Från A till Ö med Hatpastorn. Z som i ZYKLON.

Posted in Från A till Ö on 29 augusti, 2014 by hatpastorn

Det är dags att öppna de ruttnande såren och bege sig tillbaka till millennieskiftet där de musikaliska besvikelserna stod som spön i backen. Först spolar vi tillbaka till 1995. Året då utsökta Malicious Records släppte ZYKLON-Bs klassiska ”Blood must be shed”. Jag älskar den skivan. Den må vara knappt 11 minuter lång, men jösses vad grabbarna får sagt mycket under den tiden. Som norskt all-starprojekt betraktad är den dessutom unik på så sätt att den är bra på riktigt. En klassiker. Ett monument.

Vi närmar oss millennieskiftet. EMPEROR har ballat ur totalt. Plötsligt får man höra att Samoth dragit igång ZYKLON-B igen. Magen knöt sig av förväntning och man började svettas ymnigt. Var detta verkligen sant? Fanns det hopp? Det första orosmolnet kom när Samoth bantade ner bandnamnet till bara ZYKLON. Ordet ”fegt” var det första jag kom att tänka på. Det andra orosmolnet kom när jag fick veta vilka medlemmarna var. Frost spelade inte längre trummor utan det var arbetshästen Trym som fick jobbet. Inget ont om Trym, snubben är talangfull, men det känns som att han inte tycker det är kul att spela trummor. Speciellt live är det något som saknas. Min absoluta favoritvokalist Aldrahn var petad. Istället tog de in Daemon från LIMBONIC ART som gästvokalist. Han fick alltså inte ens en fast plats. Daemon är grym, men han är ingen Aldrahn. Ihsahn var även han petad. Syntarna skulle nu skötas av Akkerhaugen, karlsloken som drev Akkerhaugen Lydstudio. En studio jag alltid har avskytt, särskilt trumproduktionerna. Samoth var inte längre ensam gitarrist och basist utan nu var även Destructhor från MYRKSKOG med i matchen. Återigen en duktig musiker, men ingen man förknippar med det hatfyllda rens som är ”Blood must be shed”. Sist men inte minst fick Faust vara med på ett hörn som textförfattare. Ett kul grepp men texterna på debuten är svårslagna. Blanda citat från seriemördare med några påhittade nyckelfraser och succén är given

Det fanns fortfarande hopp. Visst, alla medlemmar förutom Samoth var utbytta men det kunde fortfarande bli bra.

Då fick jag se skivomslaget.

zyklonNi kanske tycker att jag tjatar och överdriver om hur mycket elände filmen The Matrix ställde till det för den norska svartmetallscenen. ZYKLONs ”World ov worms” är ett brakexempel. Vi börjar med omslaget som är en The Matrix-grön Photoshopspya av värsta sort. Mitt i smeten finner vi en utmärglad Trym med Keanu Reeves-frisyr till hälften nedsänkt i ett hål till bredden fylld med metmask. Bläddrar man vidare i bookleten dränks man i suspekta fotomanipulationer, dystopiska framtidsvisioner och diverse trötta citat av George Orwell och Nietzsche. I intervjuer slog Samoth, eller Zamoth som han numera kallade sig, på stora trumman över Fausts fantastiskt genomtänkta och genomarbetade lyrik . Jag gillade aldrig texterna och jag litar aldrig på band som har en brasklapp under varje text som förklarar vad de handlar om. Vad var det för fel på det gamla textkonceptet? ”War – Death to pigs!” En sådan strof behöver ingen närmare förklaring liksom. Jämför den med följande stycke tagen från låten ”Zycloned”:

Stereogothic void – predestination of being.
Psychothronic schizoid – conditioning the future.
Past without content – life without meaning
The New World Inc. executes standardization
In a futuristic framework of sterility.
Why is everything so constant?
Why doesn’t things change?
You’ll never be alone again.

Kan någon förklara för mig vad en ”stereogotisk tomhet” är?

Ska jag vara rättvis så förstår jag om band vill utvecklas och testa något nytt. Det är helt OK så länge det … Äh, det är galet sällan det blir bra. Ge mig 5 bra exempel på band som var råbra redan från starten men gjorde musikaliska och konceptuella lappkast som gjorde att de blev ännu bättre och ni vinner ett fint pris.

På baksidan av skivan står Zamoth, Trym och Destructhor i skinnrockar och snabba solglasögon. Trym riktar en pistol mot betraktaren.

zyklonpang

Skjut mig.

Innan jag fick skivan i min ägo laddade man ner ett smakprov från skivbolaget. ”Hammer revelation”. De sista solstrålarna täcktes bryskt av det slutgiltiga orosmolnet. Vad som ljöd ur högtalarna var ettrig norsk nydöds med ett helvetiskt irriterande trumljud. Folk som inte ens gillade svartmetall började hylla detta. Samma sak hände med EMPERORs ”IX Equilibrium”. Människor som skydde black metal som pesten började plötsligt tala sig varma om produktioner, musikalitet och genomtänkta koncept. Det var många månader som jag både somnade och vaknade till ljudet av mina egna skrik.

När jag väl fick hem ”World ov worms”, alla som skriver ”ov” istället för ”of” bör för övrigt arkebuseras, gav jag den en ärlig chans. Tro mig, jag har gett skivan många chanser de senaste 13 åren. Den är verkligen inte för mig. Jag kan förstå att folk tycker att detta är skitbra, men personligen dör jag av tråkslag. Det finns ingen desperation, ingen glöd, ingen passion, inget äkta hat. Att försöka minnas något är omöjligt då allt bara är en grön röra av moderna dödsriff och smattrande övertriggade trummor. Man kan lika gärna lyssna på sportdödsande band som kallar sig typ CEREBRAL MALIGNANCY. Ni vet de där överkomplicerade death metal-gängen som spelar på Obscene Extreme och har keps, shorts, kort hår och glasögon. Något jag förstår mig lika lite på som teknisk fysik.

Detta hade inte gjort lika ont om Samoth döpt bandet till något helt annat. Att döpa projektet till ZYKLON gjorde att man fick helt fel inställning från start. Det finns förresten några riff från ”Blood must be shed” med på ”World ov worms”. Istället för att kännas som en kul tribut till fornstora dagar gör det mig bara bedrövad.

Jag har förresten glömt att tala om de ”industriella inslagen” på plattan. Ni vet de där partierna som ska få det att låta modernt och spännande. Gissa om dessa har åldrats med samma välbehag som en obehandlad svampinfektion. Garm sjunger dessutom en skvätt på plattan och det är skönt för öronen. Tyvärr blir han diskvalificerad eftersom han döpte om sig till Trickster G Rex.

Millennieskiftet var en mörk tid. Folk trodde att vi var i framtiden. Det var vi inte. Vi var i en era där tribaltatueringar var det hetaste man kunde gadda på armen. En era där förnedrings-TV började blomma. En era där gamla bra band gjorde sig jävligt märkvärdiga.

Tiden er en stenlagt grav

zyklonpang

Pang.

På återseende.

/Hatpastorn

Från A till Ö med Hatpastorn. Y som i YGGTYRHYRKKH HIN DYSTRE.

Posted in Från A till Ö on 24 augusti, 2014 by hatpastorn

Det är dags att kavla upp ärmarna och skrubba rent skittunnan. Ni vet alla vad jag anser om den danska svartmetallscenen. Den är gräslig. Fullkomligt vedervärdig. Avgrundslik.

Ja men, ANGANTYR rockar ju fett!

Avbryt.

Kom igen, ILLNATH var riktigt bra.

Nej.

DENIAL OF GOD …

Åh, söte Jesus.

OK då, dansk black metal kanske inte är bäst, men den danska dödsen går ju i bräschen. PANZERCHRIST, ILLDISPOSED och KONKHRA tillhör eliten liksom. Sedan har vi VOLBEAT …

Kommer du ens från planeten Jorden?

King Diamond är ju dansk och honom dyrkar du ju.

Det där är fult spel och det vet du.

YGGTYRHYRKKH HIN DYSTRE representerar allt som är fel med den danska black metal-scenen. Det är precis som att de inte vet hur man ska göra. Lite som svensk reggae. Det låter typ rätt och de använder de flesta attributen men i hjärtat känner man att något är fasansfullt fel. En stigande känsla av skräck, hat och missmod som inte upphör förrän man avbryter musiken och super sig redlös för att glömma. Det är dansk black metal det. Och svensk reggae för den delen. Vid närmare eftertanke kommer i stort sett all svensk reggae från Malmö. Malmö ligger oroväckande nära Danmark. Slump? Knappast.

Ett av mina första möten, ”a dangerous meeting” om ni tar den rödvita referensen, med dansk svartmetall skedde runt 1997 när jag fick höra DEMON REALMs debutdemo ”Burning the angel wings”. Den …

Nä, jag klarar inte av att prata om den. Lång historia kort, den är rådålig. Alltså totalt fruktansvärd.

Måste vi ta YGGTYRHYRKKH HIN DYSTRE idag? Kan jag inte få hacka på finska YEARNING eller göra mig lustig över bandnamnet YETNA APMASKEMA? Kastar man om bokstäverna i det namnet får man bland annat KENYA SAMMETAPA. Det tycker jag är kul. Kastar man om bokstäverna i YGGTYRHYRKKH HIN DYSTRE får man … ja du, jag gav upp efter GRYNIG KYSKHET. Dansk black metal är så usel att man inte ens kan få ihop ett festligt anagram.

yggtor

YGGTYRHYRKKH HIN DYSTRE bildades 1993 av ”multiinstrumentalisten” Nikolaj Hansen som för övrigt vann första pris i tävlingen ”Världens största Tors-hammare”. Jag gillar enmansband. Inte det här bandet dock utan rent generellt. 1996 släpptes demon ”Hævnfejde” och det var bara tack vare det fullständigt sinnessjuka namnet folk lade detta på minnet. Recensionerna var inte precis lysande.

ygg

”Hævnfejde”, uttalas ”Häääääooouuuuvuuuunfääääeeeeeeeejdääääuuueeeeeee”, innehöll 4 låtar. ”Storhed”, ”Val”, ”Ode” och ”Hævnfejde”. Samtliga totalt värdelösa. Musikaliskt låter det som att Nikolaj slumpar fram riffen allteftersom och sånginsatserna påminner mig om planlöst kacklande som spelas upp baklänges. Trumspelet hade kunnat kallas nihilistiskt, men eftersom bandet härstammar från landet med talfel är det mest bara fånigt. Alla som någonsin haft mage att hacka på den klassiska NAUTHIS-demon kommer att ta tillbaka allt efter att ha hört ”Hævnfejde”. Tro mig.

Jag har ett oheligt tålamod när det kommer till sunkig svartmetall. ”Hævnfejde” gör att jag klättrar på väggarna och utvecklar bokstavskombinationer ingen trodde fanns. Lyssna på olåten ”Val” från pärm till pärm. Detta är en utmaning. Efter 5-6 minuter trodde jag på fullaste allvar att jag tappat förståndet. När mardrömmen tog slut efter 9 minuter var jag helt knäckt. Jag hade tidigare hört max 1 minut YGGTYRHYRKKH HIN DYSTRE om året men lagom till detta inlägg blåste jag igenom hela demon från pärm till pärm. Vad har det blivit av mitt liv? Nästan 30 minuter YGGTYRHYRKKH HIN DYSTRE.

Förstår ni ens vidden av detta?

Det här är dansk black metal i sin absolut renaste form. Ibland kan man få för sig att den danska scenen inte är så tokig och att man bara överdriver. Det gör man inte. Den är sämst. Det är något vi aldrig får glömma. Vad är det för värld vi egentligen lever i när XURTHUREST är en skapelse av min morbida fantasi medan YGGTYRHYRKKH HIN DYSTRE finns på riktigt?

Rekommendationer? Ja, vill ni visa er på styva linan så kör den här kassetten från början till slut. Klarar ni av det är ni redo för allt.

På återseende.

/Hatpastorn

Från A till Ö med Hatpastorn. X som i XURTHUREST.

Posted in Från A till Ö on 23 augusti, 2014 by hatpastorn

Med tanke på hur käck bokstaven ”X” är borde det finnas fler band på det skrivtecknet. Rättelse, det borde finnas fler bra band på den bokstaven.

XASTHURs första platta ”Nocturnal poisoning” är inte så tokig, det ska erkännas, sedan valde han att släppa en miljard skivor och jag tappade sugen. Snubbens nya projekt NOCTURNAL POISONING lät dock ganska lovande. Om man gillar akustiska gitarrer och konstig stämning förstås. XYTRAS-skivan har jag inte hört på över ett decennium och vad jag vill minnas var den väl ganska meningslös. Visst, SAMAELs ”Passage” är ett fint alster, men behovet att släppa en instrumental version av den är inte helt berättigad. Sedan har vi XYSMA. Det bandet sket jag fullständigt i. De släppte ett album vid namn ”Mono” som var inspelad i just mono. Det är i alla fall vad minnet säger mig. Spanska XHARATHORN hade några festliga låttitlar på EP:n ”Immemorial Atlantic veneration”. I övrigt var det mest desperat svartmetall med högt mixad sång.

Som sagt, bokstaven ”X” behöver en upprättelse.

xurthurestIdag ska vi prata om XURTHUREST ifrån världsmetropolen Hammerdal. Såvitt jag vet blev det bara en demo, ”Infernal conjunction of 12 malignant stars” från 1996. Trist då den demokassetten är något av det finaste detta land producerat. I texthäftet som medföljer kassetten kan vi läsa att XURTHUREST bestod av 3 medlemmar. Pestfiend på bas, Nar-Mataru på slagverk och Thurizas på gitarr, akustisk gitarr, synt, och sång. Jag anar att Thurizas var ledaren i bandet då han enligt häftet även skrev all musik och alla texter. Det är även bara han som fick ha en tacklista. En lista där han tackar alla demoner jag känner till och lite lustigt nog Pizzeria Blå Huset i Hammerdal. Inga andra band tackas. Stenhårt. Tyvärr finns det inga bilder på grabbarna, men för mitt inre öga ser jag att de såg lika råa ut som medlemmarna i polska FULLMOON. Verkligheten var garanterat helt annorlunda. Det skiter vi i. Omslaget är kanske ingen höjdare, vi har sett detta tidigare. Den har dock en viss charm.

Demon innehåller 5 låtar varav den första är ett obligatoriskt intro. Vi kan ju ta en promenad längs minnenas allé och gå igenom samtliga. Jag antar att de flesta lyssnat sig hyfsat less på denna kassett, men för er nytillkomna lyssnare kan det vara bra med en guide.

”Ode to the churning seas of Leviathan (Intro)”.

Tung titel. Först hör vi vågskvalp och susande vind. Inte direkt rafflande. Sedan händer något. Thurizas plockar fram den akustiska gitarren och gnider fram något av det vackraste och mest stämningsfulla jag hört. Det låter inte direkt folkmusikinfluerat utan mer något som hade passat i en italiensk skräckis från 70-talet, fast ändå inte. Det är svårt att förklara då jag faktiskt inte hört något liknande. Min kassett som hängt med i snart 18 år är duktigt svajig under introt då detta spelades på repeat i ungdomen. Konstigt att inte något annat band stulit detta rakt av. I slutet av det akustiska partiet förkunnar en omyndig stämma att undergången är nära. Dessvärre är övergången till nästa låt inte så smidig då bandet snålade in rejält när de inte tryckte guldet på nya kassetter utan spelade över gamla använda. På min version tror jag det är Annie Lennox som börjar yla mellan första och andra låten. Jag har hört rapporter om andra tvivelaktiga artister som spelats över och enligt en ganska kul intervju i Dismal Remembrance Mag berodde detta på att Thurizas helt sonika stal sin systers kassettsamling för att spela över sin egen demo på. Genialiskt.

”The seven faceless watchers”.

Nu drar det igång på riktigt! ”The seven faceless watchers” är lite av en stänkare, trots sina 7 minuter. Rent musikaliskt kan man dra paralleller till EMPEROR och SORHIN. EMPEROR för ljudbilden, syntanvändandet och sånginsatserna de hade på replokalsversionen av magiska ”Moon over Kara-shehr” och SORHIN för det melodiska gitarrarbetet. Det som slår mig nu idag är hur förbannat märkligt det är att medlemmarna inte fortsatte i andra band. Med tanke på hur pass unga de var är det galet hög nivå på musicerandet. Visst, Nar-Matarus trumspel blir lite desperat, särskilt under de evighetslånga mangelpartierna, men det är bara charmigt. Hårt slår han i alla fall. Ända in i kaklet. Pestfiends bas då? Ja, den som kan urskilja basen vinner ett fint pris. Detta är en ruggigt bra låt.

”His fists are mountains”.

Denna bit är en långsammare och mer suggestiv historia. Vissa säger att den doftar en hel del BURZUM runt ”Hvis lyset tar oss” och de personerna har naturligtvis helt rätt. Skillnaden är att XURTHUREST använder betydligt fler riff och stundtals blir man nästan förbannad över att de bara kör vissa vändor ett par gånger då de utan tvivel hade kunnat mala på i evigheter. I slutet på denna dänga väljer Thurizas att sjunga på riktigt och det går sådär. Det är inte MISCREANT-kör-en-cover-på-METALLICAs-Fade-to-black-uselt, men det är inte långt borta. Sångmelodin är emellertid rena guldet så bara man har tålamodet så överlever man. I samma intervju i Dismal Remembrance Mag hävdar Thurizas att det inte var han som sjöng utan basisten Pestfiend. Vi vet alla att det var en svart stinkande lögn. Vem vet, det var kanske därför bandet splittrades? Jag träffade Pestfiend som hastigast för en herrans massa år sedan och med tanke på att han är ungefär 2 huvuden längre än Thurizas så fick nog den sistnämnda rejält på nöten efter att den intervjun släpptes.

”Crushing the pillars of creation”.

Åh, vilken djävulsk kanonlåt! Det är väl kanske överdrivet att kalla en låt som klockar på 12 minuter för en hit, men detta är smått fantastiskt. Att grabbarna lyssnade sig fördärvade på tidiga EMPEROR är ingen hemlighet, men ska sanningen fram låter det här ändå ganska eget. Jag antar att det är det tidstypiskt svenska gitarrarbetet som gör susen. Trist att det inte står vart de spelade in den här demon. Det låter rehearsal, men med tanke på att det är så många pålägg så måste de spelat in det här i någon sorts form av studio. Jag försökte pressa Pestfiend på information gällande detta men han hade ingen lust alls att prata om det då det tydligen skar sig rejält mellan medlemmarna. Trist. Nar-Mataru gör för övrigt en trumrullning på denna låt som inte liknar något jag hört tidigare. Jag ser framför mig hur han tar på sig en dykarhjälm och kastar sig handlöst in i trummorna med huvudet före. Det absolut sjukaste är att han sätter ettan. Antingen var det jordens lyckträff eller så var han världens mest tekniska trummis. Jag väljer att tro på det sistnämnda även om det med största sannolikhet var ren tur att det gick som det gick. Att rullningen dessutom är nästan 17 sekunder lång och att han bara har 2 pukor gör detta inte mindre underhållande.

”The cold radiance of dead stars is the aura of Satan”.

Tänk er ABIGOR runt monumentala “Opus IV” fast lite mera ungdomlig naivitet. Exakt så låter ”The cold radiance of dead stars is the aura of Satan”. Titeln … ja, ni ser ju själva storheten i den.

Det är märkligt att det inte blev mer snack om XURTHUREST. Att demokassetten var limiterad i typ 50 exemplar och att de bara var med i ett fanzine vad jag vet gör naturligtvis sitt till. Men ändå.

Det kan ju också bero på att jag hittat på hela bandet då jag inte hade något bättre för mig. Hellre en bra lögn än en tråkig sanning som det brukar heta i svartmetallkretsar. ”X” är en så jävla bra bokstav och att det knappt finns något vettigt band på ”X” gör mig folkilsk. Jag önskar att XURTHUREST fanns på riktigt. De behövs.

På återseende.

/Hatpastorn

Från A till Ö med Hatpastorn. W som i WILLOW WISP.

Posted in Från A till Ö on 16 augusti, 2014 by hatpastorn

Minns ni när jag orerade om franska IMPERIALs uselhet? Det finns faktiskt ett band till som gjort mig lika förbannad när jag lyssnat på en samlingsskiva.

Amerikanska WILLOW WISP.

Runt 1999 fick man med en samlingsskiva från Full Moon Productions när man prenumererade på Close-Up. Full Moon var ett bolag som kunde få till det ibland, men jösses vad mycket dynga de släppt. Efter att ha genomlidit både det ena och det andra var det dags för WILLOW WISP att stöka till det. Jag lyssnade någon minut och sedan satt jag och fullkomligen kokade av ilska. Det är inte förrän idag som jag lyssnat igenom hela låten. Ilskan är intakt.

willllDet olustiga med WILLOW WISP är att jag sett deras skiva ”Delusion of grandeur: A gathering of heretics” på tok för många gånger i diverse REA-backar för att jag ska känna mig bekväm. Rätt var det är kommer man ju att köpa den. Jag håller tummarna att REA-backarnas konung, Heidenhammer, tar sitt samhällsansvar och köper mardrömmen. Undrar om han inte redan har den? Nu blev jag faktiskt lite osäker.

Skit samma.

Det går i alla fall inte att missa skivan. Omslaget är nämligen en makalös triumf när det kommer till Photoshopspyor och den där lensflare-effekten måste dö. Full Moon var emellertid duktigt imponerade av bedrövelsen då de fanns annonser lite varstans. Där fick man även se hur bandet såg ut.

Minns ni hur jävliga de där romantiska goth/black metal-banden såg ut? Kråsskjortor, lackbyxor, svart nagellack, läppstift, vidriga bijouterier och allt annat som får en vilja begå folkmord. Jag både tackar och hatar Internet för att jag inte hittar några högupplösta foton på dem. Detta får duga som exempel:

willow wisp

Längst till vänster har vi en livrädd asiat med en söt liten lock som tar en så kallad ”selfie”. Oklart om det får kallas ”selfie” när flera personer är med på bilden dock. Dagen till ära har tingesten valt att ha på sig sin mest utvecklingsstörda damjacka. Jag vet inte om det är en vit tröja eller om det är hans hud som syns under den. Kontentan är att han gör mig illamående.

Bakom honom sticker en idiot fram huvudet och ger oss en blick som osökt får mig att tänka på ordet ”ledsyn”. Snubbens kroppsform trotsar all logik. Visst, han kanske står i en konstig ställning men avståndet från byxlinningen till hans huvud är lika långt som hans ansikte.

Näst på tur, Mr WILLOW WISP. Utan att ha träffat snubben vet jag precis hur han är. Vi har alla träffat på typen. En självupptagen fåntratt med kasst självförtroende som överkompenserar genom att bete sig som en fullkomlig storidiot. En person som kallar sig antingen ”konstnärssjäl”, ”nattens poet” eller ”vampyrprins”. Han ser sig själv som en världsvan övermänniska och ser ner på andra människors dumhet trots att han själv är lika allmänbildad som en Opel Kadett. Överdoserar ständigt på Lord Byron, billigt rödvin och filmen The Crow. Genom att bara se på honom kan jag även räkna ut att han tillhör den typen av människor som flyttar till Berlin för att ”hitta sig själv” och skriva en generationsroman. Det blir dock ingen bok utan bara några svängar på stadens gothklubbar och sedan hemfärd när socialbidragspapperen måste in. Väl hemma nämns inget av detta utan han skyller hemkomsten på att alla var så ytliga och att han istället ska flytta till Paris för att bosätta sig i katakomberna med ”sina sanna vänner”. Bekantskapskretsen suckar i smyg. Ständigt pank, kompenserar sin knappa längd med gigantiska gothpjäxor och en mästare på att ragga på communities där aset går under namn som ”Lestat666”, ”Prince Of Oblivion” eller varför inte ”The-darkness-is-deep-and-so-am-I-and-so-are-my-wounds-of-bitterness-that-never-heals”. På hans profil har han klistrat in mörk felstavad poesi som han stulit på nätet och han säger absolut inte emot när någon frågar honom om det är han som skrivit det. ”Tja, det här var ju bara något jag snodde ihop när jag under midnattsmånen satt på en kyrkogård, men i mars ska jag flytta till Berlin för att skriva en generationsroman”. Försökte en gång att snickra ihop en kista som han skulle sova i men det resulterade i en Alfons Åberg-helikopter av rang och det blev minst sagt dålig stämning när hans föräldrar vaknade av ett monumentalt brak och hittade sin nakna människospillra till son i en hög av pulveriserade masonitskivor. Morsan blev extra sur då det blev ett fult jack i linoleummattan. Pappan knöt mest näven i fickan och tänkte på sekvensen i Ronja Rövardotter när pappa Ronja vrålar ”jag har inget barn”.

Mamman: Men Frans, vad har du nu ställt till med och när ska du egentligen skaffa ett jobb?

Sonen: Meen åååååh morsan, du vet ju att Frans bara är mitt människonamn. Egentligen heter jag ju Prins Lestat Mandragora Dragonfang Noctiluca Gravepride. Dessutom får jag inte de jobb jag vill ha. Vi har ju gått igenom det här, får jag inte jobb som begravningsentreprenör så skiter jag i det. Har ni förresten glömt att jag ska flytta till Berlin och skriva en generationsroman plus att det börjar lossna rejält för bandet. När det händer kommer ni …

Fadern: Frans, nu är det du som håller käften och tar på dig kläder. Vi kan inte ha det såhär längre. Du är fan över trettio år gammal och det är dags att du börjar ta lite jävla ansvar! Om du inte har ett jobb inom en månad åker du ut!

Sonen: Leviferum nagalash furfur, demoniaem vampyriae confendium …

Fadern: Vad håller du på med?

Sonen: Jag kastar en nekromantisk besvärjelse och du kommer att ångra den här dagen så länge du lever.

Fadern: Ut. Nu.

Mamman: Men Lennart, vi kan ju inte bara kasta ut han på gatan. Enligt väderleksrapporten kommer det kanske att snöa inatt.

Fadern: Det skiter jag i. Det här skulle vi gjort för längesedan Margareta. Grabben har fått sina chanser, han åker ut nu på en gång och därmed basta. Titta förresten vad han gjort med virket som jag skulle bygga ett skateboardhopp av. Lillan kommer att bli så besviken.

Lillasyster. Vad skriker ni om? Jag kan inte sova … Frasse! Varför ligger du naken på golvet?

Fadern: Gå och lägg dig Lillan så pratar vi om det här imorgon, och du Frans, du tar på dig ett par byxor.

Mamman: Lennart, han är ändå din son. Kan han inte bara bo i Bosse och Annikas stuga så länge.

Sonen: Där tänker jag knappast bo! Det går ju fan inga bussar dit!

Mamman: Nä, hade du tagit körkortet som du fick pengar för när du konfirmerade dig istället för att slösa bort pengarna på strunt hade det inte varit ett problem. Du vet ju hur ledsna momma och moffa blev när dom fick höra det?

Sonen: Men åååååååh. Orka. Gitarren jag köpte kommer ta mig längre än vad någon bil kan göra.

Fadern: Då kan du sätta dig på din förbannade gitarr och flyga till månen. Det är väl där du och dina vampyrkompisar hör hemma.

Sonen: Ja, det kanske jag gör!

Frans slet åt sig sina kläder och försvann ut i natten, men var dock tillbaka igen efter 45 minuter. Genomfrusen, blöt och rädd. Mamma Margareta gjorde varm choklad och limpmackor med ost och försökte prata med sin son. Det gick sådär. Samtidigt låg pappa Lennart i sin säng och drömde om död.

Drömde om död.

Drömde om död.

Sist ut på bandfotot har vi Nagash som gick vilse när han skulle ta nya foton med KOVENANT.

Tycker ni att jag överdriver och generaliserar så kom ihåg att alla fördomar bygger på 100 % sanning. Fortfarande inte imponerade? Kolla på denna bild då:

willowwispmannen

Allt jag skrev har garanterat hänt.

Det är inte bara jag som ogillar WILLOW WISP. Youtube gör detsamma och jag lyckades bara hitta fram en låt. Ironiskt nog samma slagdänga som är med på samlingsskivan fast med bonusen att den innehåller ett riktigt värdelöst intro. God jul önskar livet.

WILLOW WISP kan bara rekommenderas till fullkomligt vansinniga människor.

Nu ska jag lägga mig och drömma om död.

Drömma om död.

Drömma om död.

På återseende.

/Hatpastorn

Från A till Ö med Hatpastorn. V som i VOKODLOK.

Posted in Från A till Ö on 14 augusti, 2014 by hatpastorn

En gång för längesedan gick jag in på Metal Store här i Sundsvall …

vokodlok_unchain_the_wolfPlötsligt vaknade jag upp hemma med rumänska VOKODLOKs debutdemo i handen. Jag tittade på omslaget. Ett suddigt djur syntes i fjärran. Titeln löd ”Unchain the wolf”, en titel som var trött redan år 2000. Jag tittade igen och kom fram till att det suddiga djuret knappast var en varg. Om det var det så måste det varit den sämsta vargen någonsin. En rumänsk B-varg. Titlarna på baksidan av demon var minst lika letargiska. Jag orkar faktiskt inte ens skriva ner dem. Texterna var i alla fall lite underhållande och betydligt bättre än väntat.

Det var inte utan en viss skepsis som skivan placerades i stereon. Rumänsk svartmetall kan vara bra, men man kan lika gärna gå i en riktig dödsfälla. Sedan är det något med rumänska trummisar som gör mig fullkomligt vansinnig. De kan inte sluta spela över sin förmåga om så skägget hängde på det.

När första låten snurrade frös jag till is. Det var helt överdjävulskt uruselt. Sedan såg jag att det var ett intro och kunde andas ut. Hade hela plattan låtit sådär hade det varit en klassiker av helt fel anledning. Då andra låten började blev det andra bullar. Snärtigt nonchalant svartmetall med frasig produktion och underbar vampyrbrytning på engelskan. Visst, under resans gång gjorde man en och annan Van Helsing, men man vaknade alltid till av något hejigt riff.

VOKODLOK har något visst. Bra på riktigt är det ju inte, men likväl kan jag inte tycka illa om ”Unchain the wolf”. Sedan kan man ju omöjligen hacka på ett band som heter VOKODLOK. Ett ord som ligger ruskigt bra i munnen.

Detta rekommenderas till alla som hyser en osund fäbless för hyfsad black metal från öst.

Att hitta klipp på nätet var ju lite av en kamp och jag orkar inte rippa demon och lägga upp den på Youtube. Nu när semestern är slut får det väl ändå vara någon måtta. Jag hittade dock låten ”Ars occulta” som är representativ för demon. Dessvärre har lallaren som lagt upp det klippet fokuserat mer på att klippa in matiga scener från Game Of Thrones än att exempelvis ta med hela låten. Slutet är med andra ord mer abrupt än vad IMMORTAL någonsin lyckades uppbåda på magiska ”Pure holocaust”. Fatta allvaret.

Vad trött jag blir. Pajasen har lagt in någon spärr som gör att videon bara kan avnjutas på Youtube. Ja, har ni tålamodet så spela den där då.

Däremot hittade jag något som verkligen fick mig att höja på skogsbrynen. VOKODLOK live. Det är kanske inte så rafflande, men spana in vilka som spelat in och sänt showen.

VOKODLOK på MTV.

Ibland blir man rätt paff.

På återseende.

/Hatpastorn

Från A till Ö med Hatpastorn. U som i USURPATOR.

Posted in Från A till Ö on 11 augusti, 2014 by hatpastorn

Första dagen på jobbet efter semestern. Det firar vi med en Sundsvallsklassiker från 90-talet. Dagens videopresentation står USURPATOR för. Ett band vars medlemmar senare skulle spela i akter som ABYSSOS och TAKIDA.

Här har man som allt. Pagefrisyrer, höga jeans, hopplös corpse paint, saftkalas och säsongens populäraste bandtröjor. Lägg därtill en låt som aldrig riktigt tar slut. Handlingen har vi sett förut. Snubbe kliver ut i skogen. Djävulskap sker.

På återseende.

/Hatpastorn

Från A till Ö med Hatpastorn. T som i TWIN OBSCENITY.

Posted in Från A till Ö on 10 augusti, 2014 by hatpastorn

Norska TWIN OBSCENITY kom aldrig riktigt med i matchen. De bildades 1991, släppte tre demokassetter och albumdebuterade sedan på Head Not Found 1997 med plattan ”Where light touches none”. En skiva jag aldrig någonsin sett i verkligheten. Min första kontakt med bandet skedde via en samlingsskiva där de medverkade med låten ”Dreams of a holocaust night”. Tung titel. Låten är inte alls oäven och det som slog mig då var att de hade en rätt egen stil och var bättre musiker än många andra kollegor på den tiden. Jag har inte hört demokassetterna, men jag antar att de i forntiden måste ha lirat döds då namnet luktar death metal lång väg. Musiken var väldigt gitarrbaserad med många snärtiga riff och delikatesser. Är det någon som har ”Where light touches none” och är villig att sälja den så köper jag den gärna. Det hade varit kul att höra hela plattan. Visst, den finns säkert på Youtube men är det så att den är bra och att den kanske till och med är en gammal glömd diamant vill jag uppleva det med en fysisk produkt. Efter lite efterforskningar ser jag att den återsläpptes 2007. Den vill man ju inte ha. Originalet är det som lockar.

Twin obscenity1998 släpptes deras andra album ”For blood, honour and soil” via Century Media av alla jävla bolag. Den köptes blint och är lustigt nog den andra skivan som jag använde ”Switchblade”-tekniken på. Sedan slutade jag upp med de dumheterna. Jag var faktiskt riktig peppad när jag kom hem med plattan, dessvärre insåg man efter 2 sekunders lyssning att skivan hade ett gigantiskt problem. Trumljudet. Det fanns gott om bra partier som effektivt spolades ner i slasken på grund av produktionen. Särskilt när det manglades. Jag tillhör minoriteten som tycker att ENSLAVEDs ”Eld” är fantastisk och att trummorna på den fått oförskämt mycket skäll. Själv drar jag min gräns vid TWIN OBSCENITYs ”For blood, honour and soil”.

Nu har jag bara hört en låt från bandets debut, men det känns som att den var betydligt mer egensinnig. När jag lyssnade på deras andra giv 1998 tyckte jag att den var OK, men väldigt tidstypisk. Jag vet inte om det var bolaget som lade sig i eller vad som hände men den låter strömlinjeformad och väldigt snäll. Jag minns att ”Blood, honour and soil” spelades halvflitigt i några månader innan den hamnade under bokstaven ”T” och där har den ruvat fram till idag.

16 år. Tiden går fort.

Jag lyssnar på skivan medan detta skrivs och mina åsikter har knappt ändrats. Trumljudet suger, det låter för snällt och allt doftar 1998. Den kunde lika gärna ha släppts av Invasion Records. Omslaget är ju sådär härligt Invasion Records-rött. De bitar jag tyckte om för 16 år sedan har fortfarande en viss charm, det ska erkännas. Högst oklart om jag skulle känna samma sak om jag lyssnade på skivan för första gången idag.

”Bloodstone” som kom 2001 blev norrmännens sista giv. Av den har jag inte hört en ton och jag har heller aldrig sett den någonstans. Även den var tydligen duktigt Invasion Records-röd ser jag nu. Efter ”Bloodstone” splittrades bandet av en eller annan orsak. Enligt metal-archives så skrev TWIN OBSCENITY på för 6 album. Det står även att bandet inte ens finns med bland Century Medias lista över albumsläpp. Något spännande har ju hänt.

Bandets kärna som bestod av Jo Arild (bas), Knut (trummor) och Atle (sång, gitarr, synt) har heller inte varit med i något annat projekt efter detta vad jag vet. Skumt då samtliga var riktigt duktiga på att lira.

Vänta lite nu. Jo Arild spelade tydligen bas på DISMAL EUPHONYs ”Lady ablaze” från 2000. TWIN OBSCENITY kom från Stavanger. Kan det vara det fruktade gothviruset som härjat även här? Inget förvånar mig längre.

Vem kan då tänkas vilja höra detta? Ja, står man ut med trumljudet så borde skivan tilltala de som gillar drivig vikingsvartdöds av det mer melodiska slaget från den här tidsperioden. Lyssna och bedöm själva, tydligen låg hela rasket ute på Youtube.


Aaaah, det där förbannade virvelljudet!

På återseende.

/Hatpastorn

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 300 andra följare