Veckans trummisuppförsbacke.

Även om metronom och/eller klickspår kan vara en stor fördel att använda när man spelar in musik har det tyvärr en tendens att få musiken lite väl statisk. Livsnödvändigheter såsom sväng och schvung blir lätt undanskuffade till förmån för överdriven musikalisk korrekthet.

Det finns dock tillfällen då man önskar att producenten bara sagt stopp och belägg och tvingat trummisen att plåga sig igenom en tagning med en metronom ilsket tickande bredvid sig. Detta gäller naturligtvis inte för polsk NSBM där de nonchalanta trummorna är en stor del av soundet. Vem kan tänka sig tidiga alster med VELES och GRAVELAND utan den patenterat intoleranta trumbriljansen?

Spelar man däremot välproducerad och lättlyssnad black metal med vampyrtema är det emellertid en stor fördel om trummisen i alla fall kan hålla takten utan att det vid lyssning känns som att man springer ett gatlopp i sirap. Fredagens familjeunderhållning bjuder på följande lek:

Steg ett: slå på videon nedan och justera ljudet till angenäm volym.

Steg två: låt hela familjen klappa takten när fyrtakten kommer in i bilden.

Steg tre: försök hålla samma tempo på handklappet när de dubbla kaggarna gör entré.

Lycka till!

/Hatpastorn

Annonser

22 svar to “Veckans trummisuppförsbacke.”

  1. Hahahahaaha! Ungefär lika illa som Hellhammers insats på ”Live in Marseilles”.

  2. Det där är ingen fyrtakt.

    • Det var in i helvete vad det sackade ja. Men Wulfahariaz har helt rätt, det är inte fyrtakt i början. När vi spelade i band kallade vi det där helt ovetenskapligt för tretakt. Kan det vara det som kallas 6/8?

      • Sextakt menar jag såklart att vi kallade det…

      • Du och Wulf har givetvis helt rätt. Mina trumkunskaper räcker sig mest till begrepp såsom: rens, grind, dubbla kaggar och långsamt 🙂

      • Antingen kallar man taktarten för 2/4 eller 4/4 med triolindelning (är väl runt 120 BPM), eller 6/8 i 360 BPM. Det är väl de vanligaste tolkningarna. Den gemensamma nämnaren är att båda taktarterna har rymdindelningar i tre (3 triolåttondelar=1/4, eller 6/8=3/8+3/8).

  3. Helt underbart…svårt att göra en mer briljant sackning…..

  4. Hoho, han halverar mer eller mindre tempot. Det låter som han e lite ivrig i starten oxå.

  5. Jag blev så ställd att jag började saka med mitt klappande.

    Nåja, jag har självt försökt spela över min förmåga och fått mjölksyra i armar och ben, slängt allt vad teknik heter åt helvete och börja veva med överarmarna istället. Behöver jag säga att det inte funkar?

  6. Det var då jävlar vad han gick ner i tempo. Jag kan verkligen se trummisens lättade min när dubbelkaggepartiet är slut framför mig.

  7. Ray Charles, Destroyer! Says:

    ”Crediten” på skivan är:

    Soderlund – Battery

    låter mer som:

    Soderlund – Low Battery

  8. På tal om att hålla takten. Efter ett långt och ganska rakt intro kommer versen 1:15. Häng med i takten där.

    Sen lyssnar ni på deras verion av Hallowed be thy name. En helkväll utlovas. 😀

    • Kan ju vara en fördel om man lämnar adressen…

      8)

      • Ja, fy helsike vad taskigt spelat och producerat allt är på den här plattan. Dåliga låtar, kort speltid, en abominabel MAIDEN-cover, och så layouten som krona på verket. ”Hmm, plattan heter Carpet, ja men en risig när bild på en matta då? Det blir väl helt enormt kanonbra? Och istället för vår gamla tuffa dödsmetallogga använder vi det hära fula typsnittet som följde med CorelDRAW 3.0 och skriver bandnamnet i lila, det blir dunder!” Det märks så tydligt att ingen, från bandmedlemmarna till skivbolaget via layoutnissen, brydde sig om denna stackars platta överhuvudtaget.

  9. ..dubbelkaggarna låter dessutom popcorn.

  10. Den som vill höra andra trötta trummisar kan med fördel lyssna på följande:

    Lyssna på hur hårt karln slår på virveln när riffet kommer in i början. ”Nu jävlar ska det tokmanglas! Fanimig!!!” Sedan spolar man raskt till någonstans runt 11:30 och ser hur mycket ork han har kvar i armarna. En utomordentligt usel trummis gör sitt bästa för att sabotera denna platta rakt igenom, men detta är bland det mest störande

    • Erik *void* Says:

      Seriöst så är ju Agalloch riktigt bra. The Mantle från -02 är ju ett rent mästerverk. Into the painted grey är ju i princip den enda snabba låt dom har gjort så det kan ju vara därför trummisstackarn inte klarar gamet.

  11. Bland det bästa jag hört. Lite Dispatched-klass på det där.

    • Shit, Dispatched hade jag förträngt. Vill minnas att jag satte all mat jag hade i kylskåpet, frysen samt skafferiet i halsen när jag såg att Music For Nations släppte deras platta ”Motherwar”. Det kan var det mest otippade drag av ett skivbolag. Någonsin. Deras första demo når en helt ny nivå i form av nonchalans.

      • Nej… Dispatched…

        Då jag såg att de skulle släppa skiva insåg jag att gud fanns, och att han jävlades med mig. Big time.

  12. Usch vilken skit.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: