Hatpastorn recenserar recensioner. Del 1.

När man var yngre så betydde recensioner verkligen någonting. I brist på Internet och välsorterade skivbutiker fann man sig ofta i knipan att lita på folks omdömen i diverse fanzines. Ibland hade man tur och beställde riktiga guldkorn efter att ha läst en positiv recension men lika ofta placerades recensenten på min mentala dödslista. Idag är det tack och lov enklare att skaffa sig sin egen uppfattning om saker och ting. Trillar man över något som verkar lovande är det enkelt att kolla upp på nätet hur orkestern verkligen låter. Det har sparat mig en förmögenhet och många gråa hår.

På Metal Archives får kreti och pleti skicka in recensioner bäst de vill och det har sina för och nackdelar. Mest nackdelar. Tydligen är SACRAMENTUMs ”Far away from the sun” världens bästa skiva. Av åtta recensioner har den ett snitt på hissnande 96 % av 100 % möjliga. Visst, albumet är inte uselt men jag vill minnas att den inte var speciellt märkvärdig när den kom. Svensk melodisk slingblack i rakt nedåtstigande led från DISSECTION gick det tretton band på dussinet på och SACRAMENTUM var inte precis en grupp som stack ut ur den svarta massan.

Världens bästa grupp var de då inte.

Det är det tydligen STRIBORG som är. Antalet recensioner där denna avgrundsdjupa bedrövelse hyllas till skyarna är svindlande. Jag förstår ingenting. Man kan komma med floskler som att alla har rätt till sin åsikt och så vidare men i fallet STRIBORG drar jag en skarp gräns. Lyssna själva. Är det här det bästa ni hört?

Alla som följt denna Likpredikan vet vad jag tycker om MAYHEM-coverbandet MAYHEMs senaste mardröm ”Ordo ad chao”. Det kan mycket väl vara den största skivbesvikelsen jag upplevt till dags dato och det här är inte sista gången den plattan kommer att avhandlas i dessa skrifter. För en tid sedan ramlade jag över en recension av nyss nämnda album som fick mig att surna hårdare än vad KRABATHOR gjorde efter att de tog in Paul Speckmann i bandet. Efter en 45 minuter lång monolog gällande mänsklighetens totala utrotning och ytterligare 45 minuters lusläsande av texterna till OCTINOMOS eminenta ”Welcome to my planet” hade jag till slut sansat mig. Långsamt läste jag recensionen igen, idisslade innehållet och analyserade vad den uppenbara människospillran verkligen skrev. Det slutade med att jag satte mig på balkongen och andades rytmiskt i en pappåse.

BRAVE NEW MAYHEM – By Bimu

Ordo ad chao. 93 % of 100 %.

This review is written by a person who:

– thinks that ”Deathcrush” is catchy but ultimately forgettable

– considers ”De Mysteriis Dom Sathanas” a mediocre album

– enjoys ”Wolf’s Lair Abyss” a lot

– thinks ”Great Declaration of War” is a good, listenable album, nothing close to the atrocity it has been proclaimed as

– was quite pleased with ”Chimera”

– enjoys Maniac’s vocals

– doesn’t like Attila’s performance on ”De Mysteriis…”

– doesn’t mind Hellhammer’s triggered blasting

– prefers Maniac and Blasphemer over Dead and Euronymous any day

Vart ska man egentligen börja? Dessa totala felaktigheter kan mycket väl vara det mest ljusdyrkande trams jag någonsin läst. Först trodde jag att recensenten var ironisk och jag skrattade faktiskt riktigt gott åt detta uppenbara skämt. När jag insåg att han menade allvar växte sig hatådran i pannan till ofattbara proportioner. Att tycka att ”De mysteriis dom Sathanas” är ett mediokert album är för övrigt som att tycka att Udo Dirkschneider är en jävligt läcker kille.

This said, the new Mayhem album is in a league of its own. Maniac is gone Atilla is back – and his vocals are excellent. Blasphemer’s riffs are as good as ever, but this time they’re more twisted, more doom/drone/noise influenced and more interesting than before. Hellhammer cuts down on blast beats and triggering and shows a totally new side to his drumming, more loose, devoid of rhythm and aimed at evoking certain atmosphere.

Att detta album spelar i sin egen liga kan undertecknad verkligen hålla med om. Synd bara att vi snackar Solens IF-klass. Att Blasphemers ”riff” är skruvade kan vi även det instämma i. Av misstag skrev jag ett helt MAYHEM-album när jag stämde min gitarr och Guitar Rig fick totalt fnatt och spydde ur sig den mest atonala ljudanarkin jag hört sedan, ja MAYHEMs ”Ordo ad chao”. Hellhammers trumspel? Jag vill helst inte prata om det. Många har efterfrågat en specialare om Hellhammer. Den kommer. Vem vet, det kanske till och med blir en Hellhammer-vecka.

When I heard the final track ”Anti” for the first time, and was thoroughly impressed by it, I just hoped that this was not a pre-production version and that the album will sound as raw and filthy as the said track did. How relieved I was to hear the album with its cavernous production! It was probably recorded on highly professional equipment but it sounds genuinely raw. The guitars are full of low end and muffled, the bass is buried and the drums are oddly produced – the ride cymbal being the loudest element. This fits the music wholesomely and shows that Mayhem can once again sound raw without falling into the ”St, Anger” trap of unauthenticity and bullshit.

Jag kommer ihåg när “Anti” smekte mina hörselgångar för första gången. Jag skrek rätt ut av avsky och när det visade sig att det var den bästa ”låten” på albumet var jag tvungen att ännu en gång plocka fram den gymnastiska övningen ”hatvolten” för att lätta på trycket. Produktionen ska vi inte ens börja tala om. Förr i tiden hade folk i regel rått ljud för att det var det bästa ljudet de kunde uppbringa med den utrustning de hade. Att ha utrustning för gud vet hur mycket pengar och spela in med dåligt ljud med flit får VIKING CROWN-larmet att tjuta likt ett barn på ett flygplan när man är trött, bakfull och otrygg. Faktum är att skivan är inspelad i den från ARCTURUS bekante Knut M Valles studio och där kan man få till ett bra men samtidigt rått ljud bara man har sinnesnärvaron till det. Som exempel kan jag nämna den grekiska gruppen RAVENCULT som satte sitt mycket angenäma debutalster ”Temples of torment” på pränt där. Det finns ingen ursäkt för att släppa en platta som låter såhär uselt. Särskilt inte om man kallar sitt band för MAYHEM.

Strangely enough, the two most important people on this album are the non-original members, Atilla and Blasphemer. They are the ones responsible for the music and lyrics and their performances are the most notable. The former shrieks, wails, cries, grumbles and produces a wide variety of odd noises in a far more effective way than on ”DMDS”. The latter, on the other hand, proves himself capable of creating disturbing, dissonant, and original riffs that are able to remain interesting despite being inherently difficult to comprehend.

Det kryllar inte av originalmedlemmar i MAYHEM nuförtiden. Necrobutcher var med från ett tidigt stadium men eftersom han varken spelar bas eller har komponerat en enda ton på ”Ordo ad chao” kan han inte räknas. När EMPEROR släppte svanesången ”Prometheus – The discipline of fire & demise” blev jag seriöst deprimerad när jag fick se att Samoth degraderats till att spela ”additional guitars”. Var det verkligen nödvändigt att skriva det i bookleten till deras sista skiva? Kunde inte Ihsahn i alla fall ljugit ihop något och skrivit att Samoth spelade mer gitarr än vad han egentligen gjorde?

Samoth – Additional guitars.

Aj.

Necrobutcher spelar alltså inte en enda ton på ”Ordo ad chao” och det är precis lika deprimerande. Atilla sköter sig emellertid rätt hyfsat men det var tyvärr inte den vokala comeback jag hade väntat på i alla fall. Textförfattandet då? Om jag säger ”DARK TRANQUILLITY-obegripligt” så får ni tolka det bäst ni vill.  

In conclusion, this is the beginning of the NEW Mayhem, one that is able to stand on it’s own without any comparisons to past efforts. Not an easy listening, but a highly rewarding one.

Självklart, MAYHEM klarar sig kanonbra på sina nya låtar. Ingen vill väl höra slagdängor från hafsverket ”De mysteriis dom Sathanas”? Jag vet inte hur många gånger jag varit på en konsert med bandet ifråga och tillsammans med tiotusentals andra fistbangat fram låtönskningar såsom ”Great work of ages”, ”Wall of water” och klassikern ”Key to the storms”. Givetvis har alla i publiken stått undrande över totalt okända låtar som ”Funeral fog”, ”Buried by time and dust” och ”Freezing moon”.

Jag använde just så mycket ironi att jag spräckte ett blodkärl i hjärnan.

Vi minns väl alla hur nöjda vi var när MAYHEM valde att i tjurskallighetens namn turnera utan att spela en enda låt från ”De mysteriis dom Sathanas”?

The true MAYHEM.

Jo, jag tackar jag.

/Hatpastorn

Annonser

34 svar to “Hatpastorn recenserar recensioner. Del 1.”

  1. Striborg tillhör definitivt inte det bästa man avlyssnat!! Då är den industriella black/deathmetalakten Mort betydligt bättre..För att inte nämna Säfflebandet Scorched!

  2. Folk vet inte vad de talar om. DMDS är, så här snart 17 år senare fortfarande oöverträffad. Ildjarn är det lysande originalet till Striborgs otaliga, dåliga tributesläpp. Ordo ab Chao förutspåddes av medlemmarna själva bli sista studiosläppet. Man kan ju bara hoppas.

    • Nu har de dock Morpheus och Teloch på gitarrer. Vore fint med ett sista försök för upprättelse. Bägge gitarristerna kan skriva starka låtar bara de är på det humöret så min önskan är att MAYHEM iallafall släpper en sista skiva som är OK.

      • Ja, det har du faktiskt helt rätt i. Ser man det så, så är det ju till och med tragiskt om de avslutar det hela med ”Ordo..”.

      • Morpheus och Teloch. Ja namnen låter ju i alla fall väldigt förtroendeingivande. Halleda

  3. Tack för ännu ett förträffligt inlägg.

    Striborg råkar jag tycka är ganska bra, men jag måste erkänna att det har kommit en hel del skit därifrån.

  4. M - Västerbotten Says:

    Lyssnar på STRIBORD eller vad de nu va. Hatar mig skälv för att jag inte kommit på ett så genialt skämt själv. Och genomfört det dessutom. Satt och skrattade till och från unde hela låten, faktiskt lite av ett komiskt mästerverk. Första gången jag hört hur ironi faktiskt låter. Detta ger helt klart mersmak, skulle vara spännande att slänga ihop ett projekt själv. Typ BorgborD eller nåt som är distad harpa, chembalo och kofot. Den som lever får se…inspirerande!

    • Moose-Lord of the woods Says:

      Styrbord var inte bra.

      Nu är jag inte så enormt bra på att ta till mig BM från senare delen av 2000-talet, men jag instämmer att Ordo Ad Chao var ett rejält bottennapp. OrdO ch inga visor.

      Grym blogg för övrigt hatpastorn.

      • Kul att du gillar bloggen! Ditt namn fick mig för övrigt att få NÅSTRONDs gamla hit ”Lord of the woods” på hjärnan.

        ”MoooOOooOOOOooooOO – Loooord of the woooods… weeeeerewoooolf”!

  5. Strålande inlägg! Dock missade du öppet mål genom att inte påpeka hur kretinen som hyllar ”Ordo…” till skyarna gör sig skyldig till det mest irriterande skrivfelet som finns: ihopblandningen av ”its” och ”it’s”. Det i sig är tillräckligt för att inte ta hans åsikt om musik på allvar.

    • Stavning och grammatik ist krieg. Överlag håller recensionerna på MA relativt OK klass rent skrivmässigt. Däremot vore det bra om de använde ett rättstavningsprogram innan de publicerar sina verk. Småfel har en tendens att alltid dyka upp men i fallet med denna recension är det rena vilda västern.

  6. Va där det här för lögner? Udo, med lite smör och diskhandskar, och vilken fredagskväll som helst är räddad.

    Udo. mmmm

    • Fredrik: Det är hög tid för en skivsamlingsrazzia hemma hos dig. 🙂

      • Det tyskt. Allt är tyskt. 8) Jag har inget att dölja. ehrm

      • Vadåra? Fredrik verkar vara en rättskaffens man med ”Restless and Wild” på rätt plats i hyllan. Det är ni som föll för Cradle of Filths homoerotiska bjäfs som ska rannsaka er själva. I protest lyssnar jag på ”Ordo ad Chao [djävla låtsaslatin]” under förmiddagen.

  7. Striborg? Aldrig hört…
    Mådde rätt dåligt fram till panik-crashen vid 38 sekunder, där började jag skratta istället. Och 3.20 in kommer det in nåt ljud som resonerar med mitt hem, det vibrerar i bokhyllan nu! Om de medvetet har försökt skapa dissonans är det bara att lyfta på hatten! Men jag gillar inte falskspelare. Det kan vara schysst med ett riff som inte ”stämmer” inslängt i en låt, Emperor var kungar på det. Men inte fan kan man lyssna på 10 minuter av falskspel? Begynnande huvudvärk sista minuterna, gött mos!

  8. Slutade lyssna på The Not So True Mayhem efter första riffet på ”Wolfs Lair Abyss” (Ett riff jag tror Euronymous skrev.) Resten sög och sen har de bara blivit sämre, otroligt nog.
    Har av misstag råkat höra senare alster med en pockande vilja att skära av mig öronen som resultat.
    Trodde ju att om någon skulle kunna bärga den sjunkna skorven så var det Attila, men ack så man misstog sig.
    Om Mayhem slutar efter denna skiva eller inte är, för mig, helt ointressant. De borde ha slutat 1993, eller åtminståne haft vett att byta namn.

    Slutade läsa klappmongots recension efter
    ”This review is written by a person who:
    – considers ”De Mysteriis Dom Sathanas” a mediocre album”

    Inser man inte DMDS’ överlägsenhet borde man inte få lyssna på Black Metal, än mindre ha rätten att dela sin skeva åsikt med andra.

    Hoppas internet går sönder inom en snar framtid.

  9. Annars kan jag varmt rekommendera alla att kolla upp skrattfest.. eh, jag menar låten Protagonist of Misanthropic Virtues, första spåret från Embittered Darkness/Isle de Morts.

  10. ”Vi minns väl alla hur nöjda vi var när MAYHEM valde att i tjurskallighetens namn turnera utan att spela en enda låt från ”De mysteriis dom Sathanas”?”

    Som Mayhems första spelning i Sverige efter Attilas comeback (tror jag) på Gates of Metal för fem år sedan. Ni vet, slaktavfallsmördarorgien som var precis som vilken Mayhem-spelning som helst men som just den gången skulle skrämma slag på kvällspressen.

    I alla fall så var ju folk givetvis redigt sugna på en From the dark past, Funeral Fog eller åtminstone en jävla Freezing Moon som inte kväcktes sönder av Maniac för sjutusenden gången, men ingenting av detta blev av, till förmån för låtar som ”Whore”.

    Vad det gäller Metal-archives så verkar folk att missförstått vad betyg är det till för. Ett procent-system går från 0-100 och kan användas för att uttrycka många fina nyanser, men nästan alla betyg verkar ligga i de yttersta extremerna. Men det kanske stämmer, att man antingen hatar eller älskar inom metal?

    Det här Hatpastorn-inlägget för 91%.

  11. Helt underbart inlägg!

  12. Passar på att onanera med en osthyvel till Life eternal!

  13. Apropå svensk melodisk slingblack så kan jag passa på att tipsa om Astrophobos. Debut-EPn finns bland annat på Spotify.

  14. Astrophobos lät faktiskt inte helt förjävligt. Jag lyssnade på Naglfar precis innan för första gången på fem år och märkte först inte övergången, trots att jag nyss la till bandet i låtkön, så melodisk slingblack vara en väldigt bra beskrivning.

    Finns det inga roliga anekdoter om Umeåbandet (Naglfar alltså) förresten?

  15. Kasta skit på mig vetja! Says:

    Tycker själv att Ordo Ad Chao är en skit bra skiva även om den kunnat vara mycket bättre med en riktig produktion.
    För övrigt gillar jag De Mysteriis Dom Sathanas väldans mycket också. 🙂

  16. Ghoulita Says:

    Hatpastorn du borde skriva ett inlägg om alla band som har pretentiösa titlar på latin på sina skivor, känns som att det har blivit ett mode på sista tiden. :/

  17. Ray Charles, Destroyer! Says:

    Det finns faktiskt en hel blogg dedikerad till latinets användning inom metal. Nån tysk snubbe som vill verka för bevarandet av korrekt latin genom att småskola läsare om uttal på bandnamn/album-/låttitlar (som inte så sällan visar sig vara ogrammatiska eller helt felaktiga.)

    http://heavylatin.blogspot.com/

    Om Gorgoroths QPAST – ”Quantos Possunt ad Satanitatem trahunt is horrible latin and I actually can just guess what it should mean: As many as possible they tear at Satanity. Instead of ”Quantos possunt” ”Quam maximos” would have been better… (By the way: satanitas – satanity is a nice creation of a new word, agreeable to latin grammar.)

    So, let’s hope that the music sounds better than the title. ”

    Visste ni förresten att Ensiferum betyder ”svärdbärare” sammansatt av det latinska ordet för svärd, ‘ensis’, ‘-fer’ som betyder bärare eller bringare (som Lucifer – ljusbringare) och ‘-um’ som sätter ordet i neutrumform?
    Visste ni att ‘Ensifer’ är den maskulina formen av ordet (med betoning på ‘E’et – Ensiferum uttalas med betoning på ‘i’et).
    Visste ni att Ensiferums cover på Judas Priests ”Breaking The Law” får öronen att klättra ner till fötterna för att agera Hermesvingar för att aldrig mer användas till att lyssna med?

  18. Erik *void* Says:

    Ordo ad Chao är intrikat, komplex, mörk och bra som fan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: