Heidenhammer analyserar TORMENTORs ”Recipe ferrum”.

Mmm, den här godbiten har det redan smaskats på i Pastorns lista över 11 skivbesvikelser. Men här i församlingen vet vi hur man suger på karamellen. Vi lärde oss av BURZUM, som fulländade konceptet ”bara man lägger på dubbla kaggar efter 16 vändor av samma riff, kan man göra det 16 gånger till utan att någon märker något”. Ren magi i all sin enkelhet.

Magisk är kanske inte vad man kan kalla ”Recipe Ferrum”. Likväl blir jag helt stum när jag lyssnar på skivan närmare halv två på natten. Detta efter att tidigare under dagen konfronterats av ett alkoholiserat berg till karl, utan tänder men med skrubbsår i hela ansiktet och med en obetvingad lust att diskutera hockey på en för mig obegriplig variant av det ryska språket.

I ärlighetens namn kan jag inte begripa att den här skivan inte rönte mer uppmärksamhet. Jag är idag benägen att kora detta stycke historia till Det Mest Bedrövliga Försök Till Comeback Som Någonsin Spelats In.

ISENGARDs ”Vinterskugge” gav oss med sin genialitet inte bara fasansfulla efterföljare som också försökte sig på att ”sjunga rent”. Den gav förmodligen också uppsåt till så kallade artister som ville dela in sina skivor i tre delar. MISANTHROPEs ”Miracles: Totem Taboo”. Och TORMENTORs ”Recipe Ferrum”.

Nästa gång jag ser Fenriz på Unholy i Oslo ska jag slå honom på käften.

Första delen:

Svepande gitarrsolon från 80-talet. Och sedan titelspår. Svårbeskrivet, men inte helt uselt. Faktiskt ganska välarrangerat. Black metal är det väl inte direkt tal om, men en inte helt oäven hårdrock. Temat är också det helt OK: en slags beskrivning av en misslyckad gladiator och hans insatser vid Circus Maximus (och det till och med innan Russell Crowes testorulle haft premiär). Än så länge är allt ganska väl, även om Attila knappast kan sägas göra sin främsta sånginsats.  Nåja. Låt gå.

Intro nummer två får mig att tänka på vad som beskrivs i KRISTET UTSEENDES ”Pudrad fjolla vid konungens hof”. Barockt var ordet. Låten därefter känns som ett över/efterblivet sömnpiller från CANDLEMASS sämre tider, men är förutom det heller inte särskilt anmärkningsvärd. Mest bara seg.

Sedan bär det iväg. Ett akustiskt plockande banar väg för ett svettigt skrevjuckande raggarsolo mot en ljudmässig bakgrund inte ens EUROPE skulle vågat sig på. Ackorden får sedan ackompanjera en väsande gubbsjuk Attila. I det stora hela låter detta som om Ulf Lundell fått en halsinfektion och hyrt in en överbliven studioräv som möjligen hade två minuter i rampljuset med band som RETURN och GLORY. Låten ger ett intryck av att aldrig lägga av. Och vi är fortfarande bara på spår 3.                        

Knappt har skräcken lagt sig förrän det är dags för intro nummer 3 (fråga inte …). Åskknallar blandat med vad jag förmodar är ungersk dragspelshumpa drar igång och … ja, herregud. Var det så här den första fullängdaren, ”Anno Domini”, egentligen var tänkt att låta? Det närmsta jag kan likna det vid är en kombination av lika delar KING DIAMOND om han kommit från planeten Bizarro och Ronny och Ragges fullängdare ”Let’s pök”, men inte riktigt lika trallvänlig. Det låter fullkomligt efterblivet.

Skrevjuckandet fortsätter in i nästa bit. Vet inte om detta var avsett som en flirt med den åldrande läsarskaran av Sweden Rock, men att detta skulle ha något med det gamla TORMENTOR att göra köper jag bara inte. Och sångmässigt … i detta stycke låter Attila som om han härmar en förståndshandikappad. Lyteskomik i all ära, men allra roligast är det när komiken är ofrivillig. Om man vill höra sångaren från ”De Mysteriis dom Sathanas” försöka sig på läten man normalt förknippar med trötta 071-nummer kan det måhända vara intressant. Några kvinnliga porrstön hjälper honom på traven. Jag dömer ingen, men finner du detta upphetsande sitter du förmodligen också insmord i jordnötssmör efter ett urinbad med räkor. Låten håller på i över 10 minuter. Det känns som en timme.

Mmm. Vi tar oss an del två. Introt består av en trudelutt som verkar vara tagen från totalt genomusla THE SOIL BLEEDS BLACKs demosessioner och en skrattkavalkad inspelad hos det lokala dagcentret då klientelet för första gången fått finbesök av en av ABF-betald mindre framgångsrik stå upp-komiker. Detta skall alltså symbolisera ”Cult, Legend, Fun, Joke, Nation (the Hungarian…)”. Om nu någon tyckte att detta på papperet låter som en spännande idé ska vi ha ett par saker klara för oss innan vi nickar gillande.

1. Detta är samma band som gav oss monumentala ”Anno Domini”. Undanflykter som ”vi ville bredda vårt sound och variera oss lite” fungerar lika illa som de rysktillverkade högtalare jag inhandlade för 200 rubel. Inte ens försäljaren tyckte det var en bra idé att köpa dem.

2. Förutom King Diamond kommer INGEN undan med skratt i metal.

3. För att tackla elefanten i rummet: vad i Satans namn har detta med Black Metal att göra?

Om nu detta representerar Ungerns folksjäl har jag aldrig varit lyckligare över att bo i Skandinavien. Det har aldrig visats tydligare att detta med nationalromantik verkar vara degenererande för kollektiva genpoler.  Nåväl, till själva musiken: KING DIAMONDs absolut sämsta riff har återigen plockats upp från skräphögen då de likt radioaktivt avfall inte förmultnar utan utgör fara för hundratusentals år framöver.

När jag läste tyska i högstadiet minns jag att vi fick titta på tyska humorprogram. Dessa bestod oftast av att gäng lederhosen-klädda karlar som gick omkring i cirkel och vid givet tillfälle sparkade varandra i röven samtidigt som de sjöng falskt med barnsliga skrikande röster. Med andra ord lät det exakt på det här viset.

GLORYs gitarrist tillåts i nästa låt glänsa alldeles själv under studions glödlampa och jag antar att han gör det medan han slänger gitarren kring magen och putar i takt med munnen. Vid det här laget är jag tröttare än Harald Treutiger under hans 24-timmarssession vid premiärnatten för TV4+. Plötsligt kör Attila en dialog med sig själv där han å ena sidan låter som en förbannad Obelix av finskt ursprung, å andra sidan som en hysterisk Linus på linjen. O menja njet slov – jag är mållös. På riktigt.

Del tre:

Mmm, ”Sickness, Debility, Punishment of the evil child”. Vi håller oss kvar vid det andra ordet i titeln. Vid det här laget är jag övertygad om att hela skiten måste vara ett dåligt skämt. Muzak avbryts av grindattacker och jazzpartier. Påminner om mitt absoluta hatband – CEPHALIC CARNAGE. Detta följs av ett nio minuters långt parti gitarrsolo, bloppljud från ANCIENTs ”Ved trolltjern” och Gud vet vad.

Hade det inte varit för att bakgrundsmusiken ändå låter hyfsat genomarbetad och att någon slags tid lagts på layouten i bookleten kan inte detta vara annat än ett försök av upphovsmännen att klargöra hur många det egentligen går att blåsa, för att sedan skratta hela vägen till banken efter att Avantgarde Records betalat ut sina royalties.

Jesus Kristus. Plötsligt slås jag av insikten: jag har lyssnat igenom hela TORMENTORs ”Recipe ferrum”. Från pärm till pärm.

God natt och tack för kaffet.

/Heidenhammer

Annonser

16 svar to “Heidenhammer analyserar TORMENTORs ”Recipe ferrum”.”

  1. Beundransvärt som fan att du tog dig igenom HELA alstret. Antar att du fick analklåda och diverse andra otrevligheter som påföljd!

  2. Det här var den första TORMENTOR-plattan jag hörde. Det är ganska märkligt att jag inte missade magiska ”Anno Domini”. Den här plattan ÄR ett skämt – avsiktligt eller oavsiktligt.

  3. Ja herrejävlar vad den här skivan är… ja vadå? Jag nöjer mig med att säga att den är fullständigt obegriplig.

    Sång som låter som japanska karaoke-mongon (vissa teorier gör gällande att uraliska språk och japanska är avlägset besläktade så det kanske är logiskt), akustiska Led Zeppelin-riff, skrikande mongon med talfel, försök till demoniska skratt, sötsliskiga pudelriff…

    Lyssna bara på det här:

    Svettiga och halloweeniga Familjen Adams-riff och en ugrisk idiot som spyr?

    Nej jag säger bara MOOOONYOOOOOK!!!!

    😦

  4. Men fy fan det var säkert över 10 år sedan jag skrattade så mycket av en skivrecension. Jag har fan ont i magen och tårar längs kinderna. Den här skivan måste lyssnas på!

  5. Nu betvivlar jag ju att de fick ut särskilt mycket från Avantgarde för sitt alster, men ändå.. Men Roberto, han skrattade säkerligen på vägen till banken.

    Jag har en bisarr dragning till den här skivan, som då och då hamnar i spelaren. Varje gång undrar jag lite varför, samtidigt som det finns ett visst gillande nånstans.

  6. Henry Lee Says:

    Som å høre på Mayhem med Maniac på vokal, 2 forskjellige ting skjer på likt, musikk på ene siden og vokal på andre.
    *International Reply Cupon in the night!*

  7. Efter att hysteriskt fnissande, läst mig igenom detta inlägg måste jag sätta ner foten: Skrattet i Victims of fate av Helloween slår dansken vilken dag som helst. Vilken. Dag. Som. Helst.

    Och Glory var ett bra band. 8)

  8. Henry Lee Says:

    ”I am friend of every animal”

  9. Det där med skratt håller jag nog inte riktigt med om. Ian Gillan 5:02 in på denna fungerar bra: http://www.youtube.com/watch?v=w4I–kl9wbY
    Och kom nu inte med något om den falska dikotomin hårdrock/metal. Det är samma sak. Bara folk med kortbyxor och fula frisyrer eller keps hävdar annat. Ha! En Gillan till: http://www.youtube.com/watch?v=wxBk8tW2jaw
    Men på det hela taget är det korrekt att skratt bör hållas på en miniminivå.

  10. Níðhöggr Says:

    Ibland undrar jag om de tidiga storverken inom genren verkligen lät som banden ville. Ville Tormentor, Sarcofago, Törr mfl verkligen låta som de gjorde. Eller siktade dom på Metallica fast lite värre? Det där gick ju bra, tänkte Tormentor om Anno Domini. Nu siktar vi på AC/DC istället! JAAA! Ibland kanske vi misstar omusikalitet för genialitet.

    • Wulfahariaz Says:

      Bra tänkt! Det är alltså som när Ranelid satsar på att tala rikssvenska och hamnar i ett parallellt universum. (Nu är det förstås ingen som gillar hur han låter, men ändå.)

  11. Har aldrig velat lyssna pa denna skivan och jag tror jag fortsatter pa den banan.

  12. Metal Archives skriver att de spelar Experimental Rock numera

  13. Grymt skrivet, förgyllde min kväll något enormt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: