Skivomslagssnack. Del 2.

När man har spenderat de senaste månaderna med att genomlida njurstenssmärtor som enligt säkra källor redan har uppnått legendarisk status i helvetets sjunde krets kan man hålla sig för skratt. Mitt under tillfrisknandet så kommer min hatfyllde pastor och Lars Norénar till hela min återhämtning med att kommendera ett nytt skivomslagssnack. Denna gång med det ökända klåparbolaget Invasion Records som tema.

För den oinvigde bör kanske nämnas att det var självaste skivbolagsbossen Maja Majewski (det är en han) som enligt kontrakt alltid hade sista ordet när det kom till val av sina bands konvolut och det har dessutom i flera år ryktats att det var Maja själv som skrapade ihop de flesta av mardrömskreationerna.

Ni kan konceptet. Här kommer ett gäng omslag som jag och Pastorn dissekerat.

/Dr Panzram

DEFLESHED –”Abrah kadavrah”.


Dr P: Det har förekommit lite halvtrötta teorier om varför Invasion gick i graven. Skulder, skilsmässa, tidelag, sprit, fängelse eller alla de ovan nämnda. Jag tror att svaret faktiskt finns att finna i det här omslaget. DEFLESHED var lite av bolagets paradnummer och ens hjärta och ögon blöder när man ser hur Maja valt att behandla dem. En klockstapel med en Invasionröd fejkad photoshit skymningshimmel i bakgrunden och som grädde på moset var det tryckt i klassisk Napalm Records-anda av absolut billigaste Slovenienkvalité. Detta ser inte ut som något ett death/thrash-band skulle släppa, detta ser ut som trött jävla tysk folk metal som man snabbt skulle bläddra förbi i Folter records-demolådan och aldrig någonsin skänka en andra tanke.

HP: DEFLESHED. Din boj i bukten. Hur löd resonemanget? En svart boj på ett ändlöst hav av rött och gult. Jag har haft sura uppstötningar efter liveritualer som sett mer estetiskt tilltalande ut än detta. Logotypen som består av guldfärgade yxor är inget man vill tatuera in på kroppen. Synd på en så rivig skiva.

EMBRACING – ”Dreams left behind”.


Dr P: Umeås sämsta band (förutom ENGRAVED naturligtvis). En ful drake som står på en ful klippa på ett fult omslag, det finns i ärlighetens namn inte så mycket mer att säga.

HP: För enkelhetens skull kan jag säga redan nu att jag äger i stort sett samtliga verk i detta skivomslagssnack. EMBRACING var ingen höjdare precis. Hyfsat gnällig mesdöds med en miljard slingor och en gitarrist som hade blomstjälkar ritade på gitarrhalsen. En blandning av en drake och den där Transformern som kunde förvandla sig till en syrsa rapar ljudligt över en datamåne i detta inferno av färger. I bookleten är det massa blommor och bandfoton som aldrig skulle lämnat LoFoto i Umeå. Duktiga musiker gör inte per automatik bra musik. EMBRACING skrev den regeln. De skrev även duktigt lökig lyrik.

FERMENTING INNARDS – ”Myst”.


Dr P: Det har spekulerats en del om detta band här i Hatpastorns inverterade helgedom (hans predikstol består av en säng i ett hål). För det första så gjorde vår favorit Mortiis ett intro och outro till den här katastrofen. Han släppte bara något år senare ”låtarna” själv på en sur EP och uttalade sig nedlåtande om stackarna i FERMENTING INNARDS i ett fanzine jag i ärlighetens namn glömt namnet på. Vi i församlingen misstänker utebliven betalning som anledning till dessa handlingar. Sedan har vi bandnamnet …

De började tydligen 1990 under namnet BONESAWER men bestämde sig av någon anledning att ett år senare byta till JÄSTA ORGAN. Man kan ju inte låta bli att fundera över hur usla de övriga namnförslagen som bollades runt i repan ska ha varit. Omslaget då? Det ser ut som att någon har målat ett Rorschachtest i filmjölk med blåbär och oregano. Jag tömmer mitt sinne och ser med klara ögon in i bilden: Jag ser en svängig esoterisk skelettgorilla i en syrad scharlakansfeberdröm.

HP: Vad de tänkte med när de målade en flinande baron Samedi med svankande rygg och hängbröst vet jag ej men bra blev det i alla fall inte. Det här är ett omslag jag kan titta på i timtal och undra hur i helvete detta kunde släppas. Folk gnäller på illegal nedladdning. Vill du betala för något som ser ut som det uppenbart knarkinfluerade barnprogrammet ”Hagelbäcks matrast” där Johan Hagelbäck satt och ritade bisarra saker i fil? Bandnamnet gör mig så matt.

GODGORY – ”Shadow’s dance”.


Dr P: Aaah, den förjävliga Invasionröda färgen strikes again i en photoshopspya som doftar lite lätt av RAGNAROKs ”Blackdoor Miracle”. Bruden i mitten ser ut som att hon har en hängfitta som hon stoppat in mellan benen så att den inte ska vara i vägen och på vardera sidan av hängfittepressaren står två nekromantiker som verkar vara lyfta från en Scooby Doo-tidning och invokerar helvetets herre. Jag råkar veta lite om GODGORYs lite life metal-doftande lyrik och kan garantera att skivans texter på intet sätt har något med motivet att göra.

HP: Min tama kameleont Lilith exploderade när jag visade henne detta konstverk så nu är det en sorgens tid i Hatpastorns residens. GODGORY, ni har ett liv på ert samvete. Hoppas ni sover gott om nätterna.

GOLEM – ”Eternity: The weeping horizons”.

DR P: Jag antar att med en sådan skivtitel så fick GOLEM det omslag de förtjänade. Det ska ju vara horisonten som gråter, inte vi betraktare. Photoshit in extremis.

HP: Någonstans ute i världen, med största sannolikhet i Tyskland, finns det garanterat minst en sorglig och ensam filur som runkat till detta omslag med skam och evigt självförakt som enda frälsning. Det vet jag. Det första jag tänker på när jag ser detta elände är serietidningen Pytons klassiska segment ”Nakna brudar berättar gamla vitsar”. Själv jobbar jag på idén ”Nakna SHINING-medlemmar berättar tokroliga black metal-anekdoter”, men än så länge verkar det vara ett dödfött projekt. Än så länge…

HELLSPELL – ”Devil’s might”.


Dr P: En glosögd, Invasionröd djävul med ett smil som skvallrar om att han har en halv darrål införd i pastejköket och att han nu vill dela den andra halvan med dig. Om man ska tro sina ögon så har han ett par svarta luddfillingar på sig och en benbehåring som bara kan matchas av Gorgorium från KILL.
Den inavlade svärdsvingande hjulbenta bulldogsdemonen på baksidan förtjänar även han ett hedersomnämnande.

HP: När jag fick se det här omslaget med egna ögon ville jag bara skrika. Att se Hin Håle sitta på toaletten efter en misslyckad räkfrossa på katamaranen mellan Umeå och Wasa var för mycket för mitt ungdomliga sinne. Det här är verkligen råfult. Däremot dyrkar jag bandets mer än lovligt bökiga hemsideadress på baksidan. Internet var roligare förr.

VOMITING CORPSES – ”Coma: The spheres of innocence”.


Dr P: Av alla omslag som jag plågat mig igenom idag är det här ett av de bättre. Inte för att det är snyggt utan för att det inte alls ser ut som ett Invasionsläpp. Bandnamnet låter för övrigt som något Fasttrackerprojekt den onde Pastorn skulle kunnat ha haft tillsammans med Aron i slutet av 90-talet.

HP: I det högra hörnet har vi en hybrid mellan en brontosaurus och en Flying V-gitarr som släpper brakskitar i solnedgången. I det vänstra hörnet har vi en stenad kines. I mitten har vi en skräckslagen robot med badring och simglasögon. Ponera att någon går in i en skivaffär, lyfter upp detta album och utbrister:

Wow, det här måste jag bara köpa!

Hela universum skulle förinta sig själv i ren självbevarelsedrift. Att bandnamnet låter som ett av mina gamla Fasttrackerprojekt håller jag med om till 100 %. Jag tror jag har runt tjugo timmar bedrövlig FT2-musik liggandes på hårddisken. Man kanske skulle släppa en best-of?

SCHEITAN – ”Travelling in ancient times”.

 

Dr P: Det konstiga perspektivet? OK. Den genomskinlige kanotisten? Visst. Den fåniga lilla båten? Jag överlever. Men varför i hela Guds heliga namn har den fula lilla jäveln skjorta och kortbyxor på sig?

HP: Om ni undrar vad som hände med bandet JAMIROQUAI så kan jag avslöja att de lade ner verksamheten efter att deras sångare omkom i en ruggig drunkningsolycka. Han stod enligt uppgift i en båt utan segel och åror och viftade med ett svärd iförd endast äppelknyckarbyxor och sin karakteristiska idiothatt när det otänkbara hände. Jason Kay, du är saknad.

NINNGHIZHIDDA – ”Blasphemy”.

Dr P: Bandet som i stark konkurrens med TSATTHOGGUA hade Tysklands mest svårstavade och outtalbara bandnamn. Detta omslag lider av det klassiska ”band-som-i-slutet-av-90-ville-vara-lite-exklusiva-och-släppte-sin-kassa-demo-som-cdr-istället-för-som-hederligt-folk-släppa-den-på-kassett”-syndromet. Omslaget är precis som titeln: amatörmässig, tråkig, ful, antioriginell och tysk.

HP: När man har ett bandnamn som stavas som en nysning i en Don Martin-serietidning bör man hålla sig passiv. Jag har denna på bildvinyl och vad jag tänkte när jag lade pengar på detta kan jag inte svara på men nöjd blev jag inte. Dr Zoidberg till vänster. Kejsaren från Stjärnornas Krig till höger och en knullgubbe med fånig hatt i mitten som tar för sig av de nakna läckerbitarna. Vi har även getter, ett blött golv samt ett perverst altare som får mig att minnas första gången jag klev in på en porrbutik i Tyskland. Varför har inte det landet förbjudits?

INFESTDEAD – ”Jesusatan”.

Dr P: Detta är ett band som efter sin klassiska hit, ”Burn me (beyond the grace of God)”, borde ha lämnats åt vargarna. Omslaget är väl lite så där småtrött men ändå godtagbart med tanke på bandets inställning till sin musik. Naturligtvis så måste ju Maja skadeskjuta det hela med att lägga in lite ostiga flammor på titeln som för att påminna folk om vem det är som bestämmer.

HP: Yo bitch, Jesusatan is in da house! Förutom att demonsnickarsonen står i en sann hip hop-pose och att en manlig eterisk vildvittra är på väg att överfalla honom finns det inte så mycket att klaga på. Oj, det var visst hela omslaget jag just beskrev. Jaja, så kan det gå.

MITHOTYN – ”King of the distant forest”.

Dr P: Jag antar att min hjärna i ren självbevarelsedrift har dumpat min IQ till skonummernivå bara så att jag ska kunna klara av resten av denna prövning utan att drabbas av en stroke. Jag tycker inte att det här i grunden är så tokigt för att vara ett Maja-verk men jag lägger av en stor suck och säger ”knivarna” så vet ni alla vad jag menar.

HP: Min tama kameleont Hekate exploderade när jag visade henne detta konstverk så nu är det en sorgens tid i Hatpastorns residens. MITHOTYN, ni har ett liv på ert samvete. Hoppas ni sover gott om nätterna.

Vad exakt är en MITHOTYN? Någon som vet? Hur uttalas det? I övrigt en inte alls tokig skiva och Mjölbys flitigaste trummis Karsten Larsson har en frisyr som inte går av för hackor.

MIDVINTER – ”At the sight of the apocalypse dragon”.

Dr P: Här är det faktiskt inte själva grundbilden som är problemet. Visst, det är blekt, trött, platt och utan svärta. Det är heller inte logotypen som är problemet, även fast den sitter helt idiotiskt. Det är det så trött inlagda pentagrammet med Dame Edna-glasögon som stjäl all uppmärksamhet.

HP: Babyblå text, bedrövligt typsnitt, strykful logo och en tribal som man kan återfinna på T-shirts köpta på Selånger marknad. Alltihop svävandes i rymden och där kan man tydligen inte höra någon skrika. Återsläppet är faktiskt ännu fulare vilket på riktigt gör mig rädd.

Konklusion: Tack Invasion Records för att du fanns och tack för att du inte längre finns.

/Dr Panzram och Hatpastorn

Annonser

38 svar to “Skivomslagssnack. Del 2.”

  1. Skrattar fortfarande! Tack!

  2. Var det inte Tobbe som sjöng på den skivan? Eller gjorde de fler?

    Hur som haver: jag har både hört några av skivorna och jag… jag hatar inte allt… Jag flyr. 8)

  3. Mithotyn är en trollkarl i nordisk mytologi.
    Mithotyns återsläpp på Hammerheart (?) har oxå ”lite speciella” framsidor. 😉

    • En trollkarl. Där ser man. Synd att inget band tagit den mytologiska ekorren Ratatosk mer på allvar.

      • Ratatosk! Min favorit. Gött att fler känner till honom!

      • ”Inget pjåsk, Ratatosk”. Världens bästa namn på en barnbok jag försökt skriva men aldrig kommit längre än den hejiga titeln. ”Kloke Loke” är uppföljaren. Även den oskriven.

      • Min syster har en katt vid namn Ratatosk. Var ursprungligen min idé men så här i efterhand var det nog inte helt passande då han blivit fet och helt saknar den smidighet och elegans som katter normalt besitter. Sist jag var på besök misslyckades han upprepade gånger med att ta sig upp på diskbänken.

  4. Midvinter, jösses. Skivan är ju dock habil rent musikaliskt.

  5. Ni glömde Non Serviam (Uttalas på Skånska) som med sitt omslag på detta avskrädesbolag vann VM-guld i antal pentgram i ett photoshop-äckligt konvolut!

  6. Ray Charles, Destroyer! Says:

    Om ett band kallar sig ”Kramas” (Embracing) får man väl förutsätta halvfisiga omslag och lökig lyrik. No?

  7. Ray Charles, Destroyer! Says:

    För övrigt måste Scheitan ha blivit alldeles svaga i knäna av upphetsning när de lyckats klämma in Sagan Om Ringen (båten längst upp i bild) World Of Warcraft (svärdet) och Till Vildingarnas Land (pojken i båten) på ett och samma omslag. Snacka om sluga businessmän – en ohelig treenighet att locka och snärja varje pilt i målgruppen. De kunde ju inte misslyckas! Eller?

  8. Invasionannonsen var ju alltid den största behållingen, näst insändarna, i nittiotalsClose-Up.

    • Svar ja. Själv fann jag även stor behållning i Napalm Records annonser. Gärna när de lovordade life metal-bandet Dismal Euphony.

      • visst var det napalm som brukade ha smygpörr med lättklädda damer och svärd? jävligt humor de med. Minns att House of Kicks hade med Dismal Euphony på nåna baksida av C-U. Gott omdöme

      • Minns ej mycket av Napalm records förutom att de signade Unpure som ett gyllene utropstecken bland de slaktfärdiga kusarna i sitt bandstall. Abigor blinkade väl till ibland också. Annars var det väl bara skit?
        Napalms grafiska ”tjänster” till stackars unpure förtjänar hur som helst också att begråtas. Vet ej om Unpure skickade en bild som de ”piffade till” eller om hela omslaget var bolagets påfund, men en baphometkontur och graffiti-blänk gjorda i paint var iaf inte helt lyckat.

  9. http://www.invisibleoranges.com/2011/02/dragged-into-sunlight-hatred-for-mankind/
    Där är en fin bild också.
    Känns det som att de flesta ”offer-situationer” blir misslyckade på bild?

  10. Fick mig osökt att tänka på Triumphators hiskeliga The Ultimate Sacrifice-omslag.

    Inte direkt en läckerbit..

  11. Min personliga teori var att Maja hatade death metal och black metal. Han hade helt enkelt bestämt sig för att prestera så erbarmliga skivomslag att banden skulle sparka bakut och vägra stå med sina namn på skivomslaget. Då kunde han lägga beslag på låtarna och använda STIM-pegarna till att släppa skivor med sin sanna passion, sydtyrolsk marchmusik.

    Hela den geniala idén föll på att folk i genren var:
    1) Mellan 14-22
    2) Omdömmeslösa
    3) Så galet kåta på att släppa en skiva att Maja kunde photoshoppat en naken Kikki Danielson sodomerandes Loa Falkman med en falukorv och folk skulle glatt låtit sina namn stå på skivomslaget. Kanske med förbehållet ”Kan du inte klämma in lite fler knivar och kanske lite eldslågor?”

  12. Nämn ett Embracing -omslag som inte är så fult att ögonen blöder. I dare you! Till och med återutgåvorna var katastrofer. För att inte tala om musiken.

  13. Saknar Vargavinters ”Frostfödd”. Förmodligen det fulaste skivomslag jag betalat pengar för. http://3.bp.blogspot.com/_kfT9lg1WD0Q/TKM22jJuA7I/AAAAAAAAAc8/NQWAn49Pz2c/s1600/%5BAllCDCovers%5D_vargavinter_frostfodd_1996_retail_cd-front.jpg Skyller på att det inte fanns mycket häftig musik på Cosmos Control Records i Tallinn 1999, så jag plundrade reabacken på ovan nämnda skiva, samt Nattvindens Gråts ”Chaos Without Theory” och en demo av lokala Bestia.

    • Den fick jag som bonus för min första Close-Upprenumeration! Minns hela layouten som katastrofal, med den där blonda bruden som sitter vid en bäck och skit. Minns dock att jag som trettonåring tyckte den var bra, men vad säger det?

    • Kommer ihåg att jag studerade detta omslag och försökte utröna bandnamnet: Vargavinter? Arga Vinter? Vargar inte?

      • Min första tanke, efter att ögonen vant sig, var loggan. Som du skriver så är det inte alla dagar man får problem att tyda en logga som består av typsnitt och inte trassel. Hur svårt ska det vara att klottra ihop en hyfsad svartmetallogga egentligen. Det är nog vad som gör mig mest sur med Vargavinter-plattan. Andra grejen jag reagerade på var när jag kikade på baksidan. En låt, sista tror jag, hette ”Som De Sade”. De Sade, tänkte jag, Menar de markisen. Underligt med låt om Marquis de Sade av ett band som verkar köra på tomtar och troll-lyrik, men egendomligare saker har man ju stött på i sådana sammanhang. Blev nyfiken och kollade upp texten. Trögtänkt som jag är förstod jag först då att låten inte handlade om att efterapa franska 1700-talspervon, utan ”Som De Sade” skulle utläsas ”Som De Hade Sagt”, typ.

    • Tycker den skivan är riktigt bra faktiskt, om man bortser från att nackhåren reser sig av de stundtals helt horribla folkmusikinfluenserna/kvinnosången etc. Som jag förstått saken var Vargavinter ett inte helt seriöst sidoprojekt från medlemmarna i Defleshed. Om det stämmer (att det ar med glimten i ögat) är det ju exempelvis rätt skoj att medlemmarna heter Hughin & Munhin.

      • visst fan det hade jag helt glömt. namnen. alltså, folkmusik och metal. nejnejnej! folkmusik, ja ibland. metal, ja ibland. folkmusik och metal NEJ alltid

      • Det stämmer bra det att det är samma band som Defleshed. Ett rent beställningsjobb från Invasion tydligen.

  14. Haha, texten till sista låten på Midvinter-plattan enligt Metal Archives:

    (lyrics unprinted of personal reasons)

    Kan det månne vara så att någon bandmedlem skämdes över hur fantastiskt usel lyriken var?

    I övrigt ett riktigt bra inlägg av Hatpastorn – även om jag också saknade ”Frostfödd” bland omslagen.

  15. Lägg märke till att Jamiroquai ser ut som vår egen riksidol Sean Banan och dessutom har en ockult kaossymbol på huvudet!

  16. warmastress Says:

    Lila omslag, hu så hemskt!

  17. Erik *void* Says:

    Det som är tragiskt är ju att Midvinter plattans omslag och CD-häfte ser för jävligt ut. Musikaliskt är den ju inget annat än ett rent mästerverk som till och med stått emot tidens tand till skillnad från en hel drös andra nittiotalsplattor.
    Som att ge en vacker guldring till ens älskade och slå in den i ett paket med torkade pensionärsspyor.

  18. Fick hjärtat i halsgropen när jag började läsa inlägget och såg det ena Invasion-omslaget efter det andra. Tack Dr Panzram, jag är skyldig dig en öl, alternativt en kram.

    Du skonade mig – den här gången.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: