Förintelseförsamlingens Julkalender. Del 6.

Posted in Uncategorized on 13 december, 2019 by hatpastorn

Herregud. Sex avsnitt in och förfallet är nära. Heidenhammer krigar vidare under vilda protester. Detta börjar mer och mer likna när jag, Hatpastorn, bestämde mig för att lyssna på alla band som hette något med ”Goat” i bandnamnet för att utröna vilket ”Goat”-band som var mest ”Goat”. Efter morgondagens avsnitt kan det bli så att vi bryter av med lite promos ett tag för att rädda förståndet.

Great times?

/Förintelseförsamlingen

Förintelseförsamlingens Julkalender. Del 5.

Posted in Uncategorized on 12 december, 2019 by hatpastorn

Våra namnlösa huvudpersoner som vi varken vet åldern på eller hur de ser ut stjäl en plansch och köper instrument. En granntjej kommer på besök och det är som att släppa ner Modesty Blaise i smurfbyn. Panik. En av dem säljer sin cykel.

Great times!

/Förintelseförsamlingen

Förintelseförsamlingens Julkalender. Del 4.

Posted in Uncategorized on 11 december, 2019 by hatpastorn

Resan fortsätter. I dagens avsnitt berättar en av våra hjältar, som vi fortfarande inte fått veta vad de heter, om en händelse från barndomen. Spoiler alert. Det leder ingenstans.

Lite julpyssel då? Vilket band har skrivit intromusiken till dessa avsnitt och vad är det för band som Hammaren har på sin longsleeve? Ledtråd: Longsleeven är Lord Ahrimans gamla tröja. Förmodligen totalt oanvänd. Ledtråd två: Det är ett holländskt band.

Mycket nöje.

/Förintelseförsamlingen

Förintelseförsamlingens Julkalender. Del 3.

Posted in Uncategorized on 10 december, 2019 by hatpastorn

Vi öppnar lucka nummer tre på vår inverterade julkalender och vad finner vi där? Ja, en lite lätt livstrött Heidenhammer som kämpar vidare.

Great times!

/Förintelseförsamlingen

Förintelseförsamlingens Julkalender. Del 2.

Posted in Uncategorized on 9 december, 2019 by hatpastorn

Det börjar bli riktigt spännande nu. Hur ska det egentligen gå för … ja, vad karaktärerna i boken faktiskt heter kommer inte fram förrän efter en tredjedel av boken. Ett minst sagt udda grepp. Heidenhammer kämpar vidare. För er som kanske inte vet om det sitter människan och direktöversätter från norska till svenska. Imponerande. Själv hade jag fått en stroke efter två sidor.

Mycket nöje.

/Förintelseförsamlingen

Förintelseförsamlingens Julkalender. Del 1.

Posted in Uncategorized on 8 december, 2019 by hatpastorn

Tid, rum och väderstreck är något vi i Förintelseförsamlingen har en nonchalant syn på. Det är därför vår julkalender börjar den åttonde december. Hur många luckor? Tja, hur många luckor tar det för Heidenhammer att beta sig igenom en viss nationalsatanistisk bok? Only time will tell.

Årets julkalender/decemberevangelium är alltså Heidenhammer värd för. Församlingens egen mysfarbror. Här blir vi exklusivt inbjudna till hans lilla gryt. Detta blir andra gången vi ger oss på den här boken och vi får väl se hur långt det tar innan den gode Hammaren går bananas. Sist kom vi tjugor sidor innan Heidenhammer skickade mig på dörren.

Då det vilar en förbannelse över våra inspelningar har vi denna vända drabbats av ett märkligt biljud. Vet ej om det är min filmkamera som börjar ge upp eller om Hammaren har en familj cikador som bor under parketten. Efter avsnitt fyra som är klippta och klara ska jag försöka åtgärda detta på något sätt. Eller så blundar ni och slappnar av till ljudet av Hammarens silvertunga och Sundsvalls mest tjackskadade cikador. Bakgrundsmusiken och klippningen står jag, Hatpastorn, för.

Ja, så mycket mer finns väl inte att säga. Koka en kopp kaffe, ta en lussekatt och degprutta igång denna gråa söndag med lite högkvalitativ underhållning.

Mycket nöje.

/Förintelseförsamlingen

Bandfotokatastrofer. Anchor Field. Bonusmaterial: Satyricons nya merch.

Posted in Uncategorized on 29 november, 2019 by hatpastorn

Något man sällan säger är att man vill lyssna på lite rysk progressiv power metal. Det finns såklart många anledningar till det. Bland annat Anchor Field från Moskva.

Som så många gånger förr börjar vi uppe till vänster. Det finns ett kristet utseende. Ni vet, pigmentlös hy, tunt hår och dålig syn. Här har vi ett tvättäkta kristet utseende, men med tillägget allergi. Jag vet inte hur jag ska förklara det, men vissa människor ser man på att de är allergiska mot något. Och då snackar vi jävligt allergiska. Om basisten med de gröna strängarna dör om det kommer in en paranöt i replokalen kan vi bara spekulera i. Sött förresten att matcha strängarna med ett åkband från Moskvas Gröna Lund. I övrigt, höga jeans och glasögon som är mer progressiva än bandets musik.

Ryss nummer två. Pussmun, lätt vindögdhet och BC Rich. Det blir ju så.

Men nu ni. Många bandanas har jag sett och bespottat, men denna slår fan allt. Introducing, VARSELBANDANAN! Den lyser så starkt att gitarristen tappat ögonbrynen. Tur då att man kan backa upp med en robust leopardväst och en välstämd Ibanez.

Vi tar en paus och sammanfattar översta raden. En allergiker, en ryska posten-ryss och en ögonbrynsbefriad varselbandanagitarrist. I vanliga fall hade det räckt för att hamna under kategorin ”Bandfotokatastrofer”, men Anchor Field har mycket mer att ge.

Rad två, återigen börjar vi från vänster. En rysk tjej som trycker in A-tangenten på synten. A som i ”Aleksej, tar du inte bort armen från min axel slår jag näsbenet av dig”.

I mitten, Aleksej, Moskvas Don Juan. Fylligt hår, hårigt bröst och under rätt förutsättningar gällande ljus och berusningsnivå lite smålik en mellanperiods-Ihsahn. Ni vet när håret skulle sparas ut igen efter ”IX Equillibrium”. Här mår han. Armarna självsäkert kring de ryska damerna. Exakt noll förlovningsringar på tassarna. Det ska knullas och spelas metal.

Sist ut, en parant dam som trycker in G-tangenten. G som i ”Gud så bra att jag äntligen fick användning av mitt nya halsband som föreställer en kuk med briljanter på”.  I övrigt finns det inte så mycket att säga. Hon är inte så lite lik en tjej från Sundsvall som hamnade på löpsedlarna för många år sedan när hon blev ”Bortrövad av satanister”. Denna stad alltså.

Och, är det någon musikprofessor därute som är i full färd med att skriva att det där minsann inte alls är A och G. Lägg av. Jag går efter tejpen på min Yamaha-synt som Dr Panzram myndigt markerat med tusch vilka toner som är vilka. Det är den rätta skalan, för mig.

Herregud alltså vad mycket märkligt det finns. Jag fick en stroke tidigare i veckan när Väänänen lade upp en bild på Instagram som föreställde Satyricons nya merch. De har, på fullaste allvar, släppt merch med bilder av sig själva när de är tecknade som japanska seriefigurer. Det trodde man inte när man var tonåring och lyssnade på ”The shadowthrone”. Vilket år alltså. Behemoth-hundmat, Emperor-ryggsäckar och nu detta, Frost och Satyr tecknade likt något man kan hitta i homoerotisk fanfiction på Deviant Art.  Givetvis garvade hela Internet, ja förutom de värsta apologeterna förstås. Att 70-talister ofta inte vet hur internet fungerar är såklart inget nytt. Tvivlar du, ta en titt i Facebook-flödet och anteckna varje gång du ser något du bara skakar på huvudet åt. Notera sedan vilket årtal de är födda och pang bom har du korten på bordet. Eller så går du in i Blue Moon-gruppen på Facebook och bara häpnar. Då 80 % av min vänskapskrets består av 70-talister är detta alltid ett superpopulärt ämne, men kom igen. Man behöver faktiskt inte dela allt. Vid närmare eftertanke är det nog bara vi ofelbara 80-talister som borde ha tillgång till internet. Alla äldre än 50 går bort direkt. Alla födda på 90-talet och tidigare än så likaså.

Så, för att återgå till Satyricons nya merch. Hur jävla bortkopplad från verkligheten måste man vara för att trycka den där weeaboosmörjan? Hade den varit ironisk hade man mest blivit lite irriterad, nu blir man fan arg. Vilket syfte ska den ha? Är det värt det att trycka skiten? Vilka är målgruppen? Skolskjutare med lång rock, dåliga jeans, gympaskor och ryggsäck som runkar till något mobilspel där man plöjer in en förmögenhet i micro transactions för att se sin japanska datadonna visa pattarna? Jag kan verkligen inte greppa hur de resonerat. Argumentet ”men det är ju bara en tröja”, har såklart gått varm. Påminn mig att ta min tidsmaskin till när du såg sista säsongen av Game Of Thrones så jag kan stå där och myndigt förklara att det bara är en TV-serie. Fan vad vrång jag blev nu. Lika bra att låta hatet flöda.

Japanskt tecknat. Nu far vi. Det är dags att vi som samhälle drar en gräns i sanden. Japanskt tecknat, ni kan kalla det för Manga eller anime eller hentai, skitsamma. Japanskt jävla tecknat. Och då inkluderar jag TV-spel. Det är bra nu. Filmerna, spelen och serierna är ju vad det är. En del bra, en del rådåligt. Det är fansen som är problemet och då menar jag inte de asiatiska fansen. Jag menar alla andra nationaliteter som inte kan hålla igen käftjäveln och förpestar vartenda kommentarsfält och video på hela internet med sitt strunt. Ser man en bild på Instagram på något nytt som typ Toxic Vision rott ihop kan man garantera att det är något incel-slan som yrar om någon jävla boss eller tunika i Dark Souls/Bloodbourne. Håll bara käften. Orkar man inte gå till skivsamlingen när man vill höra en specifik låt och dundrar igång Youtube kan man ge sig fan på att man hittar låten, men att det är någon förbannad slasktratt som gjort en egen video med klipp från Final Fantasy eller något satans Naruto-mög. Naturligtvis är samtliga klipp i olika aspect ratios. Jag är lat och vill lyssna på Summoning nu, inte se någon tecknad jävla tandapa göra hoppsparkar i slow motion! Nu fan KOKAR det! Känner man sig extra masochistisk går man in på valfritt kommentarsfält på internet. Alla som har en tecknad japansk figur som avatar och/eller ett namn taget från något ogudaktigt japanskt barnprogram och inte är asiat har i 100 fall av 100 inte något vettigt att tillföra. Det är ju faktiskt så. Det kan vara jag som är fullständigt oförmögen att identifiera mig med andra människors lycka, men det här japantjatet kan upphöra nu. Annars skaffar jag en kaftan och börjar protestera mot kulturell appropriering.

Nä, tacka vet jag gamla fina tecknade kvalitetsbarnprogram från östblocket. Lolek och Bolek, exempelvis. Om Satyr och Frost släppt en tröja där de avbildat sig själva som Lolek och Bolek hade jag köpt 500 stycken.

Jaja, nu ska jag förbereda inför årets julkalender.

På återseende.

/Hatpastorn