Hatpastorn is back!

Då Hatpastorn åkte på vad man brukar kalla en manlig förkylning de sista dagarna på europasvängen så har denna vecka tillbringats i sängen med ett starkt skapelseförakt som enda sällskap. När man ringer vårdcentralen och förklarar symptomen feber, lungpaj, bihåleproblem och hosta med medföljande HP Lovecraft-liknande uppkastningar och blir nekad att träffa en läkare utan tillbeds att köpa NÄSSPRAY så inser man att Sverige är ett satans U-land! I övrigt var resan en riktig höjdare och man har träffat mycket trevligt folk och botaniserat bland oheligt mycket obskyr musik.

Som mjukstart tänkte jag lite kvickt skriva några ord om en del utav de plutoner jag stött på under resans gång.

Först ut är INQUISITION och denna duo går verkligen inte av för hackor. Under åren har undertecknad sett dessa gamla Colombianer en handfull gånger och varje gång har jag tänkt ”Shit, det går inte att bli mer true än så här”. Eftersom de bara är 2 pers live kan man tänka sig att ljudet blir en smula fattigt. Icke. Varje gång har ljudet varit på topp och upplevelsen magisk. Ni som inte hört INQUISITION tidigare har här en rejäl juvel att upptäcka. Om ni tänker er hur IMMORTAL hade låtit om de utvecklats åt det mer råa hållet efter ”Pure Holocaust” så kommer ni bra nära. Just ”Pure Holocaust” är en utav gruppens stora inspirationskällor fick jag veta då man spenderade en natt i ett rökigt backstageområde i Berlin tillsammans med sångaren/gitarristen Dagon. Jag fick även veta att snubben som blir ihjälknullad utav en häst i den klassiska Internetfilmen bodde på samma gata som Dagon och jobbade på Boeing. På Boeing har man som policy att på deras hemsida ha en lista över de i personalen som dött och en kommentar gällande dödsorsak. Under hästmannens namn stod det dock ingenting. Onödigt vetande säger ni. Livsnödvändig fakta säger Hatpastorn.

I Berlin bjöd de iallafall på 3 nya låtar ifrån deras kommande album och det lät otroligt lovande. En naturlig utveckling utav den makalösa plattan ”Nefarious Dismal Orations” och det blir ett givet köp då den släpps. I övrigt bjöd de på hits ifrån samtliga alster och det är alltid ett sant nöje att se Incubus smattra bakom trummorna då han har en utav de mest oortodoxa spelstilar jag sett. Likt en jockey på en stridshäst dundrar han fram bakom cymbalerna och piskar ridecymbalen för att ekipaget ska gå fortare. Har ni möjlighet att se dessa lirare live så rekommenderar jag er varmt att se dem. Folks kommentarer efter att ha sett dem brukar låta ”Om IMMORTAL fortfarande vore bra hade de låtit såhär” och ”Det här var fan det absolut råaste jag sett”.

Avslutningsvis kan jag nämna att INQUISITION spelar in sina skivor live. 2 dagar brukar det ta. Imponerande.

Belgiska ENTHRONED har aldrig imponerat nämnvärt på mig. Trots det äger jag bandets 3 första alster. ”Towards the Skullthrone of Satan” är dock en riktigt tung titel och den skivan köptes mycket tack vare den. Med mycket tack vare menar jag givetvis att det var det enda skälet till att den införskaffades. Live var de lite utav en besvikelse. Det var lite väl mycket lattja runt och heja på folk man känner i publiken och jeansväst för att jag skulle kunna uppskatta det till fullo. Som detalj kan jag nämna deras nya trummis som satt backstage och värmde upp i 3 timmar. Efter en sådan uppladdning hade man på känn att man skulle bevittna en rensfest utan dess like men åter blev man besviken. Visst, han spelade helt klanderfritt men totalt utan passion. Jag vill se en trummis som dyrkar döden och slår hårt. Inte någon skolboksfanatiker som ser ut att tillverka en Fabergéägg bakom pukorna.

Även de körde låtar ifrån de flesta plattorna i sin diskografi även om det var bidragen ifrån de 3 första albumen som gick hem bäst bland publiken. Många utav deras andra bitar lät mest som något NAGLFAR ifrån Umeå skrotat i mitten på 90-talet.

Tyskland och svartmetall är i regel en lika god kombination som bålgetingar och adamsäpplen men det finns en handfull konstellationer som är mördande bra. DARKENED NOCTURN SLAUGHTERCULT är ett utav de banden och förutom ett fantastiskt rått bandnamn så har de även en lika rå kvinna på gitarr och sång. Undertecknad har haft det stora nöjet att träffa dessa satansdyrkare ett flertal gånger under årens lopp och förutom att de är ett genuint trevligt gäng så är de oftast mördande bra live med. Första gången jag bevittnade dem live var 2002 på klubben Hagalaz i Tyskland och de hade så mycket nitar på sig att de spelade av strängar i parti och minut. En magisk afton. Litauensiska förbandet OBTEST lämnade dock inget större intryck. Att medlemmarna hade ringbrynjor på sig såg rätt fräckt ut i 2 låtar sedan såg de ut som ett gäng puckelryggar som förtvivlat försökte ösa i alldeles för tunga scenkläder. Namnet OBTEST får mig osökt att tänka på OB-test. Gratis tamponger ist krieg. Backstage-utrymmet på Hagalaz måste även det nämnas. Krossade fönster, skitiga madrasser samt en gloria utav blod och hjärnsubstans på väggen efter att någon deprimerad tysk valt att ända sitt liv där.

Ack, det glamorösa rockstjärnelivet.

Även denna gång var DNS riktigt bra live och de har utvecklats en hel del de senaste åren. Onielar är en hejdundrande frontkvinna och de levererade återigen hits ifrån hela deras bakkatalog. Tyvärr framförde de inte låten ”… To Necromancy” ifrån superskivan ”Hora Nocturna”. Anledningen till detta var att de inte ansåg att det var rätt atmosfär. Sjukt true sagt.

Spanska THE SOMBERLAIN ville väldigt mycket men tyvärr så var detta inte alls något vidare. Det är inte OK att anno 2010 stjäla riff ifrån MAYHEMs epos ”Freezing Moon” RAKT AV. Till spanjorernas fördel kan dock nämnas att de är det enda bandet jag någonsin sett live som lyckats framföra VENOMs ”Black Metal” hundra gånger mer otight än originalet. En rolig anekdot är att de var sena till första giget på grund utav att de blivit stoppade utav den lokala ordningsmakten då de hade bilen full med människoskallar. Lustigt nog blev skallarna bara konfiskerade, antar att Spanien inte har samma griftefridslagar som Sverige.

KULT ifrån Italien är ett härligt gäng. Sist jag såg dem var de helt utomjordiskt otighta och hade helt underbara mellansnack rörande sataniska spjut och fan vet allt. Denna gång hade de verkligen ryckt upp sig och levererade en fin dos hederlig svartmetall. Frontmannen bör nämnas då han gav allt under deras gig för att sedan ställa sig i publiken och röja hårdast utav alla åt resten utav banden som spelade samma kväll. Imponerande. Samma frontman lyckades för övrigt lura i mig någon lokal specialitet som innebar att svepa ett dricksglas sprit och en starköl på nolltid. Det var startskottet för en utav de mest legendariska blandfyllor jag haft och såhär en evighet senare känner jag fortfarande ett stort förakt för konceptet alkohol.

Slår man upp orden ”lokalt förband” i nationalencyklopedin så hittar man en bild på spanska RAZE. Pittoresk gubbthrash med en frontman som rörde sig likt en blandning utav Robert Gustavsson när han imiterar en stridstupp och en stelnackad matador. Det går faktiskt inte i ord beskriva hur detta såg ut men rent musikaliskt var detta inte alls fy skam. En dos hejig thrash kan vara precis vad man behöver ibland. Rent visuellt lämnade RAZE dock en hel del att önska.

VOMITORY har jag sett nästan 30 gånger live och i Portugal var första gången jag faktiskt hörde vad de spelade. Det finns hopp för ljudteknikerna även om det är litet. Konceptet odugliga ljudtekniker är något jag kommer att skriva en rykande avhandling om så snart som möjligt. VOMITORY levererade iallafall en riktigt bra spelning. Ultrakompetent svensk döds som sitter som en sportkeps är alltid hundra gånger bättre än bajsnödig teknisk matematikdöds med grodsång och uppstämd virvel.

Norska AURA NOIR överraskade faktiskt. De lät EXAKT som på skiva vilket inte kan sägas om speciellt många andra band. Personligen anser jag att norrbaggarnas enda riktigt bra platta är ”Black Thrash Attack” ifrån 1997 och då merparten ifrån nyss nämnda skiva framfördes live stod man nöjd och lufttrummade likt en teckensspråkslärare på crack.

THUNDRA, även de norrmän, är ett typexempel på ett band jag inte brydde mig ett dugg om. Enda gången jag brukar ge THUNDRA en tanke är när jag spisar ENSLAVEDs opus ”Eld” då trummisen Harald Helgeson även spelade med just THUNDRA någon gång i forntiden. Varför vet jag detta? Ibland önskar man att man hade lika lätt att komma ihåg tyska verb som risig svartmetall. Hursomhelst var spelningen sådär. Lätt anemisk norsk pagan metal med en sångare som har norra Europas största ICS Vortex-komplex.

Om du känner ett starkt sug efter ungersk dödsblack med trombon där halva bandet heter Attila i förnamn kan du kika upp I, DIVINE. Detta band bildades utav de medlemmar som fick foten ifrån inte alls oävna SEAR BLISS. Folk snackar om att finländare dricker mycket sprit. Ungrare får finnar att framstå som pingstvänner. Punkt.

IMPIETY spelar musik jag i 9 fall utav 10 inte förstår någonting utav då stressig war/black är en genre jag är mycket selektiv inom. Live är de dock riktigt bra och Shyaithan, som i dagsläget är den enda i bandet ifrån Singapore, är en utav de trevligaste snubbarna jag träffat på vägarna någonsin. Folk som snackar om att de har problem med medlemmar har inget att komma med om man jämför med de problem IMPIETY haft genom åren. Som exempel kan nämnas trummisen Tremor som spelar som en gud men gjorde det aktiva valet att rymma ifrån militärtjänstgöringen i Singapore vilket innebär att han inte har något pass. Vill han ha ett pass måste han sitta 2 år på kåken. När Shyaithan for till Japan och stannade där i 2 månader för att öva med en helt ny line-up fick han det underbara beskedet efter ett par dagar in i den turnén att japanerna inte alls tyckte det var så roligt att turnera och de hoppade av. En annan line-up var han tvungen att spöa upp då de fick storhetsvansinne. Avslutningsvis måste jag nämna bandets gamla bassist som var son till någon högt uppsatt borgmästare och hade personliga tjänare. Att ha personliga tjänare med sig på en turné måste vara det absolut skönaste som finns.

Österrikiska MISANTHROPIC MIGHT gillade att dricka huvudbandens öl och att drälla i logen. Hur de lät live har jag ingen aning om då jag missade deras spelning då jag valde att dricka en läsk och surra lite skit med Andreas ifrån kanonbandet OBSCURE ANACHRONISM. Deras nya epos kommer att släppas på W.T. C och alla som gillar bra svartmetall med intressant lyrik bör kolla upp dem snarast.

Ja, detta var ett axplock utav trevligt folk man träffat på vägarna. Det har varit lite snålt med uppdateringar på senaste men det ska det bli ordning på snart då semestern är inom räckhåll. Åh, denna ljuva fritid. Då ska jag äntligen lyssna igenom den hög med skivor man fått under resan för att se om man hittar några nya oslipade diamanter.

/Hatpastorn

Annonser

3 svar to “Hatpastorn is back!”

  1. Äntligen! Här har man suttit och abusat F5 för uppdateringar som en trånsjuk tolvåring men nu är väntan över!

    Gött att ha dig tillbaka!

  2. Välkommen tillbaka…upptäckte din blogg just innan turnén så jag har har haft bra med tid att läsa mig igenom tidigare inlägg. Nu ser jag framemot nya härliga inlägg. Skål //Kuno

  3. Weclcome back! Började nästan få lite utav abstinens..:)
    Ha´t så bra nu

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: