Gästbloggare: Heidenhammer. Del 2.

Återigen har min norske korrespondent Heidenhammer retat upp sig under morgonkaffet. Det finns få människor jag känner som kan bli så genuint folkilsk över att bläddra igenom sin egen skivsamling och denna gång driver han ut sina demoner rejält.

Har inte detta skett alla som ser sig själva som skivsamlare? Man upptäcker ett bra band och köper blint allt nytt de släpper bara för att till slut känna sig själsligt skändad. Som exempel kan jag själv nämna det norska bandet ANCIENT.

Sluta skratta nu.

Undertecknad köpte deras debut ”Svartalvheim” och jag tycker än idag att den plattan har en viss charm. ”Trolltaar” införskaffades även den när den släpptes och trots att ”Trolltaar” har ett utav de absolut gräsligaste skivkonvolut jag vet så är den musikaliskt inte alls dum. Söt norsk svartmetall kan vara högst njutbart att lyssna på när man är på det humöret.

Likt en serbisk heroinist var jag nu fast i träsket. Som skivsamlare har man ett perverst behov utav att äga samtliga plattor i bandets diskografi och jag kan säga att ANCIENT inte precis blev bättre med åren. I min skivsamling dväljs ett oheligt antal sura plattor med dessa fåntrattar och jag kommer att göra en djupdykning i hur pass lökiga de faktiskt blev vid ett senare tillfälle. Tar man in en medlem som på fullaste allvar kallar sig Jesus Christ! så är fiaskot ofrånkomligt.

Ja, han kallar sig Jesus Christ!. Jag stavar inte fel, utropstecknet efter ”Christ” är en del utav hans namn.

Pust.

Nu blev eder Hatpastor så deprimerad att det är lika bra att släppa fram Heidenhammer så han får sin själsliga katarsis.

Mycket nöje.

/Hatpastorn

Med korten på bordet.

Det finns en hel del band vars utveckling kommer att synas rejält i sömmarna. Jag har tidigare nämnt ULVER, vilka jag menar började göra bort sig redan efter första plattan (även om såväl ”Kveldssanger” som ”Nattens Madrigal” har vissa försonande drag). Reisen til en ny verden var dock komplett när släppet därefter var ett fullbordat fiasko.

”Themes …” kan mycket väl vara den mest pretentiösa skit som någonsin spelats in. När vår kollega Dr. Panzram behagade ge mig en present i form utav en box med de mest bedrövliga släpp han kunde hitta i sin samling var just detta magplask med. Boxen innefattade också DARK FUNERALs ”Teach Children…” och HEIDENREICHs debut för de som undrar.

Ursäkta mig, boxen innehöll även debuten med duktigt risiga PECCATUM. Någon där ute i stugorna som minns DEN pungsparken? Nåväl, fortsättning följer angående ULVER vid ett senare tillfälle.

DÖDHEIMSGARD var en gång i tiden ett riktigt hejigt BM-band vars två första skivor kittlar dödsskönt i kistan. De har liksom allt man vill ha och lite till. Sedan small vätebomben.

Avantgarde? Utvecklande? Originellt? BAH! Något jävla data var det! ”666 International” tillhör fortfarande en utav de skivor jag föraktar mest. Varenda gång jag ser eller hör eländet kommer den där ”nice try”-känslan fram igen och NEJ, den har inte åldrats med välbehag. Sluta låtsas och erkänn en gång för alla att det är en riktig satans dyngplatta.

DARKTHRONE orkar jag inte ens kommentera. ”Total Death” var deras sista gjutna platta och så var det med den saken. Till alla som dissat den utgåvan, lyssna på ”Ravishing Grimness” så står det ganska klart vart det egentligen gick snett. (Pyttsan! – Hatpastorn)

Hur det gick med BATHORY vet vi alla, även om han fick tillbaka lite utav hedern med de två sista albumen.

Men det band som kanske främst förtjänar sin plats vid skampålen är EMPEROR. Det är allmänt känt att sista given är bedrövlig men inte fan började pulkaåkningen i utförsbacken där. Pastorn och jag bestämde oss för att undersöka saken närmare.

Vi beger oss tillbaka till 1999. Nya EMPEROR låg och glänste på diskarna. Plattan innan dess hade varit monumental, satt ny standard och hade efter ett gäng genomlyssningar naglat sig fast likt en ihärdig könssjukdom resistent mot antibiotika. Likt förbannat köpte varken jag eller Pastorn ”IX Equilibrium”. Var en utav orsakerna kanske att ingen visste hur den där svettiga titeln skulle uttalas? Eller att omslaget var så trött tidstypiskt med sina datormanipulerade Dorébilder? Eller att Ihsahn börjat gå väl långt i sina försök att ”sjunga rent”? Vi vet ju hur väl DET brukar slå ut i BM. Taktbytena? De skitnödiga men samtidigt krystade försöken att på ett musikaliskt vis visa sig på styva linan på samma sätt som teknisk döds tog död på låtmaterialet? Att en massa life metal-fjantar plötsligt ”upptäckte” BM för att EMPEROR, de kunde man minsann gilla då de var ”riktiga musiker”?

Jag är så upprörd att jag satte just fikabrödet i vrångstrupen.

Saken är den att summan utav allt blir att skivan efter tio år är helt poänglös. I tio års tid har jag någonstans velat tro att jag haft fel och att den varit ett guldkorn som bara väntats på att bli upptäckt. Men icke.  

Inget Samoth eller Ihsahn gjort efter ”Anthems …” är särskilt bra. ZYKLON? PECCATUM? SCUM? Ihsahns soloutflykter? HA, HA och HA!

Det är fan dags att sudda ut den där hjälteglorian. ”In the Nightside Eclipse” och ”Anthems …” förtjänar sina platser i historien. Sedan tog det slut. Tyvärr lever lik och deras helgonförklaringar för länge.

Betrayer, speak not to me at all. You and this … IX Equilibrium-bullshit … ripped my fucking heart out. Again … and again …and again ...”

Tack för kaffet.

/Heidenhammer

Annonser

2 svar to “Gästbloggare: Heidenhammer. Del 2.”

  1. Black Dragon Says:

    Alltid ett nöje läsa dessa inlägg:)

  2. Sitter å chill läser igenom alla inlägg här i ren förtjusning och måste bara tillägga att även jag tycker Ancients första platta har sina goa bitar, man var ju som redigt glad i den på 90’talet också, och demot är det inge större fel på.
    Sen måste det ju tilläggas att jag råkade träffa på dessa metall trötta grabbar nångång efter millenie skiftet då de lirade in en ny skiva i GBG, och om man skulle sätta TRVE status på nån av dem så måste de vara just Jesus Christ!
    Sicken anarkistisk lirare asså, han var helt vild å ville förstöra allt som kom i hans väg, skickade in stolar i McD fönster (dock utan resultat, jävligt skojigt att se på en långhårig galning i 1.60cm klassen stå å verklige försöka ta sönder en fönsteruta mitt i natten i centrala GBG).
    Annars var de ganska tragiska musiker utan nån glöd kvar för hat eller döden.

    /Baronen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: