Vad tänkte de egentligen? Del 4.

Detta kommer att bli vad man på filmspråk kallar för en ”double-feature” då det är 2 plutoner som är inne på samma linje vad det gäller ologiskt tänkande. Det första bandet är Åtvidabergs gamla stoltheter VERGELMER vars omslag till ”Light The Black Flame” är ett rent och skärt mysterium. Jag minns att jag stod och bläddrade bland plattorna i den lokala skivbutiken i slutet på 90-talet då denna CD dök fram likt en glömd kvartalsräkning från CSN. Uppenbart hypnotiserad beskådade eder Hatpastor detta kaos under vad som kändes som en smärre evighet. Detta var verkligen obeskrivligt fult.

Musiken var inget man jublade över precis, standardiserad slingbaserad melodisk svartmetall utav klassiskt svenskt snitt och skulle någon spela upp skivan för mig idag så skulle jag förmodligen inte känna igen en ton. Skivomslaget kommer jag dock aldrig någonsin att glömma.

 

Hur gick det egentligen till när detta skapades? Ringde någon utav medlemmarna i bandet upp konstnären och sade att han ville ha en bockfotad demon med melonpattar och nyckelhålsvagina som slickar på en missbildad puppa som omslag? Varför sade ingen stopp och belägg? Hur kunde Cacophonus Records godkänna detta?

Jag kräver svar.

Det finns 3 skivomslag som jag kan stirra på i timmar. Det första är ”Somewhere In Time” med IRON MAIDEN, det andra är ”In The Nightside Eclipse” med EMPEROR och det tredje är detta omslag. Gissa vilka jag njuter av att beskåda och gissa vilket som får mig att kräkas inombords.

Det andra bandet är det gamla Bodengänget SATARIEL vars debutplatta ”Lady Lust Lilith” ifrån 1998 har ett skivkonvolut som skrämmer folk och stöter frukt. Självklart äger jag plattan i någon specialversion där det står att det är en 24 karats guldskiva.

 Jojo.

CD-skivan är visserligen guldfärgad men jag ställer mig starkt skeptisk till att det finns någon som helst karat närvarande. Musikaliskt är detta stycke plast ljusår bättre än ”Light The Black Flame”. Tids och områdestypisk svartdöds med en hel del hitriff. En snygg logotyp hade de med och det är en jävla skandal att de bytte ut den mot en betydligt mesigare variant. Har man en gång lyckats trixa till en logotyp som ser ut som ett pentagram har man redan uppnått perfektion. Att ändra på det är som att täcka Mona Lisa med fekalier för att se om den blir bättre.

90-talet bjöd på mycket gott och Internetadresser ifrån förr är en utav mina stora passioner. I boken till skivan har SATARIEL länkat till sin hemsida som för den tiden var väldigt välgjord. Det krävdes dock Rainman-kunskaper för att kunna komma ihåg följande adress:

http://www.orion.boden.se/~azazel/satariel.html

Själva skivomslaget är jättefult. Ett gulgrönt fruntimmer med svanspanna, trasiga vingar och spiktuttar som är på väg att nysa är ingenting som i min värld skriker ”KÖP MIG” när man går fram i skivbackarna likt en tjackskadad kråkbärsplockare. Att fröken Lilith hovrar över vad som ser ut som ett deltasystem bortom Timrå i fullmånens sken gör detta än mer obskyrt.

Ett utav Europas lökigaste skivbolag, Hammerheart Records, gjorde ett återsläpp på ”Lady Lust Lilith” och döm utav min förvåning då det omslaget var ännu värre. Bildmanipulerade ultranakna fruntimmer med älghorn är inte OK. Lökarna är dock utav hög kvalitet.

 

Både VERGELMER och SATARIEL släppte sina skivor 1998. Bägge hade gröna kvinnodemoner med fula tuttar som omslagskonst. Det här mysteriet måste jag gräva djupare i.

Ett stort tack vill jag skicka till de som påminde mig om dessa omslag!

/Hatpastorn

Annonser

9 svar to “Vad tänkte de egentligen? Del 4.”

  1. I valig ordning ett fantastiskt inlägg. Dock måste jag tyvärr komma med pekpinnen: Iron Maidens platta heter Somewhere In Time och inget annat. Fast det visste du förstås redan 🙂

  2. Haha, ja hur tänkte vi?
    Pentagram-loggan tog vi tillbaka senare iallafall. Det var lök-Hammerheart som krävde en läslig logga när andra plattan skulle släppas, därav bytet.
    När det gäller omslaget… hehe, det är Pär (sångaren) som målat, så jag ska inte säga något elakt om det. Jag minns iaf att vi alla tyckte det var förjävla snyggt at the time. Jag tror vi, liksom uppenbarligen rätt stor del av scenen på den tiden (?), tyckte handmålade monster-omslag var stor konst. Som tur är så ändras smaken med tiden.

    /Zoid, Satariel-trummare

    • Haha! Fan vad grymt med svar så snabbt! Pentagram-loggan är asgrym, tack att den kom tillbaka. Hade mina misstänkar att Guido, eller Gay-Dildo på Hammerheart hade ngt med saken att göra. Jag vill minnas att skivomslaget såg mkt bättre ut i svartvitt, visst hade ni massa Pär-konst på hemsidan förr om åren eller hade han en egen sida? Har för mig att han hade ett gäng alster som inte var färglagda än.

      Nu var ena halvan utav mysteriet löst, nu är det bara VERGELMER-demonen kvar.

      /Hatpastorn

    • All hail Aemelgoth! För det var väl så han hette innan pseudonymerna droppades? Har bara träffat karln en gång, men det var en trevlig prick och till hans försvar så vill jag bara säga att hans grejor ansågs vara väldigt snygga där någongång i härliga nittiotalets mitt. Kommer aldrig att glömma när han fick i uppdrag att göra omslaget till min polares fanzine, varpå han tecknade en, låt oss säga väldigt manlig demon, som fick polarn att skrika ”jag kan ju för fan inte ha en stor jävla KUK på omslaget!!!” rakt i örat på mig över telefon. Nu användes hans kukdemon ändå, fast den kontroversiella penisen täcktes över med dom medverkande bandens namn.

  3. Ja du, vad kan man säga. I vårat (Vergelmer) fall så såg vi aldrig omslaget förrän vi fick CD’n i handen 🙂
    Neil på Cacophonous hade fixat en ”känd” konstnär som skulle göra omslagsbilden. Har en känsla av att vi nog hade ratat det omslaget om vi sett det innan tryck. Det omslag vi själva gjorde (som sedemera prydde promoomslaget) såg ju i så fall 100 ggr bättre ut. Håller med att det är ett helt vidrigt omslag 🙂

  4. Re-releasen av Lady plattan släpptes inför europa turnen 2003.. i limiterad upplaga om jag minns det rätt. Diggade första LLL omslaget in the days då det som zoid sa var ganska poppis med målade ‘monster’ omslag. Re’releasen blev nån slags nyversion av samma omslag men tyvärr precis lika fult, kan iofs vara den nya logon som ‘förfulade’ det lite extra…. Det är lätt att vara efterklok ^^

  5. […] var tydligen inte bara jag som hetsade upp mig över VERGELMERs skivomslag, några ilskna fransoser var inte blyga med att använda utropstecken in absurdum för att […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: