det är att från och med nu kan det inte bli sämre.

Men det blev det. På ”Praise be thy goat” har duon bjudit in Lady Firethorn som på detta spår sköter synten och de kvinnliga sånginsatserna. Borde inte låten rimligtvis hetat ”Praised be thy goat”? Ja, det rent grammatiska är väl egentligen det minsta problemet. Lyssna själva på denna radioteater och försök hålla er för skratt.

Ja, det var GOATTHROWER det. Ännu ett band man kan bocka av på listan över artister som fan borde skämmas. Tydligen var detta det sista Sabbatic Goat var inblandad i och det tycker jag vi reser oss upp och avfyrar ett fyrfaldigt ”Hurra” för. The Mad Arab däremot har fortsatt att sprida terror i band som BONE RITUAL och GONKULATOR. Två band som… ja, det får väl bli en annan historia.

Jag tycker vi avslutar dagen med att helt enkelt stämma in i GOATTHROWERs hyllningskör till sig själva för att sedan aldrig någonsin mera nämna dem igen.

Goatthrower, I kneel in your honour
Goatthrower, I sacrifice my soul
Goatthrower, I carry my weapons
Goatthrower, I fight to the death

Nä, nu ska jag slicka mina sår och lyssna på SKOGEN en stund. Refrängen till ”Dighra dödh” kan hela de allvarligaste av skador.

/Hatpastorn

Annonser

39 svar to “Band man inte trodde fanns: GOATTHROWER.”

  1. Herrehelvete, vilket uselt låtskrivande dessa två fjantar lyckades åstadkomma. Det kan var det sämsta och mest klichéfyllda jag har hört.

  2. Du, min herre, är ett geni!

  3. Herre jävlar. När sången kom in så ville jag bara ändra från 45 varv till 33 på skivspelaren. Smurfhits svartmetall. Genialt!

    På tal om Skogen, visst påminner det bombastiska partiet i slutet på varje refrängomgång i låten ”vinterriket” om TOTOs Rosanna?

  4. Nu har jag lyssnat. Jag skrattade så jag grät.

  5. Vad vill man åstadkomma med att kasta getter?

  6. Oj, vilket konstigt band! ”Pure Hate” har verkligen ett mysko arrangemang. Det borde ju gå att köra en cover på ”Praise be thy Goat”, den har ju liksom två verser och två refränger, allt man behöver göra är ju att skriva riktig musik. Sen kan man lite nonchalant häva ur sig ”Ah, vi viftar ju en Goatthrower-låt på nya plattan.”. Så där i förbifarten.

  7. I vanlig ordning så skrattar jag så jag gråter!
    Jag tror jag måste börja dyrka hatpastorn på allvar.
    Fantastiskt.

    Och varför döper man sig till Getkastare?
    Jag känner mig tom inuti när jag lyssnat, är det på riktigt?

  8. Det bästa med förintelseförsamlingen måste ju vara att varje gång man klickar på en YouTube-länk så vet man att man kommer skratta tills ögonen tåras.
    Jag har inget att tillägga utom möjligen att Sabbatic Goats pose liksom skriker ”Titta, jag hittade en kniv” och påminner inte lite om Farbror Frej.

  9. Nä, om man skulle ta och styra upp ett coverband, Goatpitcher. På scenen ska det finnas minst 2 katapulter som kastar ut get-testiklar på publiken som då börjar tala i tungor och fontänspyr i kör.

    • Kør så det ryker!

      • Har även beställt SKOGENs senaste platta. Är den inte bra blir jag jävligt förbannad och kommer således skriva ett argt inlägg, eller hålla tyst och knyta näven i fickan. Har inte riktigt bestämt mig. Förhoppningsvis är den bra då de har ett av de bästa bandnamnen genom tiderna!

  10. Níðhöggr Says:

    Ha ha!!! Lysande! En liten detalj bara: för att vara riktigt trve har dom inför gruppbilden införskaffat replikor av samtliga vapen Greven poserat med …

  11. Erik *void* Says:

    ”Landstingsfrisyr”. Indeed!!
    Eller nervös rökande kommunalare.

    • Även jag fann det uttrycket oerhört träffande. Lika fyndigt som ”Linux-skägg”, som inte heller behöver någon närmare förklaring.

      Men låttiteln ”Praise be thy goat” är inte alls så konstig som det antyds. Möjligen hade jag velat kalla den ”Praise be to thy goat”. Lite ålderdomlig engelska dock som kanske inte riktigt passar ihop med resten av språkbruket…

  12. Gjorde misstaget att dricka en stor klunk kaffe precis innan sången kom igång. Det skulle jag aldrig ha gjort…

  13. Sången tog verkligen priset…Trodde du överdrev där med ankor och barn….Tappade andan ett ögonblick när jag i min fasa insåg hur rätt den beskrivningen verkligen var…

  14. De verkar ha sneglat en hel del på Immortal, både när det gäller musiken och ännu mer det visuella. Liknande sminking, skinnvästar på i övrigt bar överkropp, liknande frisyrer och poser etc.

  15. Marie Breskic Says:

    Gråter av skratt. Men Sabbatic Goat är ett uttryck som faktiskt existerar. (http://en.wikipedia.org/wiki/Baphomet)

  16. Apropå nåt heeelt annat. Den här musikvideon (Saille – Plaigh Allais) är riktigt festlig: http://www.youtube.com/watch?v=IbSAIqnJtNk

    Några av höjdpunkterna: Trummisens panikslagna ångestfyllda blick, gitarristens kindlånga hårman, jättenäbb-masken, fejkblodet. Osv..

    Inte det värsta jag sett, långt därifrån, men riktigt kul faktiskt att såna här band med noll koll och 0 % självdistans fortfarande existerar! Och blir signade!

    • Men snälla någon. Kan de inte skruva ner synten? Tacka vet jag War (och säkert en massa andra band) som använde kvalitetsignumet ”no keyboards were used on this recording” i texthäftet. Fanimig. På mitt gamla bands första demo tryckte vi samma försäkran. På andra demon var det däremot en hel del keyboards och sådant. Så då skrev vi bara ”keyboards were used on this recording”.

  17. Det akustiska partiet i Pure Hate låter ungefär som när jag själv som talanglös 11-årig gitarrist satt och försökte improvisera lite på skolgitarren. Typ lite planlöst knäppande sådär utan någon direkt grundläggande kunskap om någonting annat än att det blir olika toner om man sätter fingrarna på olika band…

    Kombiinationen talanglöshet och pajig image är fan oslagbar. Bland det sämsta jag sett och hört. Någonsin!

  18. Som vanligt när jag läser dina sköna inlägg så drabbas jag av skrattanfall med andnöd,var hittar du alla sköna lirare nånstans,väntar på mer av suspekta ögonblick gärna ur den turnefilmen som Dr Panzram filmat med bl.a Urgehal och Salacious Gods

  19. Odödlig recension!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: